SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Charmen med det absurda gatufotot

Det här är inte ett perfekt gatufoto, det kan jag erkänna. Men, bilden illustrerar ändå hyggligt bra något som jag verkligen gillar. Nämligen när man fångar en situation som känns bisarr, surrealistisk - eller åtminstone ett ögonblick som inte omedelbart går att förstå. Alltså när följande fråga spontant uppstår i huvudet: vad är det egentligen som pågår i bilden?

En del är väldigt skickliga på att se sådana situationer. Ja, rent av mästerliga. En av mina favoriter i sammanhanget är Magnumfotografen Richard Kalvar. Även om det såklart finns många andra som är duktiga i den här speciella grenen, så är han tveklöst en av de bästa (finns väl goda skäl till varför han är medlem i Magnum).

För övrigt gatufotar jag oftast med min XPro2 och en glugg som motsvarar 28 mm i fullformat. Här har jag dock plåtat med min Fujifilm X100V. Och som bekant har den kameran ett fast objektiv som motsvarar 35 mm. Just nu brottas jag nämligen en del med vilken brännvidd som jag tycker funkar allra bäst utifrån hur jag fotograferar.

I grund och botten anser jag att 28:an är helt suverän. Fast det jag har märkt är att jag ganska ofta beskär mina bilder efteråt när jag använder den brännvidden. Det är lite som att jag mentalt är inställd på 35 mm och därför trycker för tidigt på avtryckaren, det vill säga innan jag är tillräckligt nära motivet.

Visserligen har moderna kameror så pass hög upplösning att det inte är några större problem att beskära i efterhand. Fast personligen vill jag helst att bilden ska göras så färdig som möjligt vid själva exponeringsögonblicket. Det är säkert osmart på många sätt, men jag är väl lite gammeldags ur det perspektivet.

Samtidigt, när du väl behöver den där extra vidvinkeln så är du mer än glad att det är 28-gluggen som sitter på huset. Det går inte att komma ifrån. Därför lutar det mot 28:an, trots allt.

Postat 2023-08-20 19:32 | Läst 2673 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

SE BILDEN: Hypade Fujifilm X100V har tydligen blivit kult

För drygt ett år sedan köpte jag mig en Fujifilm X100V, vilken är min fjärde kamera i X100-serien. Jag tillhör nämligen dem som köpte den allra första versionen väldigt tidigt eftersom jag föll pladask för kameran när den kom ut 2010. Minns att jag verkligen gillade filosofin bakom X100. Den snygga och då unika retrodesignen, den taktila känslan och att den var precis lagom stor för att kunna ha med sig överallt.

Men, ganska snabbt upptäckte jag kamerans alla besynnerliga egenheter och svagheter, vilka retade halvt ihjäl mig när jag var ute och plåtade. Kameran kändes inte riktigt färdig och var rent av undermålig ur vissa perspektiv. Så i ren frustration och besvikelse sålde jag den efter bara några få månader.

Trots detta kunde jag inte riktigt släppa tanken på X100. Det var ändå "något" med den där förbaskade kameran som hade fångat mig. Därför köpte jag en X100S när den kom ut, vilken jag blev betydligt mera nöjd med. Och sedan dess har jag via X100F uppgraderat till min nuvarande X100V, som är en fantastisk liten fotoapparat. Helt enkelt allt det som jag en gång i tiden hoppades på när jag köpte den ursprungliga X100 - plus lite till (eller rättare sagt ganska mycket till).

Vänster: Paris 2011, X100. Höger: Stockholm 2014, X100S.

Som ni förstår är jag väldigt nöjd med min X100V och den används flitigt. För mig är det därför inte så svårt att förstå att kameramodellen är populär. Trots det blev jag överraskad när jag för ett tag sedan upptäckte att kameran har uppnått någon form av kultstatus.

Tydligen går den knappt att få tag på längre och den kan kosta mer som begagnad än som ny. Bland Youtubers, bloggare och andra influerare höjs den till skyarna. Vissa menar att populariteten beror på att film har blivit så dyrt att många inte har råd att fota analogt längre. Därför uppskattas X100V av diverse hipsters och annat löst folk eftersom den så mycket påminner om gamla klassiska analoga kameror, fast den är digital.

Om populariteten verkligen beror på detta, eller på något annat, har jag inte den blekaste aning om. I det här inlägget bjuder jag i alla fall på ett gäng blandade bilder tagna med mina olika X100-versioner, vilka jag genom åren främst har använt för de där lite mera personliga bilderna, men också för gatufoto och egna projekt. Något som X100 passar exceptionellt bra till.

Stockholm 2014, X100S.