Har du friheten att fotografera det du vill?

Jag läser i Micke Bergs blogg och hamnar i en diskussion om frihet. Friheten att kunna fotografera vad man vill när man vill. Men att uppnå den där friheten är långt ifrån enkelt. Oavsett vilka val man gör i livet så är det alltid något djävulskap som håller en tillbaka. 

Oräkneliga gånger har jag själv suttit på kneget och stirrat in i datorskärmen, knagglat på något menlöst dokument och längtat ut. Ut till friheten, ut i världen. Men samtidigt är det ju jobbet som gör att jag klarar mig. Utan det hade jag fått sova under en tidning i parken.

Därför är det lätt att bli avundsjuk när man läser om fotografer som har möjligheterna att ägna sig åt sitt fotograferande på sina egna villkor. Fotografer som av olika skäl har lyckats skaffa sig den ekonomiska plattformen som behövs för att vara fria i sitt skapande – fria på riktigt.

För övrigt har jag ju återupptagit mitt gatufotoplåtande mera regelbundet den senaste tiden. Tyvärr är jag inte alls särskilt nöjd med vad jag presterar just nu. Allt blir halvdant och sketet som fan, vilket irriterar mig helt kopiöst.

Det jag har märkt är att jag ibland har en förmåga att komponera sönder mina bilder. De blir helt enkelt för tillrättalagda och därmed ganska trista. Jag måste på något sätt försöka ta mig ur detta för att komma vidare.   

Nåväl, jag har i alla fall fått hem tio rullar film och lite soppa från Photax i Nybro, så jag har alla möjligheter i världen att plåta på.

Bilderna i det här inlägget har jag förresten tagit med en rulle T-MAX 400 exponerad efter ISO 200. Resultatet blev ovanligt kontrastrika negativ, kan jag tycka. Är inte helt säker på att jag gillar hur det blev.