SELFIES - INTE SÅ LÄTT SOM MAN KAN TRO

***

Häromsistens i värmen köpte jag en ny T-shirt, i linne, extra sval (Bergströms, Smedjebacken!). Snygg tyckte jag, den ska jag visa för Annika, hon gillar när vi äntligen kommer oss för att köpa något nytt i klädväg. Jag tar inte selfies i tid och otid, men då och då, för det mesta med kameran med vidvinkeln på. Här kom jag dock ihåg att nya mobilen har ett objektiv på framsida, alltså skärmsidan, det är ju selfies det är till för. Sagt och gjort. Men det visade sig snabbt att 70 års fotoerfarenhet inte är mkt att ha när jag tar selfies

*

Första bilden. Eftersom jag inte hade läsglasögonen på har jag tagit av glasögonen för att se om det var något att ställa in, skärpa tex. Det var det inte. Bara att trycka av, lätt att se i skärmen att ansiktet kom med i sin helhet. Men oj då, bakgrunden kom också med.......Och absolut gravallvarlig kanske jag inte måste vara

*

Bild 2, nu har jag trädgårdssidan bakom ryggen åtminstone, och en aning mer avslappnad. Fast ingen leende Björn precis, och handen åkte nog ner lite väl mycket, porträtt underifrån är sällan höjdare, plus att himlen som bakgrund är i ljusaste laget.

*

Här har jag nu ryggen åt rätt håll, har fått upp handen i ansiktshöjd och har ett fullständigt otvunget leende på läpparna, hurra!

*

Till sist måste jag ju instämma i dom som tycker att modern digitaloptik är alldeles för vass, alldeles för skarp. Onödigt skarp helt enkelt........Men det viktigaste, Annika gillade tröjan!

***

STORASYSTER

***

Jag hör henne fortfarande skratta ibland. Hon kunde underhålla hela familjen vid middan när hon berättade vad hon och bästisen Inger haft roligt åt i Ludvika under dan, hon bubblade av skratt när hon berättade. Här 1958 är hon lite äldre, 21, och jobbade förstås, hade för flera år sen flyttat hemifrån. Nu är hon borta sen tre år, men jag har skrattet och hennes  glädje kvar

*

Säkert har jag skrivit om dom här bilderna tidigare men det gör inget. Eftersom hon kom i mina tankar också ikväll och jag hör hennes skratt så är det klart att jag visar dom igen och skriver lite. Kommer också att tänka på  hur lite utrustningen betyder när bilderna i sig är av värde. Bilderna är tagna med min gamla Yashica-Mat, stående på ett extremt skrangligt stativ som jag köpt för en spottstyver, 30 spänn om jag minns rätt. Men med en klassisk trådutlösare funkade det. Idag har jag ett kolfiberstativ plus en kulled som bara den kostade några tusenlappar det är bara det att jag aldrig, eller nästan aldrig, tar några porträtt längre......, i alla fall inte med kameran på stativ. Och pappas arbetsrum med fönster åt två håll fick funka som studio, tror jag hade hans skrivbordslampa som lite riktat ljus framifrån, ni ser lite av upplägget i bild 2. Såklart hade jag ingen duk, men ett vitt lakan uppspänt på pappas bokhyllor med häftstift funkade rätt bra. Och i det här perspektivet har jag lite svårt att förstå alla som skriver om alla fantastiska kameror och objektiv, men sällan visar exempel som verkligen visar hur bra dom är En och annan bild kommer väl, men ofta kan jag inte skilja bildkvaliteten från den hos bilder som är tagna med alldeles vanliga kameror och objektiv. Men jag ser ju inte så bra heller......
*

Sigbrit 21

*

*

***

MODELLING

***

Ute är det mörkt och ruggigt och jag gör lite avkall på principen att hela tiden ta nya bilder. Jag fick lite blodad tand häromdagen när jag bläddrade bland gamla bilder och såg hur mkt jag underlåtit att göra någonting av. Den här bilden är från Älvsjömässan Foto november 2015. Där fanns möjligheter att fota en modell med ljussättning och så där. Jag passade på att fota lite innan man kört igång med blixtsystemen så den här bilden utnyttjar bara basbelysningen.

*

*

***

MÄSSAN - SPECIAL TREATMENT

*

Bland aktiviteterna på mässan fanns möjligheten att prova studiofotografering av modell. Kommer jag ihåg rätt var det Olympus som lånade ut kameror för hågade och hade modell och studioljus. Det lilla jag gjort inom studio  (på Kulturamas fotokurser) har varit jätteskoj men jag behöver nog lite mer avskildhet för att det ska funka. Däremot smög jag omkring och fotade en stund medan modellen (modellerna) sminkades, och för det passade 99:an med 135:an förträffligt

*

Det här var miljön

*

Det fanns två fokus i den här processen. Sminkösens fokus låg konstant på modellen, medans modellens fokus lika konstant låg på mobilen

*

Att en tredje person kom in i bilden förändrade inte fokus hos dom två som jobbade ihop Ni som kan sminkning noterar förstås hur sminkösen först testar läppstiftet på sin egen hand....

*

....innan hon sen lägger det på modellens läppar. Bilden är droppad så mobilen ligger lite under sminkörens hand, jag har hela bilden (!)

*

Innan allt är klart måste någon detalj eller för mig osynligt misstag rättas till

*

Så var sminkningen klar och modellen klar för fotografering, men, ett ögonblick bara, jag kommer straxt...

*

Och titta, det är ju två modeller, en ljus och en mörk, snyggt

*

Och tro det eller inte, hon har OCKSÅ en mobil!

*

Avslutningsvis vill jag bara säga att även om jag skriver om mobilerna i lite skämtsam ton är det inte meningen att göra mig rolig över dom eller modellerna. Ska man sitta/stå modell mellan 10 och 18 tre dagar i rad behövs nog något att fokusera på.

*

*

Studio - nya erfarenheter

Fotograferat har jag gjort i en bra bit över 50 år  men det är mkt jag behöver lära mig - alltså har jag anmält mig och går just Kulturamas Grundkurs i Fotografi.  Åker därför  från Finspång till Sthlm två kvällar i veckan - en tur på 2x18=36 mil per kväll. Jag behöver lära mig leka mer, tycker själv jag är alldeles för konventionell i mitt bildspråk, och dessutom lära mig Fotoshop ordentligt. Jätteroligt och nyttigt. Igår kväll hade vi studiofoto efter att tidigare jobbat lite med ljussättning och känt på prylarna i en studio.

Det första jag lärde mig var att min Sony (a580) varken hade blixtsko som passade standard radioutlösare eller en synkkontakt för standardkabel - alltså stod jag där utan att kunna använda kameran som tänkt. Först blev det därför lite bilder med bara blixtarnas inställningsljus och ganska högt ISO (400) och stor bländare (2.2) med mitt Minolta 50/1,4

Därefter blev jag efter en vink av vår lärare nyfiken på att prova med flera blixtar under lång exponeringstid (2-4 sek), bländare 8 resp 16) samt ISO 400 resp 100 i nersläckt studio och med Minolta 85/1,4

 till sist samtidigt med lek med ficklampa (4 s, bl 16, ISO 100, Minolta 50/1,4)

 Inga utställningsbilder såklart men alltsammans skitkul på ren svenska!

Frågan är nu - ska jag göra som jag tänkt och skaffa A99:an (Sonys nya fullformatare) trots att jag för första gången upplevt att Sonyn verkligen är lite annorlunda? Vet att den faktiskt har en standard blixtsko men också att den skiljer sig mer från Canon/ Nikon i grundkonstruktionen med fast spegel och elektronisk sökare. Få se när jag känt på den.