AND REMEMBER.......

***

......time consists only of two tenses, past and future.

The present is not part of time, the present is part of eternity

(Osho)

*

*

***

DET FINNS INTE SÅ MÅNGA KVAR......

***

.....av småbruken liknande Stefans. I stort sett dagligen - när jag är i Korsheden - går jag förbi hans gård på mina promenader utefter Saxevägen, eller Nohrstedtsvägen som den egentligen heter. Och trots att jag ägnat mitt eget yrkesliv åt industrin och industriell FoU och aldrig själv haft någon närmare kontakt med livet på landet märker jag hur jag blir alltmer fascinerad av miljöer som redan försvunnit eller är på  väg bort. Det är ju vårt arv, vår bakgrund, vare sig det är lantbruk, djurhushållning eller bruksortsindustri. Bara några generationer tillbaka, säg 150-200 år, på min farfars fars tid,  var det så här nästan alla levde. Det blir mig alltmer tydligt hur oerhört snabbt utvecklingen gått. Livsstil och miljöer som under århundranden varit stabila och och sett ungefär likadana ut generation efter generation har nu på ett par generationer i stort sett försvunnit.

*

Förr, när utvecklingen inte var tillnärmelsevis så snabb som den är idag, hade varje generation tillgång och nytta av tidigare generationers kunskap och erfarenhet. Idag möter varje ny generation ett totalt nytt samhälle som förändras så snabbt att tidigare erfarenheter  - om än inte värdelösa - har oerhört mkt mindre betydelse för de dagliga besluten än tidigare. Undra på att många känner sig dåligt rotade i tillvaron, att stress och utbrändhet ökar och att  mål och mening med tillvaron ifrågasätts av allt flera. För att använda ett modernare uttryck, förr ärvdes  tidigare generationers värdegrund i stort sett oförändrad, idag är det upp till varje generation och varje människa att skaffa sig sin egen värdegrund.

*

Utan att göra det till någon programförklaring finner jag stor glädje i att dokumentera en del av det gamla som fortfarande lever. Stefan har djur, inget jordbruk, på gården jag tror han arrenderar. Byggnaderna är vackra men standarden låg och långt från dom glassiga miljöerna som  tidskrifter som Gods och Gårdar och liknande visar. Och ett slit måste det vara, ensam sköter han gården med storleksordningen 50-60 får, kanske 15 kor och ett par grisar. Bara på gården kan han inte leva, han jobbar dessutom på ett äldreboende, så fritid tror jag är honom obekant. Häst finns också bland djuren som ofta betar tillsammans, förutom grisarna som får hålla sig på eget område. Bilderna nedan är från några olika dagar under augusti så ljuset varierar lite och bilderna är utan tydlig ordning. Så torrt som det varit i sommar har det varit ont om bete och därför finns mkt ris och kala småträd i högar efter sly och småträd som fällts för att ge tillskott.

*

Saxevägen fram mot gården

*

*

*

Efter torkan var betet näst intill obefintligt

*

Werner och Werner

*

Sly och småträd fick bli ersättning för betet

*

*

*

*

*

*

*

Stefan delar ut näringstillskott

*

Utkast av näringstillskott

*

Stefan

*

***

JÄTTEBALSAMIN

***

Häromkvällen när jag var vid Söderbärke hembygdsgård och fotade i kvällsljuset tog jag också några bilder på dom täta blombestånden alldeles vid bryggan. Blommorna är ca 1,5 m höga och riktigt vackra. Känner inte namnet men verkar stämma rätt bra med rosendunört, kanske nån som vet som kan styrka eller vederlägga? Nej, inte rosendunrot, det är jättebalsamin har jag fått veta, tydligen en invasiv art från Himalaya.....

*

*

*

*

*

***

VÄLGJORT OCH VÄRDEFULLT FRÅN 1922

***

När jag sitter och bläddrar bland gamla bilder som mamma och pappa sparat imponeras jag av utförande och kvalitet. Kortet som helhet är inte större än 10 x 15 men är på ganska tjockt papper och där den ovala medaljongformade bilden ligger innanför en präglad ram, mycket snyggt och faktiskt med mer diskret elegans än om det varit en passepartout. Papperet är inte vitt utan svagt gul- eller cremefärgat och själva bilden  har sepiaton. Bilden av pappa som nybliven student är tagen 1922 på Hakeliers ateljé i Örebro

*

Efter att ha googlat ser jag att fotograf är Ragnar Hakelier, 1881 - 1958, och som övertog ateljén efter att hans far Bernhard gått bort 1910. Ateljén öppnades redan 1868 av Bernhards bror Oscar, men sedan denne emigrerat till USA 1871, bara tre år efter att ateljén öppnats, övertogs den av Bernhard. Bernhard utnämndes till hovfotograf av Oscar II. Också Bernhards son Ragnar, som alltså är fotograf till den här bilden, står som hovfotograf. Om han fått titeln själv eller så att säga ärvt den vet jag inte.

*

Pappa som nybliven student 1922, ateljé Hakelier, Örebro

*

Präglad "signatur"

*

Bra med försiktiga blyertsnoteringar på baksidan

*

***

NYGIFTA PARET THUNDAL

***

Det är  första gången jag försöker mig på bröllopsfotografering lite mer på riktigt. Det är ju ett hedersamt uppdrag och eftersom jag inte har någon tidigare erfarenhet valde jag relativt konventionella bilder. Det brukar jag ju ha fö också, så det lär inte förvåna någon här. Vi åkte ut till en herrgård alldeles i närheten av Skirö kyrka där  dom vigdes, Magdalena och Oskar. Och det blev en rolig session, dom hade inga som helst svårigheter med att behålla leendena genom hela dryga timmen det tog, kan man tänka! Extra roligt för mig var att dom valde Thundal som efternamn, jag är väl ålderman i vår familjegren vid det här laget.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

För den som är intresserad är dom sex första bilderna tagna med 70-200/4, dom fyra sista med 55/1,8

***