"Måla med ljus"
Greetings from Latvia - Sveicieni no Latvijas!
What would you do if your neighbours could not afford to pay their rent, their food and their clothes. Would you just ignore them and pretend as if they were not there? Or would you help them so they came back on their feets again? Latvia is a neighbour to Sweden and they are short of everything. And yet few Swedes cares about their Latvian neighbours situation...
Latvia is the country in the European Union that has suffered hardest by the economic crisis that hit the world in 2008. The previously so Optimistic Latvian Tiger Economy which was pumped up by the major Swedish banks aggressive lending lost its bite and the country has gone into a deep economic recession. Workplace after workplace has gone bankrupt. According to official statistics nearly 20 percent of the population is now unemployed but unofficial sources are talking about an unemployment rate of almost 40 percent and in some rural areas in the east of Latvia the unemployment is almost 100 percent according to social workers.
The Latvian family in the photo-essay on Flickr consist of a mother, her three children and their grand mother. The father of the family drowned in a fishing accident a couple of years ago. The family live in a dilapidated barn-like house in a little village on the Latvian countryside east of the capital Riga. They have no running water. The only heat comes from the wood stove which is located in the living room in the small apartment. The economic situation for the family is tough and they live on the margin. Even if the family like most other Latvians didn´t borrow any money in the banks, they had to pay the full price for others mistakes when the government had to cut every cost that they could to save the economy of the nation in order to prevent a national bankruptcy. Today is the situation on the Lativan countryside directly comparable with the situation in the U.S during the great depression of the 30s. Some sources even say that the situation in Latvia is worse.
The Latvian economy is slowly getting better and better. But the price for the better economy is high. Many highly educated Latvians has moved abroad for better paid jobs. And this brain-drain can prove to be devastating for the country in a nearby future. The population in Latvia is declining rapidly and this is a serious social and economical problem for Latvia. In the 2000s the country has lost one seventh of its population through emigration and a negative birthrate.
According to official sources nearly 2 million people live in Latvia today. But some unofficial sources says that only 1,7 million people live in the country. In 1989 just two years before Latvia gained it´s independence from the Soviet Union, the population in the country was 2,7 million people. There are no jobs, no hope and no future on the Latvian countryside today and those who can move to a slightly better future in the bigger cities or abroad. Those who remains, are the elderly, the disabled and those who for various reasons do not have a chance to move away.
If you want to support Latvian families in need you can make a donation via Star of Hope, USA: http://www.starofhope.us/donate-now-to-a-child-through-star-of-hope-starofhope.html
If you want to take a look at the pictures on your phone or on your tablet click here: http://www.flickr.com/photos/61029780@N06/sets/72157632859125683/
Text and photo: © Mikael Good. All Rights Reserved.
Drömmen som gick i tusen bitar
Sapņise och Edgars Nākotne hade investerat sina sista sparade slantar på att kunna förverkliga sin dröm och odla ekologiska grönsaker på sin lilla täppa. På den stora grönsaksmarknaden vid centralstationen i Riga fanns det handlare som betalade riktigt bra för förstklassiga inhemska grönsaker och det skulle kunna ge dem ett riktig bra tillskott i den annars så skrala hushållskassan.
Sapņise såg drömmande ut när hon delgav mig sin dröm. Kanske skulle hon och Edgars lyckas med bedriften att lyfta sig själva ur krisen och bygga en bättre framtid för sig själva och sina barn genom att odla ekologiskt. Kanske skulle de kunna säga upp sig ifrån sina slitsamma och dåligt betalda arbeten på den närliggande bondgården. Riva sitt gamla fallfärdiga och dragiga 1800-tals hus som nödtorftigt lappats ihop med allsköns upphittad bråte från de närbelägna ruinerna av ett gammalt sovjetiska kollektivjordbruk och bygga ett helt nytt hus lyxutrustat med vatten och avlopp åt sig och sina barn.
Även om Sapņise och Edgars hade ont om pengar bar de på en stor kärlek till varandra och gemensamma drömmar om framtiden som smittade av sig på människorna i deras närhet. Sapņise tittade bort som i fjärran och jag anade att ett svagt leende avspeglade sig i hennes ansikte när hon drömde sig bort till en bättre och mer harmonisk framtid för sin älskade familj. Trots att hon närmade sig 40, hade jobbat hårt sedan tonåren och fött många barn var hon fortfarande vacker, hon var lång och finlemmad, hade långt brunt hår och stolta men lite drömmande gröna ögon. Kampen för tillvaron var tuff många gånger men Sapņise och Edgars hade det ganska bra och hon var stolt över att hennes man valt att stanna och kämpa tillsammans med sin familj.
Många av männen i grannskapet hade fegt smitit iväg från sina familjer och lämnat dem åt sig själva med alla problem och skulder eller förlorat sig själva och sina familjers sista små slantar ned i ett desperat alkoholmissbruk. Jag vet att det inte är någon ursäkt med de var fostrade i ett orättfärdigt system som hade berövat sina invånare från rätten att själva fatta sina viktiga beslut. Det orättfärdiga sovjetsystemet skapade ett par förlorade generationer. Generationer som ännu inte hade kunnat resa sig och stå på egna ben trots att det är över 20 år sedan Lettland blev fritt från Sovjetunionen. Därför visste de inte hur de skulle bete sig när alla de stora problemen som staten tidigare tog hand om hopade sig runt dem och de valde att fegt fly iväg från problemen istället för att tappert möta dem.
Torkan var svår sommaren 2011, familjen Nākotnes brunn och den närliggande bäcken sinade och skörden torkade bort i den obarmhärtiga värmen. De som hade tänkt att sälja sitt överskott blev nu tvungna att låna pengar till mat för att klara sig. Vintern 2011 blev mycket tuff och familjen stod flera gånger på randen till svält. Men de härdade ut och såg trots alla problem ändå hoppfullt fram emot nästa års skörd som skulle lösa dem från skulden. Men när sommaren 2012 regnade bort och missväxten åter slog mot dem som en mörk ogenomtränglig vägg av missmod och hopplöshet sjönk Edgars in i en djup depression som han inte kunde ta sig upp ifrån. Han valde till sist att omfamna mörkret och tog sitt liv en stormig och regnig höstdag i september förra året.
Saknaden efter Edgars är mycket stor och barnen är ofta otröstliga av saknad efter sin älskade pappa, det händer fortfarande att de yngsta barnen sitter och väntar vid dörren på att han ska komma hem från arbetet och ge dem en varm kram och glatt snurra runt dem tills de kiknar av skratt. Men trots den djupa tragiken och sorgen som ständigt är närvarande är barnen ändå motiverade och skötsamma i skolan. Sapņise försöker vara stark och uppmuntrar dem att göra sitt bästa i alla lägen. Inför sina barn är hon stark, hon måste vara det för att gjuta mod i dem. Men när barnen har somnat gråter hon sig oftast till sömns. Trots att hennes dröm har gått i tusen bitar lever hon för att försöka förverkliga sina barns drömmar med en förhoppning om att kommer deras framtid ska kunna kläs i ljusa färger.
Sapņise arbetar fortfarande på det närliggande jordbruket. Trots att arbetet stundtals är mycket hårt och pågår från tidigt på morgonen till sent på kvällen så tjänar hon bara drygt 1800 kronor i månaden. Sapņise bävar för att hon eller barnen ska bli sjuka, var dag som hon inte kan arbeta innebär en smärre ekonomisk katastrof för henne. Den låga lönen och det lilla barnbidrag som de får gör att familjen får kämpa hårt för att få mat på bordet och för att kunna betala skulderna som de dragit på sig. Barnen hjälper till så gott de kan och samlar pinnar och kottar att elda med i skogen på helgen. Barnen har nästan bara de kläderna som de har på sig och några av barnen får vika sina tår för att komma i sina allt för trånga skor. Det kalla och dragiga huset är egentligen helt utdömt men familjen har ingen annanstans att bo. Huset är svårt att värma upp särskilt nu på vintern. I december förra året då rysskylan höll Lettland i ett hårt och obarmhärtigt grepp var det nästan minusgrader inomhus och barnen fick sova tätt tillsammans invirade i värmande filtar påklädda sina vinterkläder för att inte frysa.
I december fick de ett välfyllt julpaket från den finska hjälporganisationen Hoppets Stjärna RF. Men trots att Sapņise är mycket tacksam för hjälpen så räcker den tyvärr inte så långt. Sapņise och barnen är i mycket stort behov av kläder och skor men framförallt av mat. Barnen behöver verkligen få äta sig riktigt mätta åtminstone en gång per dag och de får ofta gå och lägga sig med magar som knorrar av hunger. Längs med väggarna i köket brukar det stå glasbrukar i alla olika storlekar och former. Glasburkarna som brukar vara fullproppade med årets skörd och som ska räcka hela vintern gapade redan tomma i december.
Du kan hjälpa Sapņise och andra Lettiska familjer i kris genom att skänka en slant till den svenska biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta. Det är viktigt att du märker din gåva med lettiska familjer i kris. Jag har fullt förtroende för bägge organisationerna och de jobbar i de östra delarna av Lettland som har blivit extra hårt drabbade under den djupa ekonomiska krisen i landet.
Av respekt för den drabbade familjen har jag valt att ändra på en del datum och detaljer i berättelsen. Lettland är ett litet land med drygt två miljoner invånare och det skulle annars vara ganska så enkelt att avslöja familjens rätta identitet. Givetvis heter Sapņise något helt annat i verkligheten och bilderna som illustrerar artikeln har inget med familjen Nākotne att göra.
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
<Edit 130831> Jag har precis fått ta emot glädjande nyheter om att Sapņise och hennes barn har fått kläder, skor, möbler, matvaror och hjälp med att betala av lånen av vänliga människor i vårt östra grannland. Men det finns fortfarande många lettiska familjer i kris i framförallt det östra delarna av landet som behöver vår hjälp och vårt stöd för att komma på fötter igen. <Edit 130831>
Det är lite märkligt
Det händer att jag skriver en text och när jag publicerar den i min blogg så tänker jag att det nog kommer att bli en del reaktioner. Men så händer det absolut ingenting. Och när jag skriver en text som jag inte förväntar mig några som helst reaktioner på så händer det att jag får massiv respons. Nu får jag ändå min beskärda del av respons men jag tycker ändå att det är lite märkligt.
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
Jag är mångmiljonär i tacksamhet
Det finns faktiskt en sak som jag är riktigt bra på och det är samla in pengar till behövande medmänniskor. Jag har fått vara med om att dra in mångmiljonbelopp och sprida glädje till behövande runt om i världen med hjälp av mina texter och bilder.
Jag har kanske inte tjänat så mycket pengar som jag borde alla gånger men min betalning har bestått i att jag har kunnat bidra till att behövande människor har fått tillräckligt med stöd och hjälp för att kunna hålla huvudet ovanför vattenytan. Leendena och den smittande glädjen hos alla de utsatta barnen som jag mött har gjort mig till mångmiljonär i tacksamhet.
Det som man är riktigt bra på ska man arbeta med och jag önskar att jag snart ska få ett arbete på en bistånds- eller hjälporganisation så att jag kan få använda mina gåvor och dra in ännu mer pengar till behövande. Att ha varit med och förändrat tillvaron för tusentals fattiga familjer och pensionärer är inte tillräckligt för mig. Jag vill vara med och hjälpa ännu fler.
Kolla gärna in min profil på Linkedin om du är intresserad av att anlita eller anställa mig: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
Jag blir lätt fartblind när det handlar om att samla in pengar
De senaste åren har jag haft rätt så många fotoutställningar och jag har sålt en hel del foton. All behållning har gått till välgörande ändamål. Trots att det handlar om så mycket som 30.000-40.000 kronor tycker jag själv att det är ganska så lite pengar.
Fyra lettiska syskon som precis har fått ett familjepaket från hjälporganisationen Hjärta till Hjärta.
Anledningen till att jag tycker att det är lite pengar beror främst på att jag är van att dra in betydligt större belopp. De artiklarna och reportagen som har publicerats i månadsbrev eller magasin har hjälpt till att dra in miljonbelopp till hjälporganisationerna som jag arbetat för. Det är därför som jag har lätt för att bli fartblind när det handlar om att samla in pengar. Egentligen är 30.000-40.000 kronor riktigt mycket pengar som kan ge stor avkastning om de investeras rätt.
Innerst inne vet jag att om man sätter en insamlad 1000-lapp i händerna på rätt människa kan det i förlängningen betyda lika mycket som ett miljonbistånd till en hel by. 1000-lappen kan vara precis det beloppet som en entreprenör behöver för att starta upp ett företag och när väl företaget är i gång kan det sätta fler människor i byn i arbete och när det vuxit ytterligare kan det hjälpa till att dra hela regionen upp ur fattigdomen. När man kastar en sten i vatten så bildas ringar på vattnet och det är precis så som man ska arbeta med bistånd. Jag tror att vi människor mår bäst när vi får arbeta och göra rätt för oss oavsett om vi bor i rika eller fattiga länder. Det är aldrig bra för självkänslan att bara få pengar utan någon form av motprestation.
Just nu är jag tyvärr mellan jobben men jag skulle inte ha något emot att åka ut på fler reportageresor. Jag vet att jag är bra på att förmedla min upplevelser och känslor på ett sådant vis att människor gräver djupt i sina plånböcker för att hjälpa och stötta dem jag skrivit om eller andra människor i samma situation. Visst det kanske låter lite kaxigt men det är inte min tanke. Jag vill helt enkelt inte sticka under stol med det som jag kan och är bra på. Falsk blygsamhet existerar inte i min värld. De som verkligen känner mig vet att jag är ganska så ödmjuk och har ett stort hjärta som inte bara klappar för mina nära och kära utan även för dem som lever i den yttersta marginalen.
Om du är intresserad av att veta mer om mig och vad jag har arbetat med tidigare är du varmt välkommen att besöka min yrkesprofil på Linkedin. Om du så vill får du gärna lägga till mig i dina kontakter .
Text och foto: © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved.