Den svenska försvarsviljan

Vad som blir kvar

När AI minns…

Jag ville till Goa i Indien.
Folkabussen hade jag köpt för studielånet, inrett och målat i vackra färger.
Hon stod och liftade utanför Helsingborg, sa hon kom från Täby, hette Ulrika men kallade sig Månljus. Hon skulle till ett Ashram i Delhi.
Förälskelsen var omedelbar.

Folkabussen pajade visserligen i Istanbul, men resan förändrade för alltid våra liv.
Resten är, som det heter, historia….

Infruset

För en himla massa år sedan lånade kära hustrun och jag pengar i JAK, ”den goda banken”, för att renovera vårt dåvarande fritidshus på Gotland.
Vi tyckte det var toppen med tankarna om räntefria pengar och eftersparande. Men för att få lånet krävdes också en ”låneinsats” på 6% av lånesumman. I vårt fall ca 7000:-, pengar som JAK lovade återbetala inom ett år efter att lånet var slutbetalt.
Detta var som sagt för många år sedan, lånet är återbetalt sedan länge, men efter upprepade kontakter med JAK står det nu klart att vår låneinsats inte kommer att betalas tillbaka, åtminstone inte under resten av min återstående livstid….
Dagens Nyheter har i dagarna granskat JAK:s verksamhet i flera artiklar, intervjuat finansinspektionen och besvikna låntagare i vårt avlånga land.
Det handlar om 86 miljoner totalt, pengar som JAK inte har. Och som skulle krascha JAK om ”den goda banken” skulle tvingas betala tillbaka låneinsatserna. Vilket i sin tur skulle kunna rubba stabiliteten i det ”finansiella systemet” enligt finansinspektionen.
Summa summarum i DN:s granskning är att JAK drivits av idealistiska amatörer som inte fattat vad vare sig kapitaltäckning eller balansräkning innebär.
Själv sitter jag och hustrun därför med Svarte Petter i dessa inflationstider och känner oss klämda mellan idealism och den krassa kapitalism som i slutändan alltid styr våra liv.

Man lär så länge man lever, tänker jag, tar en bild i Tantolunden av fruset vatten.
Eller infrusna stålar beroende på hur man ser det….

Lördagsfundering

 bild: Fred Stein