Den bästa analoga mätsökarkameran har inte någon röd plupp

Det här med mätsökarkameror är känsliga saker, och de lärde tvistar om vilken av Leicas analog mätsökarkamera som är den bästa. Men om man ser till hantering och inte till mythos, kniper en oväntad och i vissa fall okänd kamera den översta pallplatsen.

En riktig mätsökar-fanboy skulle aldrig köpa något annat än en Leica även om det skulle visa sig att gräset är mycket grönare på den andra sidan. För min del bryr jag mig inte om vad kameror har för märke, det viktigaste är att de levererar och att det går att göra bra bilder med. En kamera som på endera sättet ställer sig i vägen mellan mig och motivet blir kortlivad hos mig.

En kameramodell som inte ställer sig i vägen är mätsökarkameror. Jag har jobbat med den typen av kameror sedan början av 1980-talet, och handhavandet sitter i ryggmärgen på mig. Oavsett om de är analoga eller digitala är det mätsökaren som gör dem unika. Personligen har jag valt att lämna det analoga och bara köra med kameror med inbyggd scanner. Om jag istället valt ett analogt förfarande, hade jag kört hela vägen från film till mörkrumskopia. Tjusningen med film är att få se bilden växa fram i mörkrummet och inte på en skärm med hjälp av en digital filmscanner.

Genom åren har jag haft eller testat ett antal olika mätsökarkameror.  Vad gäller digitala mätsökarkameror finns det inte så mycket att välja på och där är det Leica M10R som ligger i topp. Men med en prislapp på nästan 90 000 kronor så avskräcker den i vart fall mig från ett köp. Mitt budgetval är Leica M9 men med ett begagnatpris på runt 20 000 kronor är det tyvärr inte så mycket budget över den modellen.

Men när det gäller analoga kameror ser det annorlunda ut, det finns många riktigt bra kameror med M-fattning att välja på och en del av dem går att hitta till riktigt bra priser. Konica Hexar RF, Minolta CLE och Leica M4-2 riktigt bra ”budgetval”. I mitt tycke är Konica Hexar RF den bästa analoga mätsökarkameran som hittills gjorts. Den är lättladdad, har diskret motormatning, stor sökare och är enkel och snabb att jobba med, och den kostar under 10 000 kronor. För den som vill vara helt batterioberoende är Leica M4-2 ett bra val.

Text och foto: Mikael Good

Nu har jag köpt min "drömkamera"

När jag började fotografera för 38 år sedan hette inte min favoritkamera Hasselblad, Leica, Canon eller Contax utan Konica. Det var ett ganska sympatiskt kameramärke som passade perfekt för en nybörjare.

Konica T3 var den första systemkameran som jag använde. Men jag hade spanat in tester och annonser om Konica FT-1 som var något av min drömkamera. Men på den tiden kostade den allt för mycket, och jag fick hålla till godo med sliten T3:a och ett par objektiv. Konica T3 var en ypperlig kamera att lära sig hantverket med, den hade inbyggd ljusmätare, den var robust, helt mekanisk och fri från finesser och förvirrande knappar och spakar. I sin uppbyggnad påminde den en hel del om Canon F1 old.

Men till skillnad till F1:an hade den ingen möjlighet till motormatning, och det ville jag gärna ha. Jag glömde ofta att dra fram filmen, och missade på så vis en del bilder, i och med att jag höll på en hel del med gatufoto var det ganska så försmädligt. Konica FT-1 hade motormatning och den såg mer ”proffsig” och modern ut, vilket var viktigt för en ung fotograf.

1985 fick jag ett erbjudanden att köpa en demokörd FT-1  hos min lokala fotohandlare för 1700 kronor. Tyvärr hade jag inte tillräckligt med pengar och nödgades att tacka nej. Samtidigt hade Minolta kommit med sina autofokuskameror och precis som så många andra fotografer på den tiden hade jag börjat snegla åt deras håll. Jag blev mer och mer övertygad om att autofokus var något som jag behövde, och när jag började jobba på allvar och fick mer pengar i plånboken valde jag att köpa en sprillans ny Minolta 7000i.

Idag föredrar jag att köpa begagnat. Jag kollar gärna igenom begagnatbörserna efter fynd, och i förra veckan dök en Konica FT-1 med ett Hexanon 40/1.8 upp för en riktigt billig peng. Jag köpte den och den levererades efter ett par dagar. Nu ska jag fräscha till kameran och kanske köra en film genom den, och se om den fortfarande lever upp till epitetet drömkamera.

Konica FT-1 var företagets sista systemkamera om man räknar bort Konica Hexar RF från 1999.

Text och foto: Mikael Good

Mätsökarkameran är mitt arbetsredskap

För mig är en kamera ett redskap som jag använder för att få med mig de bilderna som jag vill ha. En mätsökarkamera råkar vara det redskapet som jag föredrar i mitt bildskapande. Men tyvärr finns det inte så många olika mätsökarkameror att välja på om man vill fota digitalt.

Mätsökaren ger mig möjlighet att få en bättre överblick över motivet och den tillåter mig att gå ett par steg närmare utan att jag stör när jag fotograferar i lite känsligare miljöer. Med mätsökaren gömmer jag mig inte bakom kameran utan är mer aktiv i dialogen och umgänget med dem jag möter. Idag ska jag göra ett reportage om fotbollsmatchen mellan Makrillarna och Husqvarna FF på Vapenvallen på Söder. Min mätsökarkamera tillsammans med ett 20 och 50mm objektiv är som gjorda för det ändamålet.

För dem som fotar analogt finns det ett smörgåsbord av mätsökarkameror från olika tillverkare att välja på. Men om man som jag vill ha en digital mätsökarkamera finns det i nuläget inte så mycket att välja på än Leica. Leicas kameror är oftast väldigt dyra men det går att göra begagnatfynd om man inte vill ha det allra senaste. Kameran på bilden tillsammans med sex stycken högpresterande M-objektiv från Leica, Jupiter, Voigtländer, Konica och Zeiss har inte kostat mig mer än drygt 20 000 kronor.

Som ni säkert har förstått på min objektivuppräkning spelar inte märket någon större roll för mig. Hade jag varit ett märkesfreak hade jag på min höjd kunnat tänka mig ett eller annat Carl Zeiss objektiv. Men vad gäller mätsökarkameror så är det funktionaliteten som är viktigast för mig. Och jag skulle inte ha något emot att jobba med en robust digital mätsökarkamera från Zeiss eller Voigtländer.

Till sist vill jag passa på att utmana er att gå ut och fota i vårsolen istället för att bry er så mycket om vad det står på kamerorna och objektiven för till syvende och sist är ju det ändå målet som är det viktigaste och inte vägen dit. Missar man målet spelar det inte någon som helst roll hur bra eller komfortabelt man åker!

Text och foto: Mikael Good

Sony A7 - oväderskameran

Det finns inget dåligt väder utan bara dåliga kläder brukar det heta. Det är förvisso en sanning med modifikation då de flesta av oss vet att det är fullständigt omöjligt att klä sig rätt på vintern. Men å andra sidan så blir våra kameror allt bättre på att klara sig i extrema vinterförhållanden.



I går tog jag med mig min 90mm M-Hexanon bestyckade A7:a ut i snöyran. Kameran och objektivet täcktes snabbt med snö och jag fick kämpa för att hålla borta de envisa små snökornen från frontglaset. Jag lyckades med bedriften och kom hem med några bilder som jag trots allt blev ganska så nöjd med och en vetskap om att både kameran och objektivet klarar av att täckas av snö. För vetskaps skull hade jag även med mig en väska som jag kunde mellanlanda kameran i mellan fototillfällena.

Det finns en del som klagar på att batteriet till Sony A7 inte håller måttet utan sugs ut allt för fort. Jag har testat A7:an i tuffa vinterförhållanden på det småländska höglandet. Trots att det vid några tillfällen varit 15-20 minusgrader när jag varit ute och flanerat har jag inte behövt byta batteri. Den enda nackdelen är att kameran blir rätt så kall att hålla i när det är kallt ute.

På min flickrsida finns fler bilder som jag har tagit med min Sony A7 och ett antal olika objektiv tillsammans med adaptrar. En del av bilderna är också i högre upplösning än vad de är här på Fotosidan om du vill studera dem på detaljnivå.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.

Ett sexpack till Sony A7

Att testa objektiv är något som är mycket subjektivt. Ett objektiv som andra lyfter till skyarna kanske inte passar mig alls. För mig är det viktigare att ett objektiv har en speciell karaktär och att det fungerar till min typ av fotografering än att det är knivskarpt.

Carl Zeiss T* 50/1,4 (1,4)

Leitz Summicron-R 90/2 (2,8) 
 Leitz Summicron-R 90/2 (4) 

Att fota tegelväggar gör mig inte klokare på om ett objektiv är bra eller dåligt och MTF diagram tråkar bara ut mig. Nej det är vid normala fototillfällen som jag ser om objektivet passar mig eller inte. Jag har provat Sigma 16/2,8 Fisheye (Konica), Tokina 17/3,5 RMC (Nikon), Carl Zeiss T* 28/2,8 (Contax), Konica 40/1,8, Carl Zeiss (CZ) T* 50/1,4 och Leitz Summicron-R 90/2 på Sony A7 under fältförhållanden. Sedan tidigare vet jag att CZ 28mm, CZ 50mm och Leitz 90mm ger riktigt, riktigt bra resultat på digitalkameror med fullformatssensor. Nu vet jag att de levererar även på A7:an. Men en sak förvånar mig något.


Carl Zeiss T* 28/2,8 (11)

När jag har kört med Sigma 16mm, Tokina 17mm och CZ 28mm på analoga- eller digitala kameror har det varit skarpt ända ut i kanten från bländare 5,6 och uppåt. Men med A7:an tappar de märkligt nog lite i skärpa ut mot hörnen. Att Sony A7 tappar rejält med skärpa ut mot hörnen med vidvinklig M-optik är allmänt känt. Att den även gör det med optik för spegelreflexkameror kom som en liten överraskning för mig. Nu är det inte värre än att det enkelt skulle gå att beskära bilderna om det skulle behövas. A7:an är mycket lättare och smidigare att hantera med manuella gluggar än min "stora" 5D MK II och det väger upp det faktum att sensorn inte levererar hela vägen med vidvinkeloptik.


Tokina 17/3,5 RMC (11)

Tokina 17/3,5 RMC (8)

Sigma 16/2,8 (8)

Jag har valt att utelämna bilderna som jag tog med mitt Konica 40/1,8, de tillförde inte något. Objektivet är bra men det är betydligt sämre än mitt CZ 50/1,4 på alla punkter och därför passar det bäst som prydnadsobjektiv på min gamla Konica T3 i bokhyllan. Zeiss FE 55/1,8 är säkerligen ett uns bättre än mitt CZ 50/1,4 men det senare objektivet duger gott för mig, särskilt som alla de sex objektiven som jag provat på A7:an kostar hälften av ett nytt Zeiss FE 55/1,8.


Carl Zeiss T* 28/2,8 (11)

Tokina 17/3,5 RMC (11)

Tokina 17/3,5 RMC (8)

Som ni säkert vet fotar jag gärna i svartvitt och Sony A7 är som gjord för svartvit fotografering. Tillsammans med en egenhändigt ihopsnickrad A7-profil i Silver Efex Pro 2 får jag bilderna dit jag vill ha dem utan att behöva lägga allt för mycket krut på den tråkiga efterbearbetningen som jag får göra med bilderna från min Canon. Jag har använt mig av Silver Efex i rätt så många år nu och mitt tips till er som använder programmet är att inte dra allt för mycket i spakarna, precis som med så mycket annat är lagom bäst även vid bildbehandling!


Sigma 16/2,8 (8)

Carl Zeiss T* 50/1,4 (8)

Leitz Summicron-R 90/2 (2) 

Appropå svartvitt ryktas det på nätet om en ny Sony A7 med svartvit-sensor. Om det ryktet skulle vara sant är det möjligt att vidvinklig M-optiken kommer att fungera bättre på den kameran än vad de gör på A7:an. Men det är bäst att ta ryktet med en nypa salt, hur gärna man än skulle vilja går det inte att fota med ett rykte! Men det finns en kameror som M-vidvinklarna funkar bra på och det är Leica M. Leica brukar dock vara riktigt dyra nya som begagnade. Men det finns en digital M-Leica som inte kostar skjortan och det är Leica M8. En begagnad M8:a går att hitta för runt 10.000 kronor. Trots sin ålder och sina skavanker så presterar den kameran riktigt bra resultat i rätt händer och den fungerar fortfarande utmärkt även för yrkesmässigt användande. M8:an gifter sig riktigt bra med exempelvis Voigtländer 15/4,5 , 21/4 och 28/2 som är uselt dåliga på Sony A7.


Carl Zeiss T* 50/1,4 (1,4)



Klicka HÄR om du inte kan se Flickrbildspelet i din telefon eller på din surfplatta:

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved