Dag för dag
Alla Hjärtans Dag
Jag ser på en kolorerad svartvit bild av en ung kvinna tagen nån gång på 1940-talet och tänker på min mors släktforskning. Den visade så långt det var möjligt att hela min släkt härrör från en cirkel i Ångermanland inom en radie av 10 mil. Mina mor – och farföräldrar var aldrig vare sig i Stockholm eller utomlands.
Och så var det nog för de flesta i det här landet för ett par generationer sedan.
Samtidigt - också för två generationer sedan - blev en ung kvinna fotograferad i norra Teheran i Iran.
Hon hette Souror Tabrizi, avled för två år sedan, men levde ett långt liv, fick flera barn och med tiden även ett barnbarnsbarn som heter Noor Åström Tabrizi, tre år gammal. Noor är mitt barnbarn och bor med sin familj bara några stationer med 4:ans buss från mig.
Noors mamma är alltså min dotter och min svärson ett av Sourors barnbarn.
Flykten undan de iranska mullornas religiösa diktatur ledde hela Sourors familj och släkt mot en annan värld. Hennes ena dotter (Noors farmor) hamnade i Jakobsberg, andra familjemedlemmar blev spridda över världen, från Manchester i England till San Diego i USA. Men på kärlekens outgrundliga vägar ledde detta alltså detta iranska familjeöde till att den lilla släktcirkeln i Ångermanland nu har avsevärt utvidgats. Och lilla Noor har kusiner och släktingar över hela jordklotet, även uppe i Ångermanland.
Jag tänker med värme på detta denna Alla Hjärtans Dag.
Det är inte de stängda gränserna eller politiska och religiösa diktaturer som för människosläktet vidare.
Det är strävan efter friheten och kärleken.
Den varma pälsen
Jag drömde om Tjakki i natt, vår förra hund.
Alla stunder vi fick tillsammans under hennes 16-åriga liv.
Hittade en gammal mobilbild.
En sen sommarkväll för länge sedan.
Den varma trygga doften i hennes päls.
Hon var en lapsk vallhund som aldrig vände för vinden.
Men alltid följde i stormen.
Trösten
27 januari - en dag till minne
Totalt deporterades omkring 1,3 miljoner människor till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau under åren 1940-45.
Efter Wannsee-konferensen i Berlin 1942 kom Auschwitz att enbart tjäna som ett dödsläger.
Minst en miljon människor mördades där systematiskt fram till krigsslutet våren 1945.
De allra flesta var judar.
De brott som här skedde blir övermäktiga att ta till sig.
Att fotografera i resterna av Auschwitz blir därför närmast en omöjlighet när man ställs inför dessa historiska fakta.
När jag stod innanför ingången till en av gaskamrarna och tittade ner på släpljuset över det nötta betonggolvet tyckte jag mig urskilja linjerna i en mänsklig hand.
Jag tänkte att detta också var det sista ljus de också måste ha sett.
Innan dörrarna obönhörligt slogs igen.
Den svenska försvarsviljan
Han antyder att det i vissa invandrargrupper saknas denna vilja.
Vi pratade inte om försvarsvilja.