Jag håller helt med dig om att "språkpoliser" bara är tröttsamma om de ger sig på människor i debattfora, bloggar mm. Att ha svårt att få till det grammatikaliskt rätt skall inte hindra någon från att yttra sig!

En annan sak är det, enligt min åsikt, när yrkesverksamma journalister och t.o.m. författare visar att de inte behärskar sitt arbetsredskap. Märkligt nog anses det ofta inte så viktigt. Märkligt eftersom en "dålig" fotograf inte accepteras, och vem släpper in en dålig fotbollsspelare i laget?

Numera är det mycket vanligt att journalister inte behärskar användandet av de och dem. För mig sänker sådant lätt trovärdigheten hos skribenten. En fördom jag dras med och försöker hålla igen på, men den finns där.

Jag tycker om att läsa dina texter Mikael, och brukar sannerligen inte hitta något språkligt att racka ned på. Därför blev jag plötsligt tveksam till att skicka detta när jag nyss upptäckte " Men det finns dem som ..." ovan. För mitt inlägg är INTE riktat mot dig, bara en allmän fundering om professionalismen i dagens media.

Hoppas nu bara att de dåliga batterierna i mitt trådlösa tangentbord inte sänker mig själv med märkliga bokstavsmissar ;-)

Jag har på olika sätt helt eller delvis försörjt mig på att skriva i snart 20 år. Som teknisk översättare, som manual- och instruktionsförfattare och som teknisk journalist.

Jag kan hålla med om att slarvigt språk ibland försvårar läsning, men jag vill nog också hävda att många har en lite rigid och fyrkantig syn på språk. Det som för mig skapar dålig trovärdighet i texter är oklara resonemang och mest av allt att en del skribenter helt enkelt inte förstår det de skriver om. Däremot bryr jag mig mindre om enstaka språkfel här och där.

Skrivet språk är på många sätt mycket likt bildspråk - det finns en slags grammatik som hjälper oss förstå varför vissa texter/bilder kommunicerar effektivare än andra - men som för den skull inte är järnhårda regler att alltid följa slaviskt. Precis som i bilder kan uppenbara "regelbrott" emellanåt friska upp och faktiskt mer bidra än förstöra.

Precis som när vi diskuterar bilder tycker jag att många som diskuterar skriftspråk inte ser skogen för bara träd - eller enskilda kvistar och löv. Jag föredrar en lätt felfokuserad men innehållsmässigt spännande bild jämfört med en tekniskt korrekt men stel och tråkig bild. Samma med text, hellre ett och annat grammatiskt fel eller rent av ett stavfel än att texten är tråkig, innehållslös och saknar underliggande tanke (jag var på väg att skriva bildidé :)

Smajlisar är ett förhållandevis nytt fenomen i vårt skriftspråk och jag tror vi på sikt kommer att acceptera dem som lika självklara skiljetecken som klassiska sådana. Även bruket av skiljetecken förändras; tänk bara på hur sällan någon använder semikolon numera - annat än i smajlisar då ;-)

Smajlisar är dessutom språkligt intressanta genom att de är bland de mest globala språkuttrycken som vi har.

Så länge vår verklighet förändras så kommer också språket - vårt verktyg för att beskriva verkligheten - också att förändras. Visst skall vi hålla efter slarv och fel, men jag tycker fler borde fokusera på sådant slarv och sådana fel som hotar begripligheten. Som sär skrivningar som försämrar läsbarheten och skapar oklara syftningar.

Men jag tycker också vi skall vara lite mer öppna för att vårt språk förändras och att det centrala oftast ändå är budskapet och begripligheten, inte detaljer i hantverket.

Som så många andra har jag problem med lätt dyslexi. Datorns intåg var därför en stor befrielse för mig. Använder nu huvudsakligen Mozilla Firefox som webbläsare just för att den erbjuder rättstavningsfunktion. Med tiden har jag blivit nästan en "språkpolis" inte med stavning dock men med särskrivning, rätt användande av de, dem och dom m.m

Håller dock inne med kommentarer om detta då jag vet hur det är att begränsas i sitt uttryck i rädsla att göra fel. (Nästan hela grundskolan innebar uppsatsskrivande mer undvikande av stavfel än träning i formulering).

P.s rättstavningsfunktionen rättade till stavningen på kommentarer i denna kommentar d.s