Tre dagar i maj, sista dagen

31 maj 2007

Den oro jag känt under de senaste 48 timmarna var nu som bortblåst och det hela var lika oåterkalleligt som genomfört. 

Jag hade rullats in till operationssalen fullt frisk tidigt på morgonen. Transplantationen hade varat i drygt sex timmar. Jag minns knappt någonting eftersom jag var helt zonkad på morfin och diverse annan medicin. Min högra njure hade opererats ut och snabbt sytts in i min bleka medpassagerare. Den finns därför f o m 31 maj 2007 fullt fungerande i en annan människas kropp.

Min bleka och svårt njursjuka medpassagerare fick snabbt tillbaka färgen på kinderna och läpparna och - som hon själv uttryckte saken, kissade som  en hel karl. Själv behövde jag ett par månader för att bli helt återställd.

Det 20 cm långa operationsärret syns numera nästan inte alls. När jag ser på bilden av mig själv, tagen 2007 på njurkliniken på Sahlgrenska i Göteborg, ser jag att mitt då gråa hår och skägg numera går i vitt.

Hur som helst - tre dagar i maj 2007 förändrade mitt och mottagarens liv. Och idag är det exakt tio år sedan det hände.

Tre dagar i maj, tisdag

Tisdag 30 maj 2007, andra dagen.

Jag låste alla dörrar och fönster till minnenas hus, och gick sedan den långa korridoren fram till ett stort fönster där det gick att se ut över  parken. 13 våningar nedanför fanns ett stort träd och jag tänkte för en sekund;

- Det är där duvorna samlas för att dö.  Och tidigt imorgon är det dags.

Jag såg samtidigt så klart för sin inre syn hur den smala stigen gick rakt genom skogsbranden och hur den var upptrampad av så många andra före mig....

- Det här har många gjort före mig, det blir bra, tänkte jag stilla innan jag hällde upp en ny kopp kaffe.

fortsättning följer i morgon onsdag.

Tre dagar i maj, måndag

Tre dagar i maj som förändrade mitt liv.

På morgonen den 29 maj 2007 startade jag bilen mot Göteborg. Jag hade bränt en CD med favoritlåtar för att i någon mån minska nervositeten. Trots allt jag läst om vad som komma skulle var jag präktigt orolig och undrande. Det var 48 timmar kvar och den bleka medpassageraren gjorde inte färden mindre angenäm. 

fortsättning följer imorgon.....

Lugnare vardag

17-05-23

Idag tog jag de sista bilderna till min och författaren Doris Dahlins kommande bok om asylsökande i en mindre Norrlandskommun, ett projekt jag jobbat med senaste året. Jag tyckte det fattades några bilder på en av familjerna. Därför åkte jag till Vedum i Östergötland idag, eftersom den syriska familjen flyttat dit från Härnösand efter att ha fått uppehållstillståndet beviljat. 

Nitar - pojken på bilden, ska börja skolan i höst och jag märker att han mår mycket bättre nu, är mycket lugnare än för bara ett år sedan. Fasorna från flykten, minnet av gummibåtarna över Medelhavet börjar sjunka undan.

Dessutom växer lillasyster snabbt.....

Oväntad bild idag

I juni 1998 avled min dotters mamma i en drunkningsolycka ute på Ekerö i Stockholm. Hon hade envisats med att gå en dykkurs och hon måste ha gripits av panik. Det var en söndag och hon fraktades med helikopter till Karolinska sjukhuset där hon konstaterades hjärndöd men kroppen höll ut i ytterligare tre dagar. Jag kommer aldrig att gömma när jag och vår då åttaåriga dotter satt och höll henne i handen i en ljusddämpat rum i den stund hon slutligen lämnade jordelivet.

Men livet gick vidare för mig och min dotter. Och det har gått riktigt bra.

Märkligt nog hittade jag ett gammalt negativ idag, en bild tagen med en liten undervattenskamera jag hade vid den tiden. En riktigt oskarp kamera, men kul att ha med på badstranden. När jag scannade igenom de gamla färgnegativen hittade jag den här bilden, tagen på det nu nedlagda Liljeholmsbadet vid Hornstull i Stockholm nån gång i mitten av 90-talet.

Den berörde mig starkt...