Varför fotograferar du och vad vill du berätta?

"Låt mig med en gång fastställa att kamera och förstoringsapparat är ARBETSVERKTYG, verktyg för att göra bilder, alltså MEDEL, inte MÅL." . "Bild skapas i huvudet på fotografen... Det är ofta en fråga om snabba beslut. Dessa beslut är en logisk följd av upplevda ERFARENHETER, egna KUNSKAPER och INSIKTER." 

Det tänkvärda citatet kommer från Christer Strömholm. Men orden är i allra högsta grad aktuella då kameror, objektiv och redigeringsprogram i många fall har skymt sikten för bildskapandet istället för att vara de arbetsverktyg som de är tänkta att vara. Förutom att tekniken kan skymma sikten, för den även med sig att bilderna blir för perfekta, när perfektion blir målet med bildskapandet har den en förmåga att kväva kreativiteten.

Dagligen utsätts jag för en veritabel störtflod av bilder som inte säger mig något eller som kittlar mitt intellekt. Det är allt för sällan som jag stöter på bilder som jag stannar upp inför. Bilderna är tekniskt perfekta, men bortom det första intrycket är ofta platta och intetsägande.

Det är egentligen inte så konstigt att det har blivit så, vi lever i de snabba klickens tid, och då det lätt att falla för frestelsen att göra tekniskt perfekta bilder som får betraktarna att trycka på gilla-knappen. Att många väljer den vägen är inte så konstigt. Gilla-markeringar och positiva kommentarer ökar det sociala välbefinnandet och är beroendeframkallande i och med att hjärnans belöningssystem utsöndrar hormoner som får oss att må bra. Nackdelen är att vi kan bli deprimerade om inte bilderna får så många kommentarer och gilla-markeringar som förväntat.

Jag tror att de flesta av oss (inklusive mig själv) skulle må bra av att ta ett eller ett par steg tillbaka och börja fundera på varför vi fotograferar och vad vi vill berätta med våra bilder. Och precis som Christer Strömholm är inne på börja väva in våra egna erfarenheter, kunskaper och insikter i bilderna, och börja göra de bilderna som vi egentligen vill utan att bry oss om vi får många gilla-markeringar eller inte.

Text och foto: Mikael Good

2020-11-05 12:46   syntax

Jag fotograferar fortfarande analogt (fast behandlar bilderna digitalt). Det betyder att jag inte tog de där stegen framåt - alltså behöver jag inte ta några tillbaka. Den sorts fotografi jag bedriver befrämjar insikt och eftertanke. Jag skulle inte komma på iden att visa bilder på ställen där det tillhandahålls gilla-markering. Just det sättet att lägga upp saken förlägger verksamheten till bottenskrapet.
Självklart hade Christer Strömholm rätt. Han visste vad han sysslade med.

Mycket bra bild på Christer förresten.

Besvara

Svar från Chasid 2020-11-05 17:02

Tack för din kommentar Peter! Jag gick över till digitalt ganska så sent, och jag ser fördelar med att ha mina rötter i ett analogt förfarande, framförallt att jag tänker till lite extra innan jag tar bilden. Film var dyrt och det gällde att spara på bildrutorna. De som är fostrade i ett digitalt förfarande tenderar till att ta lite för många bilder. Appropå Christer Strömholm så gav han mig rädet: "Lär dig se!" när jag frågade om hur man blir en bättre fotograf i samband med att jag tog bilden!
/Mikael

Svara

2020-11-05 14:18   Hundblues

Jag vill absolut inte påstå att Christer Strömholm hade fel. Men jag tycker nog att det finns fler dimensioner av detta. Kameran (och numer bildbehandlingsprogrammet och printern) kan mycket väl vara ett mål. Processen att hitta motiv, fånga motiv, redigera bilden och skriva ut den kan mycket väl vara ett mål i sig. Det kan skapa välbefinnande att så småningom se sin bild på väggen hemma i vardagsrummet. Men så fort man vill visa upp sina bilder för andra stämmer Christers påstående. Jag tror också att man för sin egen utvecklings skull, oavsett om bilderna stannar på väggen hemma eller visas för andra, tjänar på det som du nämner i sista stycket, att ta ett steg tillbaka och och fundera på vad vi håller på med.

Besvara

Svar från Chasid 2020-11-05 17:11

Tack för din kommentar Per! Att ta ett steg tillbaka och fundera på vad jag håller på med är en av de viktigaste läxorna som jag lärt mig i livet, och den går att applicera på i stort sett allt.
/Mikael

Svara

2020-11-05 16:00   jerrysoderberg

Så rätt du har. Herr Strömholms tankar är också bra. Jag tycker nog att du fixar det där bra. Dina bildberättelser är bra och spännande. Du bjuder ofta på människor och miljöer som är nya för mig, vilket kittlar.

Besvara

Svar från Chasid 2020-11-05 17:14

Tack för din kommentar Jerry! Berättelsen är viktig för mig, men jag har också en hel del bilder som jag önskar att jag inte tagit, framförallt tänker jag så när jag letar efter bilder och går igenom tusentals av mina "meningslösa" och intetsägande bilder! :)
/Mikael

Svara

2020-11-05 16:04   bassa

Berättandet från mun till mun hade förr väldigt stor betydelse. De bästa berättarna målade upp sina berättelser med gester för att vi skulle se bilden framför oss.
Jag tycker också att kameran är ett verktyg , ett fantastiskt sådant, som med bildens hjälp berättar. Ibland, utan text, och ibland i kombination bild/text. Kan det vara så enkelt att en bild, ibland med text eller utan, som en bra fotograf genomtänkt tagit ses mer intressant?
Att nå dit kan endast ske genom att man själv ser bilden intressant, och inte vad kameran i första hand presterar rent tekniskt. Självklart vill vi att bilden också ska vara bra rent tekniskt. Där har vi stor hjälp i dag med våra moderna kameror, med risken att det tekniska tar överhand. Bilden blir skarp, fina färger, men säger ingenting i övrigt.
Bengt H.

Besvara

Svar från Chasid 2020-11-05 17:20

Tack för din kommentar Bengt! Förutom att de illustrerade berättelsen använde de sig av speciella versmått som gjorde att åhörarna lättar kunde ta till sig berättelsen. För min egen del är det inte ett måste att bilden är hundraprocentig, tekniken är för mig alltid underordnad bilden och berättelsen. En av mina mest uppskattade och visade bilder är inte riktigt skarp, men den var såpass stark att den ledde till förändring för en utsatt minoritetsgrupp.
/Mikael

Svara

2020-11-05 18:02   Nils Bergqvist

Strömholm myntade också "Låt inte motivet skymma bilden" och där spelar varken teknik eller perfektion någon större roll. Bara att läsa instruktionsboken för att lära sig tekniken menade Strömholm, sen ska den sitta i ryggmärgen. Där är det bildens egna språk som betyder något och där var han en mästare. Han sa alltid att han inte kunde berätta om sina bilder i ord, de får tala för sig själva. Och det upplever jag att hans bilder gör, främst är det känslor och acossiationer, inte något han vill dokumentera eller beskriva som komplement till en text. Jag tror det tar många år innan man kommer till det stadiet att man som fotograf kan se bilder på det sättet, som något eget skilt från annat, som berättar med bildspråk. Det tog många år innan jag själv t.ex såg någonting i Gerry Johanssons bilder. Tyckte dom var meningslösa. Men varenda bild han gör har någonting som gör att den blir intressant, komisk eller ofta surrealistisk. Det är kompositioner och annat som jag hade svårt att fånga till en början, bilderna var inte mycket att ha tyckte jag då för jag såg inte detta i dom. Nu har jag lärt mig att se det hans bilder har, de talar, precis som Strömholms bilder, för sig själva, med ett eget språk.

Besvara

Svar från Chasid 2020-11-06 08:05

Tack för din kommentar Nils! Även om deras bilder skiljer sig åt så handlar både Strömholms och Johanssons bilder om hur det är att vara människa.. De delar frikostigt med sig av både sorger och glädje. För min egen del handlar det först och främst om att berätta både i text och bild, och på senare tid har jag i större utsträckning börjat att berätta enbart med bilder. I min kommande bok kommer jag att ha minimalt med text, bilderna ska få tala fritt utan att behöva kvävas av ord.
/Mikael

Svara

2020-11-08 21:55   Susan Hanserkers

Jag behöver inte nödvändigtvis berätta något med mina bilder. Visst har jag bildidéer som jag vill genomföra, eller tekniker jag vill prova på, men oftast fotar jag bara för att jag mår bra av att fota. Då är det oftast mina hundar eller fjärilar som är motivet, och världen behöver knappast mer foton av någotdera. Jag tittar ofta tillbaka på mina gamla bilder och de gör mig glad. Behöver inte vara mer komplicerat än så, det räcker för mig.

Besvara

Svar från Chasid 2020-11-11 13:12

Tack för din kommentar Susan! När du återvänder till dina gamla bilder blir du glad av att se dem. Att berätta med bilder behöver inte vara svårare än så!
/Mikael

Svara

2020-11-15 14:34   MattiasL

Man kan ju inte annat än vara lite självkritisk. Det är så frestande att låta just kameran spela för stor roll. Man ser det å ena sidan i den tekniska framkanten, där man blir väldigt imponerad av att skärpan sitter exakt i ögat trots bländare 1,4. Och så blir kanske bilden inte så mycket mer än det. Men å andra sidan, och kanske ännu mer, i kretsar där man använder gammal teknik. Där blir ofta glädjen av att ha närmat sig den bökiga metoden så stor att man släpper ifrån sig ganska trista bilder. Jag har också tyvärr sett exempel i min omgivning där i grunden duktiga, äldre fotografer inte får något gjort alls, för att "riktig fotografi" görs på storformat, och en dag ska de sätta upp det gamla mörkrummet igen. För egen del försöker jag lägga band på det tekniska experimenterandet, för det har jag inte råd med, och faktum är att min halvgamla digitala Nikon och mina mycket äldre manuella objektiv blivit utmärkta kompisar för att verkställa de där snabba besluten. Alltså ingen större mening med att titta åt andra håll. Men det gör man ju ändå...

Jag har en lite mer positiv syn på sociala medier när det gäller riktig utveckling på bildfronten. Ett bra ställe att ha dialog som skulle kunna bli bättre. Mitt instagramflöde är, måste jag säga, en riktigt bra inspirationskanal, och ett omedelbart tillgängligt ställe att studera intressanta fotografer.

Besvara