Nu har jag köpt min "drömkamera"

När jag började fotografera för 38 år sedan hette inte min favoritkamera Hasselblad, Leica, Canon eller Contax utan Konica. Det var ett ganska sympatiskt kameramärke som passade perfekt för en nybörjare.

Konica T3 var den första systemkameran som jag använde. Men jag hade spanat in tester och annonser om Konica FT-1 som var något av min drömkamera. Men på den tiden kostade den allt för mycket, och jag fick hålla till godo med sliten T3:a och ett par objektiv. Konica T3 var en ypperlig kamera att lära sig hantverket med, den hade inbyggd ljusmätare, den var robust, helt mekanisk och fri från finesser och förvirrande knappar och spakar. I sin uppbyggnad påminde den en hel del om Canon F1 old.

Men till skillnad till F1:an hade den ingen möjlighet till motormatning, och det ville jag gärna ha. Jag glömde ofta att dra fram filmen, och missade på så vis en del bilder, i och med att jag höll på en hel del med gatufoto var det ganska så försmädligt. Konica FT-1 hade motormatning och den såg mer ”proffsig” och modern ut, vilket var viktigt för en ung fotograf.

1985 fick jag ett erbjudanden att köpa en demokörd FT-1  hos min lokala fotohandlare för 1700 kronor. Tyvärr hade jag inte tillräckligt med pengar och nödgades att tacka nej. Samtidigt hade Minolta kommit med sina autofokuskameror och precis som så många andra fotografer på den tiden hade jag börjat snegla åt deras håll. Jag blev mer och mer övertygad om att autofokus var något som jag behövde, och när jag började jobba på allvar och fick mer pengar i plånboken valde jag att köpa en sprillans ny Minolta 7000i.

Idag föredrar jag att köpa begagnat. Jag kollar gärna igenom begagnatbörserna efter fynd, och i förra veckan dök en Konica FT-1 med ett Hexanon 40/1.8 upp för en riktigt billig peng. Jag köpte den och den levererades efter ett par dagar. Nu ska jag fräscha till kameran och kanske köra en film genom den, och se om den fortfarande lever upp till epitetet drömkamera.

Konica FT-1 var företagets sista systemkamera om man räknar bort Konica Hexar RF från 1999.

Text och foto: Mikael Good

Håll fast vid dina drömmar!

Jag har alltid beundrat Sebastio Salgados och Josef Koudelkas foton och jag närde en önskan om att någon gång få ge mig ut på en reportageresa. I december 2004 fick jag äntligen den möjligheten då jag fick ett erbjudande att följa med på en reportageresa till Mittens rike (Kina).

Fotona från reportageresan till Mittens rike blev mycket uppskattade av uppdragsgivarna och de bidrog till att insamlingsmålen uppfylldes med råge för de olika projekten och skolorna som besöktes runt om i Kina. Speciellt roligt är alla de mail som jag har fått från etablerade reportagefotografer runt om i världen som berömt mitt arbete, gett mig tips och sporrat mig att fortsätta, det är sånt som värmer i det regntunga höstmörkret!

Det här med reportageresor har gett mig blodad tand och jag skissar redan på planer för framtiden om vad jag ska ge mig ut och dokumentera när barnen är lite större och ekonomin tillåter. Än så länge drar jag in tillräckligt med pengar på mitt fotande för att finansiera all den utrustning som jag behöver, nästa steg blir att dra in pengar så att det täcker kostnaderna för resor, uppehälle och eventuella inkomstbortfall.

Jag tror att det är viktigt att hålla fast vid sina drömmar! Under tjugo års tid längtade jag ut på fältet och helt plötsligt så var jag där!



Bay Mir Bistu Sheyn.  De Yaku, QingHai december 2004. Analog kamera, filmkorn är snyggt!

Här finns några fler av mina reportagefoton för den som är intresserad:
http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=66783
http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=155515
http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=188148

Dagens låt: Hold On Thight To Your Dreams - ELO (Guilty pleasure)

//Chasid

En trogen följeslagare i 20 år!

I år är det tjugo år sedan som jag köpte det som skulle bli en långlivad, stryktålig och trogen vän på många fotoresor. En vän som jag har tagit några av mina absolut bästa foton med!

Min Minolta 7000i har jag haft sen jag köpte den i slutet av juni 1988. Minoltan är en av de bästa och mest stryktåliga kameror som jag har ägt. Kameran har fått vara med om allt från mycket dammiga reportageresor till fjärran länder och obekväma gyttjiga Hultsfreds festivaler men Minoltan har hållt i ur och skur utan att klaga. Trots att jag senare köpte både en begagnad 7xi och en begagnad 9xi så var det min 7000i som jag använde mest.











Minoltan har gjort sitt jobb på ett utomordentligt sätt. Jag har inte missat många bilder i snabba situationer och ljusmätningen har i stort sett alltid fungerat klanderfritt.

Jag tror att det är bra att ha en kamera som används under en längre tidsperiod så att man lär sig kameran utan och innan. Att ständigt byta kamera och objektiv gör att man hela tiden behöver lära sig något nytt och då kan det vara svårt att ha rätt fokus på sitt fotograferande. Christer Strömholms tanke med en kamera, ett objektiv, en film och en framkallare är något att ta efter för alla stressade fotografer av idag, särskilt som lanseringarna av nya teknikspäckade och konsumtionsfrestande modeller presenteras i en hysteriskt rasande takt.



Min 7000i har fått gå i pension efter en lång och mycket trogen tjänst. Nu har den ställts upp på en hederplats på mitt kontor, men jag kommer att plocka ned den, damma av den, sätta i en film och använda den minst en gång per år.

Dagens låt: Pleasant Street - Tim Buckley



//Chasid