Khalad Photography Blog
Efterlysning - Zeiss Ikonta och Robot IIa !
Jag har fotograferat sedan början på 50-talet och skulle gärna vilja få tag på de första kamerorna jag hade. Den första av de jag har kvar är en Yashica-Mat, en japansk Rolleiflex-kopia från 1956 eller 1957. Därefter har jag sparat alla mina gamla kameror. Men de två första bytte jag in för att ha råd att skaffa nästa (allra första kameran var en lådkamera för 6x9 cm som jag lånade av min pappa, inköpt någon gång 1934-36. Det vet jag inte ens vad det var för fabrikat, dessutom var det inte min, så den utelämnar jag).
Min första egna kamera, köpt efter att ha sommarjobbat ngn vecka när jag var ca 12 (1952) var en Zeiss Ikonta, bälgkamera för 12 st 6x6-bilder på 120 film. Minns jag rätt kostade den c:a 125 kr då, inte helt billigt 1952, men så hade den både olika bländare och olika slutartider liksom avståndsinställning! Inget av det fanns förstås på pappas lådkamera. Den vore roligt att ha!!! Efter, tror jag 2 år, dvs 1954, bytte jag den mot min första småbildskamera, en Robot IIa. Robot var känt för hög kvalitet, inte minst mekaniskt, men lite udda kameror. Denna tog 54 st 24x24-bilder på vanlig 135 småbilds-film och kameran hade egna kassetter som man fick föra över filmen till innan den kunde användas. En annan unik egenskap var att den hade en kraftig mekanisk fjäder som efter uppdragning kunde mata fram 10-15 bilder automatiskt efter varje exponering. Kameran var dessutom väldigt liten, fullt i paritet med många av dagens kompakter. Objektiven var utbytbara, min var försedd med ett Schneider Xenar-objektiv 37,5/ 2,8 närmast att jämföra med dagens pannkaksobjektiv. Den vore väldigt rolig att få tag på! Denna köpte jag begagnad för 250 kr, tror att nypriset var ca 400. Efter ytterligare några år, 1956 eller 1957, byttes denna in för anförskaffandet av Yashica-Mat´en. |
Svart/ vitt - hur gör man bäst?
Då och då gör jag svart-vita bilder, helt enkelt för att jag tycker just dom bilderna blir bättre i svart/ vitt. Bättre - mer fokuserade, mer avskalade. Jag jobbar mest i LR och gör det extremt enkelt för mig, jag drar bara ner färgmättnaden till noll. Här ett barnporträtt jag gjort så med
Det heter så klart Viskningen. Vet att det finns bättre tekniker, gissar att sånt som tonomfång, detaljer i såväl högdagrar som lågdagrar kan bli bättre. Har för mig det finns något program Silver.... nånting som ska vara bra. Tar gärna emot tips!
Stjärnor över Söderbärke
Det är snart dags att ta till tvångsmetoder för att inte bara fota det jag brukar fota. Är ofta i fritidshuset i Korsheden, och det räcker ju att ta med kameran in till Söderbärke för att det näst intill tvångsmässigt blir några bilder över Barken från bron
Så blir det ibland också en vända över landsvägen till järnvägsstationen som har en egen känsla långt från det hektiska livet på Stockholms Central
Det är väl inget stort fel med dom här bilderna men det är ju inget stort plus med dom heller, annat än det är vackert när man står där och betraktar. Eftersom det var en klar kväll när jag kom tillbaka till Korsheden bestämde jag mig för att testa lite stjärnfotografering, det står på min lista över oprövat.
Det visar sig fungera men med en del problem. Så här blev en av de första bilderna där jag använt ett 24-70/2,8 på 50 mm och exponerat i 10 sekunder på bl 5,6 med ett ISO på 800
Den ser ganska ok ut men huvudproblemet var skärpeinställningen. Med så små objekt fungerade förstås inte autofokusen, den låste aldrig. Gick över till manuell fokus och räknade med att det bara var att "ställa objektivet på oändligt". Det var det inte, när jag ""vred i botten" åt oändlighetshållet kommer man av någon för mig okänd anledning förbi oändlighetsläget och rejäl oskärpa förstås. (Obs nu pratar jag om just skärpeinställning, inte den streckbildning som blir pga stjärnornas relativrörelse (jordrotationen). Bytte till mitt 70-200/2,8 och samma sak där. När har man användning för avstånds-lägen bortanför oändlighet? Det började nu också bli så mörkt att varken horisonten eller molnen fungerade trots att peaking-funktionen fanns. Peaking verkade fungera på stjärnorna, men det visade sig att olika stjärnor lyste upp med lite olika avståndsinställning.
Medan jag funderade på problemet lekte jag lite med ficklamporna jag hade till hands,här är expo-neringstiden 30 sekunder, bl 5,6 och ISO 400
Men så åter tillstjärnorna. Nästa bild är på 30 mm, exponering 10 s, bl 2,8, ISO 400 Det är stjärnhimmel utan landskap, mer eller mindre rakt upp. Mitt mål var att kunna ta lite tydliga bilder med 70-200 eller 100-300 för att kunna se några av de vanligaste dubbelstjärnorna resp galaxerna. Den här bilden är lite ljussvag för att kunna se så mkt
Alltså ökade jag exponeringstiden till det dubbla, 20 sekunder, i övrigt lika
Det kommer med fler stjärnor, men skärpan är fortfarande inte bra, något som syns tydligare när jag croppar bilden, något som varit min avsikt från början för att kunna fokusera på intressanta delar
Lyckades aldrig få till skärpan ordentligt i detta första försök. Försökte flera gånger med längre brännvidder, 150-200 mm, men det föll på stjärnornas relativrörelse. Följde en diskussion på ett av forumen angående detta och enl det skulle tider kortare än 600/brännvidden funka men förstorar jag till 100 % tror jag inte det räcker. Med 300 mm ger det ändå tider kortare än 2 sekunder och då måste ISO upp högt, åtminstone 6000 och det blir väldigt brusigt. Ska tiderna vara så korta att jag kan croppa talar vi nog om delar av sekunder. Råd och tips?
Som avslutning en landskapsbild med lite stjärnor och igen lite ficklampslek, tagen med kort brännvidd, 24 mm, exponeringstid 25 sekunder
Ser att bilderna överlag blev i mörkaste laget, i varje fall när jag nu tittar på dom i dagsljus. Sitter vid en trög dator, orkar inte göra om det, så det får ändå duga just nu. Tack för idag!
iPhonebilder
Bytte just från en 4S till en 5:a och förde först över bildinnehållet till datorn. Det är ju så, åtminstone för mig, att mobilbilderna är stundens nöje, jag tittar väldigt sällan på dom senare. Nu gjorde jag det, importerade dom tom till LR och gjorde lite enkla justeringar. Och si, flera är ju riktigt bra! Jag menar, inte "fotografiskt" och så där, inte tekniskt heller för den delen om man har systemkameraglasögonen på, men mkt bättre än vad jag trott. Och jag ser direkt att dom har en annan touch, en annan lite mindre "anspråksfull" känsla. Många av bilderna hade jag aldrig tagit med en vanlig kamera.
Först ett par bilder från vinterns skidresa, under fikapaus med några av barnbarnen
Så midsommarstången i den lilla dalabyn jag firat så många midsomrar i. Obs kolla den fina tuppen!
Några veckor senare efter morgondoppet (fotspåren är beviset)
i den vackra tjärnen
lockade midsommarstången mig igen men den här gången var det skuggan av den och fotografen som fick mig att ta fram mobilen
och när jag satt på bänken och tog på mig kläderna fick jag sällskap på bänken
Som avslutning några bilder från Resö på västkusten där vi tillbringade några fantastiska dagar
Så ytterligare ett barnbarn, en trött kille fångad inomhus
Tusen strålande solar....
Och sista bilden är hemifrån huset där hösthortensian blommar för fullt
Det här var en nyttig läxa, kameramobilen kommer jag använda flitigare i fortsättningen!
Slutar aldrig fascineras av ljuset....
Ljuset i skymningen kan ha hur många variationer som helst, det upphör aldrig att fascinera...
Ibland kan man ju leka lite själv med det...
God natt och tack för idag!