DET HÄNDER.....

***

....allt oftare att jag känner mig som den gammelman jag är. Just ordet gammelman har för mig en alldeles speciell klang. En gammelman är för mig inte bara en äldre man, en gubbe, utan någon som har släppt/ tappat drivet och som inte fyller dagarna med aktiviteter, varken trädgårdsjobb eller pensionärsresor, som försjunker mycket i egna tankar. Det kanske låter negativt men min grundkänsla är inte alls negativ, ordet står också för någon som inte längre vill/ behöver tävla om varken det ena eller det andra, inte vara duktig och där den under ett långt liv uppbyggda fasaden inte längre är viktig. Som gammelman får  man gärna sitta i skuggan av en syren eller något annat vackert träd och bara njuta av det som är runt omkring. Jag har en förebild i min morfar Andreas, född -72. Alltså 1872.

*

Här är det skönt att vara, en stund och ett liv

*

Morfar Andreas 1955, 83 år (bara några år äldre än jag) där han sett till sin hustru Olgas grav vid Nedre Ulleruds kyrka (Deje)

*

***

100/29c - DÅ, NÄR TIDEN INTE FANNS

***

Då, när tiden inte fanns, var alla somrar förtrollade. Solen lyste från en evigt blå himmel och tornsvalorna svirrade där uppe, alldeles särskilt runt balkongen där mormor och morfar drack morgonkaffet och jag min choklad. En alldeles lagom vind satte björklöven i rörelse så att dom glittrade i solskenet och efter alla dikeskanter och vägrenar böljade knähögt mjukt gräs som kittlade benen. Mats och jag utforskade  alla småvägar och stigar runt omkring och  grönskan var som ett grönt, gnistrande rum. Smultron behövde vi inte leta efter, dom fanns vid just dom vägkanter där vi gick och det fanns alltid timotejstrån att trä upp dom på. När vi ville ha riktigt mycket smultron gick vi efter banvallen på den lilla smalspåriga järnvägen. Hemma igen hällde vi dom på filbunkarna som stod uppradade på fönsterbrädan i köket och ibland fick vi tillåtelse att springa ner till isdösen och hämta gräddkannan. Nån enstaka gång per sommar regnade det, men aldrig mer än tio minuter och alltid ett sånt där varmt sommarregn med en intensivt lysande regnbåge efteråt.

Vattnet i Skivtjärn var grönblått och sanden vid stranden var mjuk och len och varm att ligga i. Där smakade hallonsaften och bullarna allra bäst. Efteråt kunde vi plocka lite blåbär mellan tallarna. Efter middagen gick vi antingen och metade, Mats och jag, nere vid älven, eller så gick vi till biblioteket och lånade böcker. Då gick vi oftast barfota på dom fortfarande solvarma träsyllarna utefter järnvägen, dom få tågen hörde vi på långt håll, och luften dallrade lite i den sköna värmen. Kontrasten blev stor när vi kom in på det kalla betonggolvet i biblioteket. Jules Verne var favoritförfattare och jag glömmer aldrig kapten Nemo och En världsomsegling under havet. På kvällarna läste jag tills morfar dragit upp moraklockan i köket och hört nyheterna och väderleksrapporten i deras rum, det enda sovrummet, jag och mina syskon och mamma sov i vardagsrummet. Så trygg har jag aldrig somnat som där.

*

*

Åren runt 1950 i Deje, Värmland. Bilden tagen omkring 1955, flera år efter att mormor dött.

***

Så började det......

***

Så ser dom alltså ut, mina allra första egna bilder. 1952 eller 1953, sannolikt det senare, då jag var 13. Och alla bilderna är tagna med pappas lådkamera, modell 1930 nånting, 6x9 cm. Inga inställningar annat än B (Ball - lång tid) resp kort tid, och jag har ett svagt minne av två bländare mulet resp sol, i så fall antaglien bl 8 resp 11, ingen avståndsinställning. Men det fanns två sökare, en för stående format och så vände jag ett kvarts varv på kameran så hade jag sökare för liggande format. Tror att svanen i Marnästjärn, Ludvika, nedan är min första egenhändigt tagna bild

*

*

Så en bild på lillebror utanför huset vi hyrde lägenhet i

*

Vattenhjulet med stånggången som går ut till höger och förde kraften till gruvpumparna eller gruvhissarna finns på Gammelgården i Ludvika och den tyckte jag nog såg stilig ut

*

För en trettonåring var ju stationen med sina tåg också intressant, undrar om inte det här är den sk GDG-expressen, ett motorvagnsset som gick  Göteborg - Dalarna - Gävle

*

När jag var riktigt liten, antagligen från det jag var 3 till det jag var 5 år (1943-1945) hade vi en finsk pojke, Heimo, boende hemma hos oss, då i Falun. Krigsbarn var vanligt här hemma då och var ju för att  dom skulle slippa undan kriget i Finland. Jag har egentligen inga egna minnen från den tiden men han kom och hälsade på mamma och pappa här i Ludvika en gång, fortfarande sannolikt 1953, och här är vi på utflykt med fika. Heimo sitter närmast kameran och ser väl ut att vara runt tjugo så han är väl 8-10 år äldre än jag.

*

*

1952 eller 53 vilket det nu var köpte pappa sin första bil, en Vauxhall Velox (rak sexa på 64 hkr tror jag mig minnas) och att åka på utflykt var ju då spännande för alla i familjen. Mamma står och tittar på utsikten, pappa sitter kvar vid ratten

*

Sista bilden får bli en gruppbild som Magnus Fröderberg efterlyste för ett tag sedan. Här sitter vi i trädgården i mitt sommarparadis Deje. Det är pappa, mamma och lillebror till höger, så mammas bror Frej med sina två pojkar och morfar till vänster. Jag ser att morfar fortfarande bär sitt sorgband efter mormor som gått bort vintern innan och jag undrar om detta kan vara inför eller efter urnsättningen, mamma är lite uppklädd och helt i svart som det ser ut

*

Tack för idag!

***

TÄVLINGSBILDEN

***

Vad jag kommer ihåg har jag under mitt liv lämnat in tre bilder till tävling - alla till klubbmästerskapen i Ludvika Fotoklubb i mitten på 50-talet - en med ett diagonalt båtspår i vattnet nedanför Svinesundsbron, en på Blötbergets gruvlave i kvällsljus och så den här - som jag då kallade "Gamlingen", en bildtitel som jag är lite ambivalent till idag, den känns aningens nedlåtande - kan det vara för att jag snart är där? Året är 1955, morfar är några år över 80, jag fyller 75 i år

***

Men historiedetaljerna lämnar jag gärna åt sidan, den här bilden (undrar om den inte fick ett hedersomnämnande?) tycker jag alltmer om ju mer jag tittar på den. Morfar står på grusplanen utanför Nedre Ulleruds kyrka i sommarsolen alldeles ensam, undrar om jag inte redan då anade den ensamhet som följer med hög ålder - hustrun Olga död sedan något eller några år, barnen utspridda i Sverige, vännerna döda eller i varje fall försvunna ur synhåll. Han är klädd i finkostym med väst och hatt mitt i sommaren men håller hatten i handen - för värmens skull eller för att vi nyss kommit ut ur kyrkan, jag minns inte. Rak i ryggen som han alltid varit men totalt chosefri. Jag kan fortfarande höra hur kyrkogårdsgruset knastrar under mina fötter.

***

Vi bodde ju trångt när vi var hos dom i Deje på somrarna och efter att mormor dött delade jag sovrum med morfar. Efter att ha lyssnat på tio-nyheterna och efterföljande väder släckte han och inte mycket blev sagt, även om han alltid svarade när jag frågade om något. Och medan den stora svarta Moraklockan i köket lugnt och tryggt hördes ticka tog det inte många minuter innan jag sov. Från mornarna kommer jag väl ihåg ljudet av hur morfar striglade rakkniven på ett läderbälte innan han började raka sig. Alltid kniv, aldrig nymodigheter som rakhyvel. Jag sprang ut på balkongen för att dricka choklad medan svalorna svirrande flög över en som jag minns alltid blå sommarhimmel

***

Genom hela mitt liv har somrarna i Deje framstått som så nära paradiset man kan komma. Och mormor är nog den enda människan i världen jag varit helt trygg med. 

***

***

74 IDAG - 14 DÅ. MIN VÄRLD FÖR 60 ÅR SEDAN

*

Idag (igår, 2 nov) har jag fyllt år, 74

Och idag har jag för första gången plockat fram min Epson 750 som jag köpte i våras

1954 köpte jag min första egna kamera, en Zeiss Ikon Nettar, bälgkamera för 12st  6x6 bilder på120 rullfilm. Här kommer några bilder från det året och den kameran

*

Mamma och pappa säger adjö till min storasyster Sigbrit som är 17 år och ska på yrkesutbildning till Stockholm. Hon åker förstås 3:e klass.

*

Somrarna tillbringade vi hos mormor och morfar i Deje. Här sitter mamma söndagsfin på balkongen, mormor och morfar hyrde övervåningen på en villa, 2rum och kök, där alltså mormor och morfar, mamma, jag och mina två syskon bodde på somrarna

*

På nedervåningen, också 2 rum och kök,  bodde Uno och (Britta?) Klarstöm med två av barnen och Unos syster. Barnen, Mats och Birgitta, var mina bästa lekkamrater. I bakgrunden vår första bil, en Vauxhall Velox med 64 hkr som jag tror pappa köpte året innan. Här är Mats och Birgitta

*

Min lillebror Dag var ofta sjuk med öroninflammation och sånt mindre allvarligt, men han fick också polio. Han blev dock aldrig förlamad utan det gick bra. När han var sjuk vet jag att mamma brydde sig extra mycket om honom. Här ligger han i sin säng, en sån där som man fäller upp på morgonen för att den inta ska ta så mycket plats.. Ovanför sängen har han sina vimplar som han samlade på

*

Jag gick i realskolan, andra klass, och det här är Jan Angbjär, min bästis, och vi var båda intresserade av foto. Ser inte och är inte helt säker men undrar om det inte är en Kodak Retina av ngn modell han har här

 *

 Pappa jobbade som skolinspektör och reste mkt inom sitt distrikt men hade kontoret hemma. Här sitter han vid sitt skrivbord

*