Nu har jag köpt min "drömkamera"

När jag började fotografera för 38 år sedan hette inte min favoritkamera Hasselblad, Leica, Canon eller Contax utan Konica. Det var ett ganska sympatiskt kameramärke som passade perfekt för en nybörjare.

Konica T3 var den första systemkameran som jag använde. Men jag hade spanat in tester och annonser om Konica FT-1 som var något av min drömkamera. Men på den tiden kostade den allt för mycket, och jag fick hålla till godo med sliten T3:a och ett par objektiv. Konica T3 var en ypperlig kamera att lära sig hantverket med, den hade inbyggd ljusmätare, den var robust, helt mekanisk och fri från finesser och förvirrande knappar och spakar. I sin uppbyggnad påminde den en hel del om Canon F1 old.

Men till skillnad till F1:an hade den ingen möjlighet till motormatning, och det ville jag gärna ha. Jag glömde ofta att dra fram filmen, och missade på så vis en del bilder, i och med att jag höll på en hel del med gatufoto var det ganska så försmädligt. Konica FT-1 hade motormatning och den såg mer ”proffsig” och modern ut, vilket var viktigt för en ung fotograf.

1985 fick jag ett erbjudanden att köpa en demokörd FT-1  hos min lokala fotohandlare för 1700 kronor. Tyvärr hade jag inte tillräckligt med pengar och nödgades att tacka nej. Samtidigt hade Minolta kommit med sina autofokuskameror och precis som så många andra fotografer på den tiden hade jag börjat snegla åt deras håll. Jag blev mer och mer övertygad om att autofokus var något som jag behövde, och när jag började jobba på allvar och fick mer pengar i plånboken valde jag att köpa en sprillans ny Minolta 7000i.

Idag föredrar jag att köpa begagnat. Jag kollar gärna igenom begagnatbörserna efter fynd, och i förra veckan dök en Konica FT-1 med ett Hexanon 40/1.8 upp för en riktigt billig peng. Jag köpte den och den levererades efter ett par dagar. Nu ska jag fräscha till kameran och kanske köra en film genom den, och se om den fortfarande lever upp till epitetet drömkamera.

Konica FT-1 var företagets sista systemkamera om man räknar bort Konica Hexar RF från 1999.

Text och foto: Mikael Good

2020-09-05 15:25   SMfoto

Hmm... minns min arbetskamrat i mitten 70-tal. han kollade allt innan han köpte något. Jo, en Konica köpte han. Ingen tvekan då!

Besvara

Svar från Chasid 2020-09-06 10:15

Tack för din kommentar Bo! Det var en klok arbetskamrat, Konica var mycket prisvärda då det begav sig.
/Mikael

Svara

2020-09-05 17:06   Sten-Åke Sändh

Jag har en del Konica Hexanon AR-objektiv jag inte använder. 40mm/1,8, 50mm/1,7 och 135mm och 200mm om jag inte missminner mig men den fina 40:an har du ju redan. De är i mycket fint skick, ja i princip som nya. Jag har en 24mm/2,8 också men den använder jag ibland med min A7 III vid slowfoto ihop med mina gamla Pentax, för vad jag vet höll Pentax vidvinklar inte riktigt samma kvalitet som den Hexanon 24:an jag har.

Om du är intresserad så kan du få dem billigt. Maila mig via Fotosidan om du har intresse.

Besvara

Svar från Chasid 2020-09-06 10:23

Tack för din kommentar och erbjudandet Sten-Åke! Jag har redan några gluggar från 16 fisheye till 135mm till Konica liggande. Det var bra gluggar på sin tid, men det märks att utvecklingen på objektivfronten har varit stor de senaste tio åren, och idag är det egentligen bara 16mm som håller måttet när jag kör dem på min Sony.
/Mikael

Svara

Sten-Åke Sändh 2020-09-06 11:33

Så är det. Framförallt är är de mycket märkbart sämre fullt öppna än moderna objektiv men även dessa gamla objektiv blir vassare på FF-hus med riktigt högupplösande sensorer än när de satt på de gamla analoga husen. Peaking är dessutom bättre än gamla mikroprismor och snittbilder i skumt ljus.

Svara

2020-09-05 20:40   Peter Hennig

Jag körde ett projekt i början av 2000-talet som gick ut på att grunddemontera ett antal av de klassiska japanska spegelreflexkamerorna. Avsikten var att få ett giltigt besked om hur det förhöll sig med det tidigare så nedsättande uttrycket: "japanskt skräp".
På mitt arbetsbord spridde jag efter hand ut: Minolta SRT 101, Pentax Spotmatic, Konica T3 och Canon Ftb.
Alla kamerorna visade sig vara mycket välbyggda, små under av tillförlitlig mekanik - men ett speciellt plus måste sättas för Canon Ftb och Konica T3. två outslitliga "Panzervagen". Canon Ftb ståtar till och med med kullager på den traditionella trumridåns lager!
Däremot motsvarar inte Konikas optik sitt grundmurade rykte. Ganska medioker. Den sexlinsiga 1,4/58mm är rent av dålig.

Besvara

Svar från Chasid 2020-09-06 10:30

Tack för din kommentar Peter! Konica T3 är.i princip outslitlig, och om den skulle hänga sig är det bara att skruva loss bottenplattan. trycka på en spak och så hoppar den igång igen. Konica hade ett par bra gluggar, 24/2.8 som Sten-Åke nämner 35/2 och 85/1.8 höll samma klass som sina japanska konkurrenter. Men det var dyra objektiv som jag inte hade råd med på den tiden, jag körde mest med 40/1.8 som var lite soft i kanten samt ett Sigma 16 och 28mm vilka höll mycket hög optisk klass.
/Mikael

Svara

Peter Hennig 2020-09-06 11:28

Ha, ha... Ja det är optimisten tro om hur man servar gamla kameror...

För eventuella kalenderbitare så skrev jag ett litet fel ovan. Konicas 1,4-normal vid denna tid hade den ovanliga brännvidden av 57mm. Hursomhelst ett riktigt dåligt objektiv.
Att de extra dyra objektiven håller måttet är väl inte så mycket att förvåna. Adelsmärket för en kompetent optiktillverkare är att prisskillnaden mest hänför sig till ljusstyrkan och extra mekaniska finesser. Själva avbildningskvalitén är nästan lika för alla objektiv i systemet - även när det gäller budgetnormalen. Detta gäller för Zeiss och Leica (i den mån dom har någon budgetnormal), och jag tror att de gäller även för Canon - i alla fall vid denna tid.

Svara