HAR VI DET FÖR BRA?

***

Om jag förstått rätt har människan alltid kämpat för att få det bättre. I första hand för sig själv och sin familj, men också den egna byn och stammen och så småningom också för landet och rentav världen. För länge sen handlade det om att få mat för dagen och tak över huvudet. Svält, rovdjur, hetta och köld var reella faror för dom som överlevt barnaåren - barnadödligheten var extremt hög med våra mått. Det har över långa tider gått extremt sakta. Inte mycket hände från generation till generation, eller ens från sekel till sekel. Under dom sista 1000 åren har det börjat ta fart. Boktryckarkonsten, krutet, ångmaskinerna. Vägarna, båtarna. Och under de senaste 150 åren har utvecklingen fullkomligt exploderat. Elektricitet, telegraf och telefon, tåg, bilar och flygplan. Radio och television. Datorer och mobiltelefoner. Nätet. Smittkoppsvaccin, pencillin, strålkniv och individuellt utformad cancerbehandling. Rymdteleskop och marssonder som autonomt tar markprover.

*

Dom stora barnkullarna som ursprungligen funnits hos alla folk, nödvändiga för att få några barn att överleva och ta hand om åldrande föräldrar gav plötsligt starten för en extremt snabb befolkningsutveckling när barnadödligheten sjönk brant. Mat fanns för första gången nånsin att mätta dom allra flesta och mediciner och insikt om hälsosammare livsstil gjorde att parallellt med snabbt ökade barnantal livslängderna började öka nästan lika snabbt. Resultatet blev en oerhört snabb befolkningsutveckling. Från under 1 milliard år 1800 till åtta milliarder idag. Trots den snabba befolkningsökningen har världen generellt aldrig sett lägre barnadödlighet, högre livslängder, större jämställdhet mellan könen och lägre andel svältande än idag.

*   

Men så var det haken då, klimatet. Är vi på väg att underminera grunden för vår egen existens? Är det stopp nu? Ska vi tom backa? Kan alla ha helkaklade badrum och två bilar, åka på semester till Thailand? Och fritidshus?  Eller byta kamera vart femte år och köpa till ny optik? Alla betyder just nu inte varenda en med de saker jag räknar upp, vi har olika områden att lägga pengar på. Men ändå, är det stopp nu, en del är väldigt tydliga med att säga att det måste vi såklart? Och hur ska man stoppa utvecklingen och marknaden? Marknaden är vi ju? Jag vet vad jag tycker men det får anstå till någon annan gång.

*

Bara för att visa hur fort det gått nu på slutet har jag lagt in några bilder hemma från Ludvika från 50-talet. Dom är alla mellan 65 och 70 år gamla. Fyra bilder är hemifrån oss på Carlavägen och en bild från Tre Krokars Gata. Vi hade det inte dåligt, vi hade det bra, båda mina föräldrar var lärare, typisk medelklass alltså. Men nog har det hänt en del.

*

Första bilden är faktiskt från Sälen, vi gjorde skolresa dit 1953 för att gå några dagar. Där fanns en lift, det hade jag knappt hört talas om, men inga 6- eller 8-manssoffor som ni ser. Det fanns alltså människor också då som hade råd att åka till fjällen och bo på Högfjällshotellet men dom var inte så många och vi hörde definitivt inte dit.

*

Lunch i köket på Carlavägen 31, 1954. Gammal lägenhet med högt i tak. Vedspis men en elektrisk dubbelhäll med två kokplattor hade vi köpt. Ingen riktig diskbänk men en sink. Väl använda aluminiumkastruller. Vaxduk. Spisgaffeln hänger där den ska.

*

Badrummet i samma lägenhet, Carlavägen 31, lillebror Dag 12 i badkaret, 1956

*

Samma tillfälle. Enkelglas med lösa innanfönster i ganska bedrövligt skick. Minns jag rätt fanns varmvatten mellan 15 maj och 15 september bara en gång i veckan, det var inte eldningssäsong den tiden vilket betydde att värden inte behövde elda så ingen elementvärme under den perioden.

*

Auktion utanför auktionskammaren vid torget, 1956. Propert och rejält men inga lilafärgade frisyrer och inga jeans

*

Lägenheten  Tre Krokars Gata dit vi flyttade 1958, bilden sannolikt från året efter. Och nej, ingen tidning med tjejer, en Adox-katalog

*

Hemma  hos mormor och morfar var köksstandarden precis densamma, vedspis med elplattor. Min moster, Olga, gräddar plättar

*

Närbild på elhällen. Stålplåt, den höll länge! Aluminiumkastruller också här. Nersänkt knopp på locken för att man skulle kunna sätta en kastrull på den andra för att hålla värmen.

*

***

EN ANNAN TID 3 - DESTINATION OKÄND

***

*

*

***

TIDSRESAN - LUDVIKA 1956

***

Sexton bilder från Ludvika 1956 (plus/minus ett år). Ett tvärsnitt av min fotovärld det året. Skolan med kompisarna, stan och sånt som jag lagt märke till i stan. En del bilder i serien hör ju ihop, kemilektionen tex. Men serien som helhet hör inte ihop på annat sätt än i stort i tiden och att att alla är från Ludvika (utom möjligen sista bilden). Men jag gillar dom här bilderna, inte bara för att det är dokumentära bilder. Alla bilder är tagna med min Robot IIa, 24 x 24 alltså. Inte gatufoto, men snapshots är det, allesammans. Kameran hängde med nästan jämt, ingenting var planerat.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

DET HÄNDER.....

***

....allt oftare att jag känner mig som den gammelman jag är. Just ordet gammelman har för mig en alldeles speciell klang. En gammelman är för mig inte bara en äldre man, en gubbe, utan någon som har släppt/ tappat drivet och som inte fyller dagarna med aktiviteter, varken trädgårdsjobb eller pensionärsresor, som försjunker mycket i egna tankar. Det kanske låter negativt men min grundkänsla är inte alls negativ, ordet står också för någon som inte längre vill/ behöver tävla om varken det ena eller det andra, inte vara duktig och där den under ett långt liv uppbyggda fasaden inte längre är viktig. Som gammelman får  man gärna sitta i skuggan av en syren eller något annat vackert träd och bara njuta av det som är runt omkring. Jag har en förebild i min morfar Andreas, född -72. Alltså 1872.

*

Här är det skönt att vara, en stund och ett liv

*

Morfar Andreas 1955, 83 år (bara några år äldre än jag) där han sett till sin hustru Olgas grav vid Nedre Ulleruds kyrka (Deje)

*

***

MAKT, PENGAR OCH KNARK KANSKE? ELLER KADAVERDiSCIPLIN ÅTMINSTONE?

***

Nej, nej, sånt höll vi inte på med i skolan på den tiden. Vi pluggade ju, för det mesta åtminstone, mobiler fanns ju inte, inga plattor och TV-apparater heller. Här, på hösten i trean i realskolan (ungefär nian idag) är det tyska som gäller. keiner står det åtminstone på tavlan. Lärare är Henry Ekdahl, han var förutom vår klassföreståndare lärare i tycka och franska, undrar om det inte var svenska också. Rak, kraftfull och rättvis, inga disciplinproblen alls vad jag minns. Uppskattad. Dessutom var han med i Ludvika Fotoklubb men det gav oss inga extra förmåner. Trots att det handlar om tyska på bilderna här kommer jag bäst ihåg ett franskt specialuttryck. Skolka heter på franska faire la bouche = göra busken. Alltså, sticka ut i naturen i stället för att läsa.....

*

Ja, vad handlar det om egentligen? Varken trivialbilder eller massbilder, ändå har bilderna redundans nog för åtminstone några alternativa tolkningar/tillämpningar, åtminstone med mina ögon.

*

Återigen min gamla Robot IIa med Xenar 37,5/2,8, bilderna tagna hösten 1955 i klassrummet. Filmen var en Adox KB 21. Jag fick ofta skärpan fel, tror inte jag insåg hur noga det var. Säkert var tiderna långa, 1/25 gissar jag,klassrummer var inte så ljust, men skärpa spelar mindre roll nuförtiden trots digitalkamera och ultraskarpaobjektiv. . Börjar hålla med om att alltför skarpa objektiv inte ger rätt känsla vid portätt 

*

*

*

***