The Soul of Christmas intog Jönköping

När Samuel Ljungblahd, Sarah Dawn Finer, David Michael Wyatt uppbackade av Norrbotten Big Band intog scenen i Jönköpings Konserthus, var det som om att scenen fylldes med en ny kraft. Den där förvandlingen, när musik inte bara underhåller utan absorberar, inträffade. Salongen, vanligtvis en plats för sansad applåder, blev ett kärl för en gemensam rytm som svävade mellan gospel, soul och jazz.

The Soul of Christmas, öppningsnumret, blev omedelbart en portal. Sarah Dawn Finers röst var varm som glödande kol, medan Ljungblahds entusiasm och glädje smittade av sig på alla i lokalen och David Michael Wyatt lät sin silkeslena falsett rotera. Budskapet om julens själ skar rakt igenom all glitter och kommers som vi översköljs med och landade kristallklart hos oss i publiken.

Norrbotten Big Band, en orkester lika förankrad i tradition som fri från den, skapade en ljudkuliss som rörde sig mellan introspektion och eufori. Joakim Milders ledarskap gav varje musiker utrymme att glänsa, men alltid i tjänst av helheten. Det är precis här deras styrka ligger, i förmågan att vara storslagna utan att tappa intimiteten.

Till sist kunde inte publiken hålla tillbaka. Vid kvällens slut hade stående ovationer övergått till spontan dans och jubel. Det var som om konserthuset glömde sina väggar och alla inuti rörde sig med en gemensam puls. Den här kvällen var inte bara en konsert, det var en påminnelse om den oemotståndliga kraften i musiken. Vilket blev extra tydligt i O helga natt med sitt budskap om ljusets triumf över mörkret och den Gudomliga kärlekens kraft. Sången är en påminnelse om Guds stora nåd och mänsklighetens förnyelse genom Jesus..

Att missa The Soul of Christmas vore ett misstag, inte för att det är julmusik, utan för att det är en kärleksförklaring till själva essensen av mänsklig samhörighet.

Text och foto: Mikael Good

2024-12-08 18:51   syntax

Det var en fantastisk kavalkad.
Jag är faktiskt imponerad. Att fotografera uppträdanden ser man ofta - mestadels medioka och rent av misslyckade.
Det beror på att den som står bakom kameran inte är situationen vuxen. Vederbörande klarar inte av första budet i sådan fotografering; att fånga det avgörande ögonblicket.
Här är du en stormästare - skitbra!

Joakim Milder är förresten en framstående kamerahistoriker. Jag lärde känna honom redan i mitten av 1990-talet. Tillsammans med Bengt Björkbom och Lasse Wigren bildade vi en inofficiell förening som träffades regelbundet hos varandra, och snackade kamerahistoria och teknik.

Besvara

Svar från Chasid 2024-12-09 19:49

Tack för din uppmuntrande kommentar Peter! Det kanske var tur att jag inte tog med mig Leican, Joakim hade kanske blivit distraherad då! :)
/Mikael

Svara

syntax 2024-12-10 12:00

Ha, ha... Förvisso hade risken varit överhängande!

Svara

2024-12-08 19:41   per-erik åström

Wow - så fint!
/per-erik

Besvara

Svar från Chasid 2024-12-09 19:49

Tack för din uppmuntrande kommentar Per Erik!
/Mikael

Svara

2024-12-08 20:21   Benganbus

Fint reportage det här! Och som sagt, Joakim Milder känner jag igen! Och som Peter säger mycket kunnig även vad gäller kameror! :)
/B

Besvara

Svar från Chasid 2024-12-09 19:51

Tack för din kommentar Bengt! Joakim skötte jobbet med taktpinnen riktigt bra.
/Mikael

Svara

2024-12-08 20:23   Tovok

Otroligt fina bilder, vilken upplevelse! Sarah och Samuel är två av Sveriges absolut bästa sångare, larger than life, är väl ett uttryck som passar tycker jag! Och är det någon som kan framföra julens glada budskap så är det ju Samuel Ljungblad, vilket energiknippe! :) /Tommy.

Besvara

Svar från Chasid 2024-12-09 19:54

Tack för din kommentar Tommy! Jag kan bara hålla med, Sarah och Samuel sjunger soul med djupaste inlevelse, och Michael Wyatt – vilken gospelsångare! Han är en av USA:s allra främsta just nu, med en röst som verkar bära på själva livets innersta toner.
/Mikael

Svara

2024-12-09 11:31   Göran Olofsson

Fantastiskt fina bilder!
Göran

Besvara

Svar från Chasid 2024-12-09 19:55

Tack för din uppmuntrande kommentar Göran!
/Mikael

Svara