Mitt hjärta brister för dom små :(( Bra och behövligt skrivet Mikael

Om vi är och har varit på väg mot ett fattigsverige så är det politiken som måsta förändras. Den ekonomiska politik som förs av den sittande alliansregeringen och har förts även av den så kallade vänstern har inga solidaitetsgrunder, den har sin plats på egoismens altrare. Det värsta är att det du skriver om här har pågått i årtionden och ingenting görs. Allt går ut på att roffa åt sig en så stor del av kakan som möjligt för att sedan gå hem till sitt lilla glashus dra ner persiennerna och äta, rapa och fisa förnöjsamt. Ordet solidaritet kan snart ingen politiker ens stava till men ändå måste den finnas där som en del av den politik ett land för. Man har som politiska mål att uppnå full sysselsättning, full sysselsättning är en utopi och samtidigt rustar man ner hela den solidaritetsapparat som varit grundtryggheten för människor som hamnat utanför, på grund av arbetslöshet och annat. . All fattigdom i Sverige, vilken skepnad den än förekommer är en stor skam för sittande politiker.
/Hans-Åke

Ja, det är tragiskt att det ska behöva vara så i Sverige som månar så mycket om barnvälfärd....

Skriver du om politik hoppas jag att du tål politiska svar också, så här kommer min syn på saken:

"Barnfattigdomen" i Sverige är ett importerat problem. Det är självklart att denna ökar om vi tar emot folk från andra länder, som tyvärr inte har så mycket att bidra med i vårt moderna samhälle. Om vi dessutom för en politik där vi inte uppmanar dem att anpassa sig till våra seder och bruk, så kommer de inte att integreras (eller assimileras vilket vore vettigare), och därför står många av dem utanför även efter många år eller till och med årtionden.

Ja, det är politikernas fel. Nej, vi kan inte göra något åt saken så länge vi inte börjar behandla alla människor i Sverige lika. Jag menar LIKA. Sluta tramsa och sätt invandrare och flyktingar i jobb utan att dalta, ty själva daltandet är extremt nedvärderande och leder bara till skit. Vem vill bli behandlad som en som "nog inte kan bidra med något"? Inte skulle jag vilja det i alla fall.

Ironiskt nog är det solidariteten som ökat fattigdomen. En välfärdsstat kan inte fungera med "svängdörrar", utan måste vara ett slutet system där bara den som vill bidra kan få stanna. Och att vilja bidra räcker ju inte om man inte får det för att man är av annan härkomst. Så ser det ut idag.

Sverige kan inte rädda världen. Men vi kan föregå med gott exempel och visa hur man gör för att det ska fungera. Den tanken kastades på tippen redan för kanske 40 år sedan och nu ser vi frukterna av den fullständigt galna tycka-synd-om-politiken. Det blir MER synd om folk, ju mer synd om dem man tycker. För då låter man dem inte visa vad de går för. Man är så solidarisk att pengarna inte räcker, och vips så har man förvandlat sitt skinande trevliga land till ett stort socialkontor.

Vem ska betala? Jag har ingen lust längre. Jag får nämligen ingenting tillbaka. Ingenting.