LJUNGBLÅVINGE

***

Efter regnen för någon vecka sen finns nu betydligt fler fjärilar att titta på, det känns nästan som normalt.

Ljungblåvingen är en av de vanligaste och mest utbredda av de svenska blåvingearterna. Här satt jag också mkt riktigt vid en skogsväg med tallskog runt omkring.

*

Vackert blå med inslag av en aning lila

*

Främre vingarna har en bred men diffust avgränsad svart ytterkant, bakvingen har liksom svart cirkelytor mot den smalare svarta ytterkanten

*

Vingarna har ljusare undersidor med svarta prickar, yttersta raden med orange och inslag av blått. Till skillnad mot hedblåvingen, som annars är lik, är vingundersidorna tydligt blåaktiga in mot vingbasen.

*

Tre bilder på flygande ljungblåvinge

*

*

*

Här ser man både över- och undersida samtidigt

*

Den här var precis å väg att flyga utur bild, därför bild  tvärt avhuggen till höger

*

Det är inte alltid fjärilarna får vara ensamma om sina blommor. Den här verkade totalt oberörd av skalbaggarna runt omkring 

*

*

***

SILVERSTRECKAD PÄRLEMORFJÄRIL

***

Då och då har jag åkt ut till Risinge för att fota fjärilarna på tistlarna. Pärlemorfjärilarna dominerar tydligt. Har noterat att det finns flera av dom olika pärlemorvarianterna därute, dom första jag visat var nog skogspärlemorfjäril. Jag har tänkt att när jag får ett par extra timmar ska jag titta igenom vilka varianter jag sett. Häromdagen konstaterade jag att en annan variant är den silverstreckade pärlemorfjärilen. Namnet låter exklusivt men jag tror den också är en av de vanligare pärlemorfjärilarna. Härnere två bilder jag tror är på just dom silverstreckade men tala gärna om ifall ni inte håller med!

*

*

*

***

OXTUNGA - OCH GLAD MIDSOMMAR!

***

Läcker blomma som just nu står fin därute i Risinge. Populär också bland lite mindre humlor.

*

*

*

*

***

JORDREVA

***

Jordrevan är vanlig i vår gräsmatta i Korsheden. Som namnet säger är den en krypande växt och för det mesta inte högre än blommorna återfinns också i normalt kortklippta gräsmattor. Jag har varit lite nyfiken på den för om man smular den mellan fingrarna har den en starkt aromatisk doft. På många ställen hittar man info om växten som sägs ha används sen 1100-talet för läkande och medicinska ändamål, som tex på Alternativmedicin.se sägs följande

Glechoma hederacea

KRANSBLOMMIGA VÄXTER

Lamiaceae

Jordreva växer på näringsrika ställen - ängar, skogsdungar och parker - gärna vid foten av träd, i häckar eller där det är litet fuktigt. De upprätta grenarna bär hjärt- eller njurformiga blad; på försommaren slår vackra violetta blommor ut i bladvecken.

Jordrevan har varit känd som läkeört alltsedan medeltiden. Hildegard av Bingen rekommenderade den mot sjukdomar i bronkerna och som sårmedel, användningsområden som är aktuella än i dag inom folkmedicinen. På 1500-talet användes jordrevan som botemedel mot både utvärtes och invärtes sår samt invärtes mot depression och vansinne, och den har till och med brukats som skydd mot trolldom. Man skulle då binda en krans av örten plockad på valborgsmässokvällen och bunden vid midnatt. Den som sedan bar denna krans på huvudet fick så skarp syn att hon genast kunde se vilka kvinnor som var häxor.

Tack vare växtens höga halt av garvämne har den stoppande verkan vid diarréer. Jordreva ingår också i s.k. schweizerte, ett slags stärkande tonikum som tas vid påfrestningar av alla slag.

Förekomst: Allmän från Skåne till Värmland, Västmanland och Uppland. Sällsynt längre norrut till Jämtland och Lule lappmark. Växer i lundar, på odlad mark, stränder och i vägkanter på mullrikt underlag.

Kännetecken: En 5-15 (-25) cm hög flerårig ört, som kryper längs marken med upp till medellånga, i tvärsnitt fyrkantiga revor. Blad skaftade, motsatta, njurlika till avrundat hjärtlika och grovtandade.

Jag tänker att gammal kunskap om växter ofta har visat sig korrekt också ur modern synpunkt men eftersom det också finns uppgifter om att hästar har dött av för mkt jordreva borde det finnas moderna undersökningar. Slutsatserna av en kroatisk vetenskaplig studie kopierade jag in nedan, ser fortfarande rätt intressant ut....

*

4. Conclusions

Nutritional and bioactive composition of ground ivy differed depending on the natural habitat, but all samples proved to be valuable sources of insoluble dietary fibre, proteins, calcium and potassium. Besides natural habitat, the bioactive content of ground ivy extracts was greatly influenced by the applied extraction technique. Subcritical water extraction resulted in the formation of new antioxidants and requires further research, but in the present study, microwave-assisted extraction resulted in the highest recovery of target phenolic compounds. The obtained results showed that ground ivy is a plant with a diverse and valuable nutritional and bioactive composition, thus representing a great source of natural compounds with the potential to be used in the formulation of functional foods.

*

*

***

KATSURAN....

***

....hör fortfarande till mina absoluta favoriter i trädgården.  

*

*

***