SE BILDEN
SE BILDEN: Att fixa utställning och ny fotosida på fejjan
Igår fick jag grönt ljus för att ställa ut på en av stans mest välbesökta restauranger här i Karlskrona. Det blir min tredje fotoutställning på mindre än ett år vilket känns väldigt roligt. Speciellt med tanke på att jag tidigare bara har ställt ut en enda gång under alla år som jag hållit på.
Som vanligt är tricket att vara proaktiv. Jag har därför i förväg kollat upp lokaler som kan funka (mycket snokande ;-) och sedan legat på, frågat, visat mina bilder och så vidare. Så om du själv är sugen på att ställa ut rekommenderar jag dig att göra samma sak. Man kan inte få mer än ett nej, som det heter.
En viktig sak som jag vill nämna i sammanhanget är att reflektera över vilken stil ägarna verkar gilla. Inte minst för din egen skull. Dina fotografier ska helst komma till sin fulla rätt samtidigt som de såklart också måste funka i lokalen som sådan. Om du har tänkt på detta i förväg ökar dina chanser att få ställa ut - det är jag rätt säker på.
Jag har skrivit ut några nya bilder som nu ska ramas in.
I början funderade jag på att gå runt med en bunt schysta printar som jag kunde visa upp och det var nog inte helt fel tänkt. Men jag har märkt att det går lika bra med en surfplatta eller en bärbar dator. Så spar på krutet och lägg din energi på rätt grejer, det är ett tips.
Att ha några av sina bästa bilder snyggt presenterade på webben är däremot väldigt bra. Liksom bildexempel som visar hur dina fotografier ser ut inramade och klara. Ännu bättre är det om du dessutom har bilder som visar hur det sett ut på dina tidigare utställningar - om du haft några.
Varför är detta viktigt? Jo, för även om du träffar någon på plats så brukar det alltid vara flera personer som är inblandade i beslutet. Många restauranger och kaféer har olika delägare och även andra som vill var med och bestämma. Så den du pratar med brukar nästan alltid vilja visa dina bilder för de andra innan du får ett svar. Därför ska du inte glömma bort visitkorten heller.
Häromdagen sparkade jag förresten igång en ny sida på facebook. Jag tänker använda den som en snabbare kanal än bloggen och dela med mig av fotoinriktade filmer, blogginlägg, bilder och annat smått och gott som jag hittar på nätet, men självklart också mina egna alster och annat som rör mitt gatufotograferande.
Så om du delar detta intresse kring framförallt gatufoto och dokumentärfoto är du varmt välkommen till sidan som finns här: Joakim K E Johansson Street Photography
Till pocketkamerans ära
Att vara fotograf innebär ofta att släpa omkring på kilovis med tung utrustning som frestar både kropp och psyke. Det är väskor fullproppade med kamerahus, objektiv, blixtar, diverse andra nödvändigheter och kanske även ett blytungt stativ uppe på det.
Men hur vettigt är allt det där egentligen? Det kan man faktiskt fråga sig när det idag finns små pocketkameror som man kan trycka ner i ena byxfickan och som trots sin litenhet i nio fall av tio fixar bilden man vill ha. Och det utan några större problem faktiskt.
Jo, jag vet. Om man ska ta bilder som professionell fotograf kan man oftast inte komma med sin lilla fjöliga pocketkamera på magen som en japansk turist. Jag vet också att kameror i fickformat har sina klara brister – både ur ett tekniskt och ur ett kreativt perspektiv. Så är det ju!
Men samtidigt håller dagens proffskompakter så pass hög kvalitet att bilderna utan problem kan förstoras upp på en hel vägg eller täcka uppslaget i ett finare magasin. Och tänker man till lite som fotograf är det trots allt få motiv dessa små gynnare inte klarar av.
Och så har vi det där med att orka bära på alla prylar. Hellre en kamera i fickan än tio hemma i garderoben, som en smart fotograf uttryckte det. Nåväl, här kommer i alla fall några blandade bilder som jag har tagit med min Ricoh GX200. Se det som en liten hyllning till lättjan.
P.S. Gode Gud - se till att Ricoh gör en uppföljare till denna lilla juvel. Enlig min åsikt den ojämförligt bästa, smidigaste och smartaste pocketkameran ur ett handhavandeperspektiv.
Lider gatufotografin av för mycket nostalgi?
Det är nog ingen överdrift att påstå att gatufotograferandet har blivit lite trendigt den senaste tiden. Fler och fler tycks leta sig ut i våra stadsmiljöer med sina kameror för att ägna sig åt denna ädla och klassiska fotokonst.
Jag tillhör själv en av alla dessa fotografer som emellanåt går gata upp och gata ner i jakten på bra bilder. Det är kul och givande och man kan nästan göra det när som helst. Man behöver inte ens någon speciell utrustning. En enkel kamera och lite tålamod är allt som krävs.
Men en sak som har slagit mig i allt detta är att de gatubilder som oftast visas upp och får beröm i olika sammanhang tycks lida av en slags nostalgi. Ibland känns det rent av som om ingenting har hänt sedan Henri Cartier-Bresson nötte sina skor på de Parisiska gatorna i början av förra seklet.
Det är nästan alltid svartvita bilder med typiska kompositioner och välkända uttryck. Och om fotografen har lyckats fånga en klassisk känsla i sina bilder är det precis som om han eller hon verkligen har gjort något enastående bra.
Ibland undrar jag var den moderna gatufotografin finns? Den som speglar vår tid och inte bara försöker återskapa det förgångna. Eller var det helt enkelt så att dessa gatufotografins pionjärer var så skickliga att de lyckades fånga något som gäller ännu idag? Det vill säga stadens och människans allra innersta väsen?
P.S. Jag inser att även jag själv letar efter dessa typiska och klassiska motiv när jag gatufotograferar.