Sommartid = Festivaltid

Varje stad med lite självaktning brukar ha någon festival på sommaren. Härförleden, i en stad nära dig, slog man på stort, och anordnade tvenne festivaler.
Samtidigt.

Eder självpåtagne avreste för att rapportera. På film har man sett att riktiga Reportrar använder Rolleiflex. Den som fanns ledig var redaktionens nyinköpta Rolleiflex Original av årets modell. 1930 års.
Hatten fick dock ligga kvar på hyllan.

Besökare hade kommit från när och fjärran. Några kom per båt.

Andra kom i vagn.

Där fanns mat för den hungrige.

Där fanns tivolin, med åkattraktioner för såväl yngre,

som för något äldre.

Där fanns även andra nöjen.

Där fanns artister. Någon med oklar ålder.

Manboy...

Där fanns fotografer.

Ja, kort sagt allt som gör en festival. Eller två.

Förutom Rolleiflexen användes också en modernare sk småbildskamera, av nyare, japansk modell.

/Eder utsände.

En tur till Fotografiska

Förärade den Kungliga Hufvudstaden ett besök i tisdags. Bl a ett besök på Fotografiska var planerat.

Vid Fotografiska hände det grejer...

Det gäller att sikta väl.

Till slut kom den rätt.

Jag har inga bilder från utställningen, men jag kunde konstatera att cafét har fått en fin utsikt.

Utsällningen då?
Lennart Nilssons bilder upphör väl aldrig att fascinera, och jovars, den där Annie Leibovitz har nog lärt sig hur man hanterar en kamera... Jag gillade inte minst hennes privata bilder. Flera av de andra har man ju redan sett. På det stora planket, med bildurvalet till boken, såg jag en kontaktkopia med bilder på Lutande tornet i Pisa. Jag hade ingen linjal med mig, men nog såg det ut som det var taget på 127-film. :-)
Inte det vanliga Vest Pocket-formatet 4x6.5, men möjligen 4x5.

Det påminner mig...
Mer om det i ett senare inlägg. :-)

Väl ute igen, ett par timmar senare, var allt avstädat.

Vad är det för nåt..?

Under den efterföljande vandringen runt på Söder, med bl a fika på Ellens, passade jag på att ta sista rutan i Rolleiflex Originalen. :-)

I passande miljö.

Övriga bilder Leica M2, Summicron 2/35

Packmopeder

I Värmland säger vi inte flakmoped. Packmoped, heter det.

En sommar, i början av 90-talet, fick trubaduren Göran Samuelsson, från Västra Ämtervik, för sig att han skulle göra en miniturné, per moped, runt Värmland.

Första turnén gjorde han -92, på en lånad packmoped. En ensam trubadur som bl a sjöng bredvid grönsaksdisken på Konsum. En annan gång satt han på ett mjölkbord i Bograngen och spelade för sig själv, då ingen människa syntes till.

- Nu har han blivit av med körkortet, trodde folk.
Det hade han inte alls. Det var bara en stôllig idé. Värmlänningars privilegium.

Turnéledarens

Nästa gång, ett par år senare, hade han fått sällskap av två till. På varsin packmoped, där en hade flaket ombyggt för kontrabasen, åkte de runt till mindre ställen.

Sedan dess har intresset spridit sig. Göran behöver inte ragga längre. Artister som velat tillbringa en vecka i mopedsadeln är bl a Wille Crafoord, Plura, Marie Bergman, och Totta Näslund. På en blandnig av packmopeder, och andra, tvåväxlade, med handväxel och trampor, har de spelat på hembygdsgårdar och i folkparker. I år blir det visst bl a Plura, Ola Magnell, Sara Löfgren och Dregen.

Pugh, Göran, och lite av ryggen på Anders Glenmark.

Jag letade efter några bilder tagna med Elmar 3,5 cm 1:3,5.
Jag hittade de här, tagna sommaren -09 med en ännu krånglande Leica IIIc. Vi stötte på dem i Munkfors. De skulle spela på kvällen, nere vid gamla bruket.
Krånglande slutare och mycket ljusinsläpp, även på de här, har gjort att rullen bara blivit liggande i datorn.

Tills nu.

packmopedsturne.se