Blåsig måndag morgon

Den riktiga bokreleasen

I VÄNTAN PÅ BESKED - flyktingar berättar. Så heter min och Doris Dahlins bok som vi "releasade" på Bokmässan i Göteborg i slutet av september. Den rönte viss uppmärksamhet och lyckades tränga sig igenom sorlet i den mässa som närmast är att likna vid en blandning av folkmängden på IKEA en lönehelg och med en luft och en ljudnivå som en större hundutställning.

Lugnare och mer på riktigt var det på biblioteket i Härnösand nu i veckan. Eftersom boken handlar om asylsökande i den lilla staden var många av dem som vi berättar om i boken närvarande. Jag hade gjort ett gäng kopior i 50x70 cm och hängt upp på väggarna. När jag och Doris läste högt ur boken såg jag ett och annat vått öga och flera igenkännande nickanden. Det blev en fin kväll av samtal, leenden, boksignering och kramar. Och naturligtvis ville alla fotografera med sin mobiler. Jag skickade runt min lilla kompaktkamera och här är några av bilderna av mig och Doris och några som genom sina berättelser gjort boken möjlig;

Men en person som saknades var Rafic från Bangladesh. Han kom som flykting till Härnösand för två år sedan, förstod inte ett ord av vårt språk, gick till biblioteket, plockade ut boken "Kärleken"av Theodor Kallifatides, mest på måfå. Med hjälp av två lexikon började han så arbetet med att lära sig svenska. Det tog sin tid men jag lovar att han pratar bättre svenska än både du och jag. Under de två åren läste han ALLT av Kallifatides och när vi dessutom förstod att han har en högskoleexamen i datateknologi bakom sig så tänkte Doris och jag att han naturligtvis skulle få uppehållstillstånd, jobb och en framtid i vårt avlånga land. Men så blev det inte. Istället togs han för några veckor sedan till en anläggning utanför Gävle i väntan på utvisning. Där sitter han än om han inte redan har utvisats. Migrationsverket ger inga besked....

Det enda som kommer att finnas kvar av Rafic är en förstoring ur en sida i boken. Det är mitt porträtt där Rafic håller i den första bok - "Kärleken", som han läste på svenska. Porträttet, med en text ur vår bok, kommer att hänga på den plats på biblioteket i Härnösand där han brukade sitta med sina böcker. Som ett minne av honom och den gången han kom som asylsökande flykting till Sverige efter en militärkupp i sitt hemland. Den gången som Sverige visade sig från sin mest oresonliga sida.

Jag kommer aldrig att glömma honom.

Boken, utgiven av Libris förlag, går att beställa på nätet, www.adlibris.com eller www.bokus.com

Rafic

./.

Min fotografiska brist

 Det är bara att erkänna; Jag har aldrig kunnat använda blixt på ett kreativt sätt, har aldrig lärt mig. De få gånger jag försökt har det blivit allt annat än bra.

På Christer Strömholms fotoskola fanns två linjer. Den ena var dokumentär/reportage-linjen där jag gick. Där handlade det om om Tri-X, Leica, Nikon F, D-76 och Agfa Brovira och framförallt att behärska det naturliga ljuset i mer eller mindre omöjliga situationer. Den andra linjen var reklamfotografi i studio. Där satte jag aldrig min fot eftersom den linjen antogs vara alltför kommersiellt inriktad, vilket var väldigt fult i början på 70-talet. Tiderna var sådana och jag har med åren insett att blixtfotografi är en allvarlig brist i min fotografiska bildning. Resten - det naturliga ljuset, kan jag nog hantera. Det är s a s det enda jag gjort fotografiskt med mer eller mindre framgång.

I somras när jag låg däckad efter en stroke började jag läsa om och titta närmare på bilder där blixtljuset varit den dominerande ljuskällan. Efter att ha förstått lite mer köpte jag en lättare blixtutrustning. En Godox AD200 och några ljusformare. Det är moderna grejer, TTL och HSS med radiosynk, enkelt och smidigt att hantera. På grund av min nuvarande relativt begränsande fysiska rörlighet har jag därför så smått börja "blixtra" och funnit en ny fotografisk stig. Vi får se vart det tar vägen. Om inte annat lär jag mig så sakteliga något nytt och det kan aldrig vara fel.....