Man är sällan först med en idé

När jag skriver detta sitter jag i Karlskrona inom hemmets trygga hank och stör. Men i dagarna har jag minsann återigen varit på äventyr i självaste huvudstaden. Som vanligt när jag är där passade jag på att springa förbi Fotografiska. Den här gången för att spana in utställningen med Christer Strömholms bilder. Mycket sevärd och inspirerande, måste jag säga. Rekommenderas varmt.

Jag brukar också kika inom Kulturhuset när jag är i Stockholm och den här gången bjöd den titten på en liten överraskning. Jag hittade nämligen boken Människor i Stockholm av fotografen Rolf Wertheimer. Jag har aldrig hört talas om varken fotografen eller boken i fråga, men den blev ju genast högintressant med tanke på mitt eget gatufotoprojekt här i Karlskrona som jag har valt att kalla för Människorna i min stad.

Det är helt enkelt så att Rolf Wertheimer på sätt och vis redan har gjort det jag håller på med – fast i Stockholm då. Plus under en mycket längre tidsperiod eftersom hans bilder spänner mellan åren 1959 och 1996. Men ändå, de gemensamma tankegångarna är tydliga och det är bara att konstatera att man mer eller mindre aldrig är ensam om en idé.

Fast det hade jag såklart inte trott heller. Jag får trösta mig med att jag i alla fall är först i Karlskrona med det jag håller på med (om nu inte någon hinner före, vilket jag i och för sig inte tror...). Det är ju alltid något.

Sist men inte minst. Häromdagen fick jag mejl från Tyskland. Min Leica M6 är tydligen snart fixad. ÄNTLIGEN!