Mötet med Europas romer ledde mig till mitt eget ursprung
Under flera års tid har jag jobbat på ett dokumentärprojekt i text och bild om romer i Europa. Arbetet med att dokumentera Europas största minoritet har även sporrat mig att söka mitt eget ursprung, och jag blev inte direkt förvånad när jag hittade mina rötter.
Syftet med projektet är att motverka avhumaniseringen av romer i Europa. Jag vill istället lyfta fram romerna och visa dem som de är. Trots förföljelse, trakasserier, diskriminering och nazistiskt folkmord är de ändå ett folk som alltid har nära till leenden och skratt. Sången, musiken och skrattet har alltid varit en viktig ingrediens för dem att kunna överleva i en fientlig värld. Romer har funnits i Europa i över 1000 år och de första romerna kom till Sverige år 1512.
Genom åren har jag lärt känna många romer runt om i Europa och jag räknar dem som mina vänner. Många gånger har de sagt ”du är en av oss” till mig. I och med att jag inte kände till mitt ursprung har jag skojat och sagt till dem att jag kanske är hälften viking och hälften rom! Men det gjorde mig nyfiken på mitt förflutna och när jag fick möjlighet att testa MyHeritage för en billig peng valde jag att sätta igång med släktforskning för att utforska mina rötter.
Genom släktforskning har jag fått svar på många frågor om mitt ursprung. Bland annat har jag fått reda på att jag på min mors sida i rakt nedstigande led tillhör en av de äldsta resandesläkterna i Sverige. Under århundraden har resande utsatts för förföljelse och diskriminering och en del resande har landsförvisats eller dödats, och det var kanske anledningen till att det talades tyst om ursprunget i min släkt. Det var först när jag började med släktforskning som jag hittade mina rötter.
Jag väljer att skriva resandebakgrund då jag på min fars sida är Skandinav med rötterna i Östdanmark och de sydvästra delarna av Västergötland. Men jag misstänker starkt att även min morfar var av resandesläkt. Än så länge har jag inga klara bevis för det, och det är svårt att hitta ledtrådar då hans morföräldrar var barnhems- och fosterbarn med okända föräldrar. Hans förfäder på fädernet har haft typiska resandeyrken, men det finns inget konkret som styrker deras ursprung, och tyvärr saknas en del kyrkböcker från 1700-talet som skulle kunna bringa klarhet i frågan.
En del resande har romska rötter och är ättlingar till de första romerna som kom till Sverige på 1500-talet, andra har gift in sig i romska släkter, medan andra kom från skiftande bakgrunder. Men kulturen är lik och många ord i resanderomani kommer från romani. Resandefolket erkändes år 2000 som nationell minoritet i Sverige inom gruppen romer. Även om kopplingen till Indien för min del är vag så finns den, och den följer romernas väg från Indien genom Asien och upp genom Europa till Sverige, men kopplingen i mitt släktträd har blivit svagare för varje generation som gått.
Eftersom jag har ett stort engagemang i romska frågor och jobbar med ett projekt om Europas romer har jag satt mig in i den romska kulturen (framförallt älskar jag musiken) och av artighetsskäl har jag lärt mig en del ord på romani som jag använt i mina möten med romer. Steget för mig att återta min förlorade kultur är inte långt. Men det är intressant att mina romska vänner hade rätt när de menade att jag var en av dem, och jag har på sätt och vis dem att tacka att jag hittade mitt ursprung! Och om det skulle visa sig att även min morfar är av resandesläkt är jag hälften viking och hälften resande, vilket vore en perfekt kombination för en missionär och resande reporter! :)
Det går säkert att söka pengar till projektet om Europas romer, men jag har så att det räcker och behöver, möjligtvis skulle ett arbetsstipendium ge mig möjlighet att lägga mer tid på projektet. Bilderna i inlägget har jag tagit i Serbien, Bulgarien och Rumänien.
Text och foto: Mikael Good
//GöranR
/Mikael
Bilderna är väldigt bra, som vanligt, jag gillar dina bilder och din redigering.
//Anders
p.s. Det var jag som köpte ditt Tamron 24mm på Tradera, men jag har bara tagit några testskott än så länge.
/Mikael
Ha en fin helg / Ronny.
/Mikael
Många vet inte sin egen släkthistoria och blir överraskade, förr blev man rädda och vågade inte prata om det.,
Jag själv har alltid vetat att jag är resande, åtminstone från fyra års ålder. Jag var en av dom barn som staten skulle göra Svenskar av, och därför omhändertog man mig som många andra resande barn. Då med ett helt annat namn som jag inte ens vill nämna här. Det namnet fick jag leva med i hela min ungdom tills jag blev slätt efter 14 år som något slags hemsk smitta. Rasismen var på den tiden hemskt. Nu är det andra som är hatade. Och man har glömt av oss mer eller mindre, det har ju kommit andra av vårt folk från öststaterna som mer eller mindre lever i fattigdom. Vi själva har lyckats bli som vanligt folk och många är dom dom tappat sitt ursprung. Det finns massor att skriva om detta men det härav mig en tanke på vårat folk i landet.
Jag har haft min bakgrund på känn i ett par år, men när jag börjad esläktforska blev jag lite förvånad när det visade sig att jag tillhörde en resandesläkt på min mormors sida och inte min morfars. Jag skäms inte över mitt ursprung utan är tvärtom stolt över att få tillhöra en minoritetsgrupp som har en rik och färgsprakande kultur.
Jag har en del vänner och bekanta som är resande och deras livsberättelser är precis som din i många fall är hårresande, det är svårt att förstå de umbäranden som resande, romer och samer fick utstå i rasbiologins tidevarv på 1920–1970-talet. Men det är dags att det som har hänt kommer fram i ljuset! En sanningskonvention måste tillsättas för att ge resandefolket och andra utsatta minoritetsgrupper upprättelse efter nästan 500 år av utanförskap och förtryck, och för att gemene man ska inse att även Folkhemssverige var en apartheidstat där minoritetsgrupper systematiskt förtrycktes.
/Mikael