Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

TÄVLINGSBILDEN

***

Vad jag kommer ihåg har jag under mitt liv lämnat in tre bilder till tävling - alla till klubbmästerskapen i Ludvika Fotoklubb i mitten på 50-talet - en med ett diagonalt båtspår i vattnet nedanför Svinesundsbron, en på Blötbergets gruvlave i kvällsljus och så den här - som jag då kallade "Gamlingen", en bildtitel som jag är lite ambivalent till idag, den känns aningens nedlåtande - kan det vara för att jag snart är där? Året är 1955, morfar är några år över 80, jag fyller 75 i år

***

Men historiedetaljerna lämnar jag gärna åt sidan, den här bilden (undrar om den inte fick ett hedersomnämnande?) tycker jag alltmer om ju mer jag tittar på den. Morfar står på grusplanen utanför Nedre Ulleruds kyrka i sommarsolen alldeles ensam, undrar om jag inte redan då anade den ensamhet som följer med hög ålder - hustrun Olga död sedan något eller några år, barnen utspridda i Sverige, vännerna döda eller i varje fall försvunna ur synhåll. Han är klädd i finkostym med väst och hatt mitt i sommaren men håller hatten i handen - för värmens skull eller för att vi nyss kommit ut ur kyrkan, jag minns inte. Rak i ryggen som han alltid varit men totalt chosefri. Jag kan fortfarande höra hur kyrkogårdsgruset knastrar under mina fötter.

***

Vi bodde ju trångt när vi var hos dom i Deje på somrarna och efter att mormor dött delade jag sovrum med morfar. Efter att ha lyssnat på tio-nyheterna och efterföljande väder släckte han och inte mycket blev sagt, även om han alltid svarade när jag frågade om något. Och medan den stora svarta Moraklockan i köket lugnt och tryggt hördes ticka tog det inte många minuter innan jag sov. Från mornarna kommer jag väl ihåg ljudet av hur morfar striglade rakkniven på ett läderbälte innan han började raka sig. Alltid kniv, aldrig nymodigheter som rakhyvel. Jag sprang ut på balkongen för att dricka choklad medan svalorna svirrande flög över en som jag minns alltid blå sommarhimmel

***

Genom hela mitt liv har somrarna i Deje framstått som så nära paradiset man kan komma. Och mormor är nog den enda människan i världen jag varit helt trygg med. 

***

***

Inlagt 2015-01-11 23:14 | Läst 4102 ggr. | Permalink

"Mycket trevlig läsning från din barndom och en svartvit bild som betyder mycket för dig kan jag tänka. Tänker på min morfar och mormor och att det har blivit annorlunda. Bara som en sådan enkel sak som mat och kaffetider. Det gick inte för sig att sätta på en kopp kaffer hur som helst, utan det var bestämda tider som gällde. Alltid kaffe på fat. Moraklockan och gökuret bröt tystnaden varje halvtimme. Även om jag då hade en väldig respekt för morfar då så minns jag honom som en snäll människa. Sten"


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Mycket trevlig läsning från din barndom och en svartvit bild som betyder mycket för dig kan jag tänka. Tänker på min morfar och mormor och att det har blivit annorlunda. Bara som en sådan enkel sak som mat och kaffetider. Det gick inte för sig att sätta på en kopp kaffer hur som helst, utan det var bestämda tider som gällde. Alltid kaffe på fat. Moraklockan och gökuret bröt tystnaden varje halvtimme. Även om jag då hade en väldig respekt för morfar då så minns jag honom som en snäll människa.
Sten
Svar från Khalad 2015-01-12 20:36
Tack för fint inlägg Sten! Vi har nog alla minnen från barndomen och det är roligt att plocka fram dom i ljuset ibland!/ Björn T
Fin o nostalgisk berättelse, även jag har vissa såna här minnen från Västra Karup i Skåne, där min mor växte upp i en lantbrukarfamilj, med stor släkt, hela somrarna tillibringades i Skåne, o det var ett paradis, minns inte en tråkig dag från dom härliga somrarna, men även jag minns gubbar o gummor som drack kokekaffe på fat, men alltsom oftast var det för herrarnas del kaffekask, då la man en tioöring på botten av kaffekoppen o hällde på en skvätt kaffe, sen på med brännvin tills myntet syntes tydligt. Vi barn var förundrade över detta. Ja jäklar vad saker förändras snabbt. Må så gott, LO
Svar från Khalad 2015-01-12 20:39
Stort tack LO! Det är lätt att barndomsminnena blir tydligare när gamla bilder "ramlar" fram och det är skoj. Det är ju inte så att jag känner mig särskilt nostalgisk till vardags, men att då och då kunna hänge mig en stund när jag tittar på gamla bilder år roligt. Hälsningar/ Björn T
Underbar text text Björn. Även mina personliga minner vaknar till liv om min morfar nu när jag läser detta. 34 år sedan han gick bort nu, om det är någon jag saknar så är det han. Jag gillar ditt minne och den lilla detaljen om att strigla rakkniven varje dag. Precis så gör jag själv sedan ungefär 10 år tillbaka, och jisses vad pengar man sparar på att skaffa sig en rakkniv jämfört med att betala dyrt för vanliga rakblad med ojämn kvalité. Rakryggad och stilig man i bästa kostymen i en härlig bild.
Svar från Khalad 2015-01-12 20:42
Roligt att du gillar texten och bilden Ingemar! Rakkniv har jag själv aldrig testat annat än hos frisören, det är rakhyvel eller ibland tom rakapparat som gäller. Kanske därför pengarna inte räcker till allt jag vill? Hälsningar/ Björn T
Mycket fint skrivet Björn. Vi bär med oss många berättelser från barndomen och ett foto väcker minnena till liv. Din morfar var en man med både karaktär och stil. Din mycket fina bild berättar mycket hurdan han var.
Svar från Khalad 2015-01-12 20:44
Roligt att du gillade inlägget Torbjörn, tack! Och fina ord om morfar! Hälsningar/ Björn T
Trevlig läsning Björn.
Visst har man många minnen från besök hos morföräldrarna.
Vi var där varje sommar till slåttern för att hässja hö mm.