OSANNOLIKT - ATT JUST VI ÄR

***

Klockan närmar sig tolv, och brasan har brunnit ut. I sover och huset är tyst. Vår nyårsafton är synnerligen enkel, en matbit och ett glas vin. Liksom de flesta nyårsaftnar dom senaste åren är det bara vi, då vill ungdomarna träffa vänner och hålla i gång en smula. Inte ett skvatt konstigt och vi känner oss inte det minsta lämnade. Vi är lyckligt lottade med barn och barnbarn som gärna träffas. 

*

Osannolikt blev rubriken därför att jag nog aldrig sett en rödare himmel än i eftermiddag - 15:39 säger metadata - osannolikt röd. För den som undrar har jag knappt rört spakarna i LR. Skärpt och lyft exponeringen något (+0,6), det är allt. Men det det finns annat som också är osannolikt. Nästa år, 2020, fyller jag 80, hur fridens namn gick det till? OK, jag är inte där än, men nyss var jag femton och drog på Storgatan i Ludvika på kvällarna. Och funderade då och då på vad jag ville "bli". Jobb alltså. Nu helt plötsligt är alla jobb gjorda. Osasnnolikt!  Och tre barn och fem barnbarn......

*

Över huvud taget är det rätt osannolikt att vi finns till, hittills har man inte hittat liv nån annanstans därute, och lite har man ju kollat och lyssnat av. Jag tror nog det finns mer liv nånstans långt därute men det är ju inte på var och varannan planet eller måne i alla fall. Och exoplaneterna håller vi på att kollar. Hur som helst, det känns rätt osannolikt att vi finns. Och tänker och så där, fotar och gör bloggar, hur sannolikt är det i universum egentligen? 

*

Egentligen händer det inget att alls nu klockan 24, det sker inte nå´t  ovanligt alls i naturen, inte med oss heller, det hela handlar bara om klockorna. Tiden går som vanligt,  om den nu verkligen finns alls förstås, själv är jag högst osäker på det, liksom på så mycket annat. Tänk om man visste allt, vad tråkigt det skulle bli!

*

Det enda märkvärdiga med årsskiftet är att jag ofta tänker på dom nära som inte är med längre - mamma och pappa, storasyster Sigbrit och några till.  Att vara, för att sen inte vara. Visst är det konstigt? Så mycket, och så många som inte är - visst är det osannolikt att just vi är?

*

*

Och såklart - GOD FORTSÄTTNING alla!

***

GOTT NYTT ÅR!

***

Gården

Kanske ett av de mest ursprungliga begrepp vi har. Jag gissar gården har varit det centrala för de flesta människor under minst tusen år. Inte just den här gården, utan gården. Det är väl först nu den försvinner som begrepp för de allra flesta. Hur ska den som föds i innerstan på 2020-talet förstå vad gården är, hur mycket den betytt? Inte bara där förresten, det gäller nog Finspång också. Jag glädjer mig varenda gång jag går förbi Stefans gård och ser djuren och Stefan som sliter. Och jag tycker den tidlösa gården är en fin symbol för tidlöshet när vi nu ännu en gång påminns om tidens gång.

*

Här kommer man in mot gården, ni ser en av grisarna Werner och Werner

*

Från andra hållet. Tittarman noga ser man Stefan därborta vi det plastade höet

*

Våtmarken alldeles intill gården. Stefan kan få svårt att sova under juninätterna har han berättat därför att rördrommen låter alldeles intill .

***

RISINGE - DETALJER OCH LANDSKAP

***

Dan före dan före dopparedan tittade solen äntligen fram över Risingebygden igen. I hade annat för sig så jag gick ett par timmar ensam därute. Långsamt, med många stopp, ner på knä, och så upp igen.Tillbaka, och så iväg igen. Bästa sortens promenad om ni frågar mig. 

*

*

*

*

Vildsvinen börjar gå illa åt den lilla traktorvägen

*

Redan vid halvett-tiden började dimman komma, men det blir mer i en annan blogg, nästa år kanske :-)

*

*

*

*

*

*

*

***

ATT BORSTA SITT HÅR

***

Vi sitter där i soffan i Täby på julafton och väntar på Kalle Anka. Därborta är farfar, han har en tomteluva på sig hela dagen. Lovisa sitter alldeles bredvid mig (jag är morfar i Täby) i soffan och väntar, julfin i sin röda tröja, på alldeles lagom avstånd för att kunna använda 135:an. Det är fönster bakom soffan och ljuset faller fint på Lovisas hår som hon nu börjar borsta en extra gång, nått måste man ju göra medan man väntar.

*

Själv har jag flera gånger slagits av hur kvinnliga rörelserna är. Genusforskarna skulle säkert ge mig på moppe om jag ett ögonblick tvekar om dom verkligen bara är inlärda, finns det verkligen ingen kvinnlig hårborstningsgen inblandad här? Jaja, så går mina funderingar här i alla fall.

* 

*

*

*

*

Och visst blev det väl fint?

*

***

HANDS ON

***

Ju äldre jag blir, desto mindre tålamod tycks jag få, åtminstone för vissa saker. Sånt som är tråkigt till exempel. Varför i fridens namn ska jag av min rimligtvis allt kortare tid som är kvar lägga tid på sånt som är tråkigt? Jag menar onödigt och tråkigt, tråkigheter som är ofrånkomliga får man acceptera. Numera läser jag aldrig ut en bok jag tycker är tråkig bara för att läsa ut böcker jag börjat läsa. I stället försöker jag satsa på det som är roligt. Det är inte så lätt som det låter eftersom jag större delen av livet lagt vikt vid att göra det jag borde, att göra min plikt liksom. Och att avprogrammera är svårare än jag trott. Det finns en hel del annat jag också undviker, nästan alltid har det med tråkighet eller negativitet att göra. Sånt som drar istället för att ge energi.

*

Jag har inte funderat klart än, kanske kan man säga vad jag har för brännvidd här om jag talar om att jag använde bländare  7,1, man ser ju bländarstorleken tydligt? Nej förresten, det gå nog inte med bara bilden som utgångspunkt. Men om jag lägger till att objektivets frontlins har diametern 77 mm (filtergängan alltså) kanske det går. Ser fram mot ett svar när jag vaknar i morgon bitti!

*

*

***