Advertisement
Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

När ljuset tryter behövs ljusstarka objektiv



Förra året fotograferade jag ett 50-tal konserter. Jag fick vara med om en hel del sköna konsertupplevelser och fick upptäcka ny musik. Men trots att jag har hållit på med rockfoto sedan 1980-talet upplever jag att det blir allt svårare att få ljuset att räcka till.




Det blir allt svårare att fotografera inomhuskonserter, och det ställs allt högre krav på utrustningen. Tidigare har jag använt objektiv med ljusstyrka 4 med gott resultat och jag har klarat mig med 1/250 och 3200 ASA, och har kunnat vänta in rätt ögonblick och vetat att bilden suttit där den skulle. Men i takt att konserterna blir mer av en helhetsupplevelse med stora LCD-skärmar, ljus, rökmaskiner och andra effekter har jag fått tänka om. Många gånger har jag fått kassera bilder för att ljuset försvann precis i fotograferingsögonblicket. 



Idag finns det som tur är många ljusstarka objektiv att välja på, problemet är att de flesta av dem är gigantiskt stora. Jag jobbar oftast med två kameror och vill inte ha extra blytyngder runt halsen, eller i fotoväskan för den delen. Därför har jag valt att i så stor utsträckning som möjligt köra samma objektiv på Leica M som på Sony. För att kunna göra så har jag en Techart Pro LM-EA7 autofocus adapter M – E AF till min hjälp.  Förra sommaren använde jag kombinationen 7artisans 28mm f/1.4 ASPH M-objektiv och Techart Pro-adapter på en hel del konserter. 



Fokuseringen fungerade ypperligt på min A7rII, och den ställde skärpan snabbt och rätt utan att tveka. I dag har jag en Sony A9 och kombinationen är ännu mer klockren, ögonfokusen gör att skärpan sitter rätt. Men om vi återgår till förra året så bevakade jag en konsert med den amerikanska Hip-Hop artisten Lecrae. Min vana trogen hade jag lyssnat in mig på hans musik och kollat igenom några Youtube videor för att vara förberedd på vilka bilder det skulle kunna bjudas på.



Konserten var mycket bra. Lecrae och hans DJ var på spelhumör, och fick genast med sig publiken. Jag älskar att fota konserter med mycket närvaro och samspel mellan artist och publik, och det bjöds det rejält på under konserten. Lecrae är en mästare på rap, och han bjöd på ett riktigt grymt flow. Det är alltid kul att få se en världsstjärna på en relativt liten scen, det brukar borga för närhet, intimitet och ett grymt tryck. Precis så blev det den här kvällen och Lecrae bjöd på en av förra årets stora konsertupplevelser.



Jag hade fotopass och fick möjlighet att fotografera under soundcheck, och jag begränsades inte heller av tre låtars regeln. Under konserten kunde jag röra mig relativt fritt, och jag tog många fler bilder än vad jag har presenterat här. Det är inte omöjligt att några av dem dyker upp i bloggen framgent.



Jag hade med mig två kameror till konserten en med ett 70-200mm och en med ett 7artisans 28mm. 70-200mm använde jag till porträttbilden, övriga bilder är tagna med 28mm. 



Text och foto: Mikael Good

Inlagt 2020-05-26 12:11 | Läst 10498 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Hej,
Grymt bra.
Har du använt gamla gluggar från 50 och 60-talet något? Det finns en Canon 35/1.5 med skruvfattning t ex.
Ha det väl
Bob
Svar från Chasid 2020-05-27 08:04
Tack för din kommentar Bob!
Förutom mitt Summicron-C 40mm har jag inte testat några äldre gluggar med adaptern. Men om du är på jakt efter ett riktigt bra och förhållandevis billigt 35mm med skruvfattning kan jag tipsa om Voigtländer Ultron 35mm f1.7 LTM.
/Mikael
Mikael, jag är normalt helt ointresserad av stökiga konserter även om jag haft kompisar som släpat med mig på allt från Bob Marley och Jimi Hendrix på
Grönan till Jethro Tull, Cream och Bob Dylan och Dylan var ju bara rent usel.

Men jag gillade verkligen detta set bilder och särskilt den sista som ju är nästan magisk. Den får mig att tänka på Peter Liks "the Phantom" som väl ett tag var en av världens dyraste naturbilder. Det är hur ljuset faller genom bilden som är likheten.

Dagens kameror är fantastiska och särskilt AF-tekniken och de allt bättre sensorerna har i grunden ändrat hur många av oss tar våra bilder. Men sen är det ju ändå i slutänden upp till oss att fånga ögonblicken och ha handlaget och det har du ju verkligen!
Svar från Chasid 2020-05-27 08:11
Tack för din uppmuntrande kommentar Sten-Åke!
Banden och artisterna som du räknade upp hade jag gärna sett, och dokumenterat, men smaken är som sagt delad. Ju bättre redskapen blir desto lättare blir det att fånga ögonblicken, idag jobbar jag mycket med Sony A9 och det är ett fantastiskt redskap, och det går att köra i stort sett allt på den med adapter, är bara objektivet ljusstarkt nog sätter den ljusmätningen och skärpan exakt.
/Mikael
Sten-Åke Sändh 2020-05-27 23:37
Mikael, världen är tyvärr inte vidare rättvis. För mig var möjligheten att få se dessa artister som att kasta pärlor för svin även om det var galet kul ibland men av helt andra orsaker än musiken.

Tänk dig när Ian Andersson i Jethro Tull kommer ut på scenen i Kungliga Tennishallen med sin tvärflöjt iförd ROSA kallingar utanpå trikåerna. Även om detta var på det frigjorda sextitalet så var det en klar antiklimax för oss då detta var långt utanför komfortzonen för ett gäng unga heterokillar från en söderförort där det rådde raggarkultur med uttalad bögfobi.

Ett par av mina rockmusikälskande kompisar ur samma gäng släpade med mig till Grönan på rocklegenden Little Richards konsert vid senare tillfälle. Han hade blivit fördröjd på flygplatsen och förhörd efter att ha gjort närmanden mot någon i den manliga personalen, vilket ledde till vissa skriverier i pressen. Han gjorde dock stilenlig entre i skär kostym och högklackade skor liggandes på en vit flygel stödd på armbågen stönandes "Oh ma soul" upprepade gånger följt av "I know you love me!".

Vid tillfället var det helt hysteriskt och där och då var det något som dog hos några av Richards trognaste fans. Vi såg konserten men det tog många år innan någon i min närhet kommenterade chocken vi blev utsatta för.