Genombrottet kom i bloggen

För tre år sedan publicerade jag vad som skulle komma att bli mitt genombrott som skribent. Det var ett reportage som ingick i reportageserien de glömda barnen i Ryssland. Jag försökte få in reportaget som har rubriken "Jayer - Dödens hus" i några olika tidningar. Överlag var responsen positiv men tidning efter tidning tackade ändå nej på grund av utrymmesbrist. Till sist valde jag att publicera reportaget i min blogg. Reportaget fick stor spridning bland mediafolk och jag fick en del glada tillrop från andra journalister.

Tyvärr finns det oftast inte plats för längre socialreportage i dagstidningar. Den största anledningen är vikande upplaga och piska att sälja mer annonsutrymme för tidningens överlevnad. Det gör att mastiga bild- och socialreportage ofta får stryka på foten till förmån för mer sport och lättsamma artiklar. Att jag inte fick reportaget publicerat gjorde att jag inte tjänade några pengar på det, men det fungerade ändå som en dörröppnare för mig.

De senaste åren har en hel del av mina debattartiklar, bild- och textreportage blivit publicerade och ett av mina bildspel har till och med varit med på rysk TV. I dag nickar en del kollegor igenkännande när de hör mitt namn. Nu är det inte ära och berömmelse som driver mig i mitt arbete utan en verklig vilja att förändra. Jag hoppas att mina bilder och texter ska få vara med och verka för förändring för utsatta medmänniskor.

Här kan du läsa reportaget "Jayer - Dödens hus": http://chasid68.blogspot.se/2013/05/jayer-dodens-hus.html

Text och foto: Mikael Good

2015-11-03 14:39   froderberg

Det är kul att det går bra för dig. Jag tror att den här storyn är tillräckligt bra för att sälja till tidningar med frilansbudget, men då hade du behövt fotografera och vara mer med ungdomarna i huset.

Besvara

Svar från Chasid 2015-11-03 15:10

Tack för din kommentar Magnus! :)
Problemet var att ungdomarna inte ville vara med på bild om de inte fick betalt. Jag betalar inte för att göra reportage eller för att ta bilder och därför finns det inte med några bilder på ungdomarna. Kanske hade det gått lättare om jag hade kunnat återvända till platsen ett par gånger, men det pressade tidsschemat tillät tyvärr inte det.

Nu hänger jag inte läpp för att jag inte fick med reportaget om Jayer i någon tidning, som sagt öppnade det en del dörrar för mig. Jag har fått en hel del reportage i serien om de glömda barnen i Ryssland publicerade bland annat har två av reportagen varit med i tidskriften Junia. Ett av reportagen om de glömda barnen i Ryssland som jag la upp i min blogg översattes till engelska och publicerades i en tidning i Kansas, USA.
/MIkael Good

Svara

froderberg 2015-11-03 15:17

Precis, det krävs ofta mycket tid för att det ska blir riktigt bra.

Svara

2015-11-03 21:29   J Karlén

Efter att ha läst kommentarerna så får jag uppfattningen att om det finns pengar så kan man köpa tid och plats.Kanske inte så konstigt då att " traditionella medier " är på väg mot graven och med all rätt.
Mvh/Jörgen

Besvara

Svar från Chasid 2015-11-04 09:27

Tack för din kommentar Jörgen! :)
Tyvärr händer det att reportrar och fotografer betalar för att få göra reportage. Jag hoppas dock att det hör till ovanligheterna. Det är självklart inget som någon vill tala högt om men jag har mött människor i Ryssland, Lettland och Rumänien som har fått betalt för att ställa upp på bild eller i intervjuer. När de krävt pengar av mig har jag sagt bestämt nej! Som jag sagt tidigare betalar jag inte för att göra reportage.
/Mikael Good

Svara