Waiting for the Big One
De senaste veckorna har varit mycket hektiska för mig och jag har haft en del deadlines hängande över mig. Nu är jag tillbaka i den grå arbetslösa vardagen och det känns onekligen konstig med tanke på det höga arbetstempot som jag har haft. Jag försöker att hålla igång med en del egna projekt för att inte bli försoffad, om jag nu kan bli det med två småbarn och ett hus som behöver underhållas och en trädgård som behöver skötas :)
I mitten av april är det i vart fall dags för min nästa utställning och jag håller på att ta fram bilder och skriva ihop texter till en helt ny utställning som ska vara färdig till hösten.
Har du eller din tidning behov av en slipad, engagerad och erfaren socialreporter & fotojournalist för jobb både inom som utom landet? Då är du välkommen att kontakta mig så att vi kan ta ett snack.
Klicka här för arbetsprover: Min portfolio • Ett kallt land med varma människor
People in Damu Village, Qing Hai © Mikael Good, 2004
Du har väl inte missat det här: http://www.lifeforcemagazine.com/photo-essays.htm
Dagens låt: Waiting for the Big One - Peter Gabriel
//Chasid
Ps: Det är ett evigt tjat om Leica i bloggarna! Nu när Leica börjar bli var mans egendom här på Fotosidan så har jag börjat fundera på om inte det bästa sättet att simma motströms är att kränga min japanska Leica och skaffa en schysst liten digitalkompakt istället för att flyta med strömmen :)
Nu var jag avsiktligt elakt, hoppas ingen tar det personligt!
Själv skulle jag i alla fall inte drömma om att köpa en Leica. Den är helt enkelt för dyr för en som lever på en måttlig pension. Men om jag hade gott om pengar så kanske jag skulle pröva en. Vem vet? Jag är emellertid lycklig även utan någon Leica.
Egentligen tycker jag analogt vs digitalt är en viktigare fråga. Analogfoto har förvisso sin charm, men vill man vara någorlunda produktiv så verkar det i mina ögon lite avigt att gå omvägen om film. Nåväl, envar blir salig på sin tro. Och även jag har en rulle Ilford XP2 400 liggande, som jag väl ska sätta i min gamla Mamyiaflex någon gång. Bara för att känna hur det känns, det var evigheter sedan jag plåtade i mellanformat.
Jag håller med dig om att film kan vara en omväg, det händer att jag kör med film för känslans och kornets skull och jag har en bra skanner som kan ta tillvara de små rara filmkornen. Det är många analogfotografer som snålar på skannern och jag har lite svårt att förstå det när de har lagt ned åtskilliga tusenlappar på bra kameror och optik.
Kör gärna en rulle med Mamiyaflexen och lägg upp resultatet på din blogg. Jag följer med förtjusning vår gamle vän Gustafs eskapader med sin gamla Mamiya C3 på: http://www.sofflogg.se/?p=1460
//Chasid
Mamyia C3 (Mamiyaflex) är lika charmig som en flodhäst. Den har alltid väckt min förundran genom sin otroliga klumpighet. Men den var rätt populär på sin tid, hur den nu lyckades konkurrera med Rolleiflex. Kanske för att den hade bytbar optik, men de flesta objektiven är stora och tunga som luftvärnskanoner.
Men den måste förstås prövas, och blir det något så publicerar jag det. Vad jag inte vet är om det finns ljusinsläpp någonstans, som förstör filmen när den sitter i kameran.