på en digital analognörd

Зоркий

Den här ryska Leica-kopian, en Zorki-1(C) från 1951-53, visade sig redan innehålla en rulle. Praktiskt kanske, men jag hade ju inte en aning om vad det var för typ. Jag tänkte att jag provar väl några rutor i alla fall, för räkneverket visade inte fullt. Utan att veta filmkänsligheten gjorde jag några alternativa exponeringar, motsvarande både 100 och 400 ISO. Kameran verkade fungera.

Jag kollade inte varje gång, men vid något tillfälle märkte jag när jag drog fram att returspolningsratten inte roterade med. Jag blev misstänksam, men eftersom jag inte hade haft koll på varje framdragning så chansade jag i alla fall. Det kunde ju tänkas att filmen inte var riktigt sträckt i kassetten.

Efter några rutor tog jag så ut filmen. Det visade sig vara en Agfacolor XRG 100. Jag vet inte när den slutade tillverkas, men färgsticket skvallrar om att den suttit i ett bra tag. Jag skickade in, och väntade några dagar. Den kom för någon vecka sedan. Jag kunde se redan när jag tittade på arket att några av mina bilder fanns inte att se... Däremot var filmen repig, och perforeringen trasig, efter 34 rutor.

På den 35:e låg sedan alla mina exponeringar. På ett och samma ställe... ;-)

Nåväl, jag skannade av ren nyfikenhet.

Tidigare ägares fru och son?

Det visade sig att alla bilder var oskarpa. Konsekvent.

90-tal? Svårt att säga med de oskarpa bilderna, men jag får en sådan känsla.

Ingen jag känner, men ett intressant färgstick... ;-)

Kanske hade inte det inskjutbara objektivet (Industar-22) dragits ut och låsts i sitt rätta läge. Vi lär inte få veta.

De två sista bilderna blev i alla fall skarpa. Kanske för att de var tagna på nära håll. Kanske har objektivet råkat skruvats ut något på alla de tidigare bilderna, eller så ligger tryckplattan fel så filmen hamnar ur läge.

Strandhugg? Vådaskott?

Här kom visst fotografen med lite, tror jag...

Jag skall nog ta isär den lite, och försöka putsa bort en liten, liten repa i tryckplattan. Då kan jag passa på att kolla fokuseringen samtidigt.


FED, som hade producerat Leica-kopior redan på 30-talet, evakuerades under kriget när den österrikiske korpralens mannar ryckte fram i Ukraina. Efter kriget gick det trögt att få igång produktionen igen, och KMZ, som låg strax utanför Moskva, tog tillfälligt över produktionen av kameran, då under namnet Zorki. När FED sedan kom igång igen fortsatte KMZ, men då med mer inriktning på export-marknaden.

Inlagt 2012-06-21 21:50 | Läst 5160 ggr. | Permalink
Gammal färgfilm är sällan någon höjdare. Med lite omvårdnad kan den nog köra en färsk rulle u.a. Det är en trevlig modell =)
Svar från ojanson 2012-06-21 22:42
Nej, man kan ju undra hur länge den här har suttit i.
Den skall få smaka färsk bara jag har kollat upp den lite. :-)
Vacker är den i alla fall. Kom objektivet med kameran?
Färgsticken var synnerligen intresssanta i sin inkonsekvens. Tycker mig skymta en keps på något barn, det borde datera till sent 80-tal/tidigt 90.
Svar från ojanson 2012-06-24 21:40
Jag gissar också på samma tid. Omkring -90.

Den kom som på bilden. I en ESD-påse dessutom... :-)