SONY FE 14/1,8 GM

***

Under en tid har jag letat efter ett begagnat Sony 14/1,8 och häromdagen hittade jag ett. Det var nersatt rimligt mkt men ändå i nyskick och fanns i Norrköping så jag bestämde mig ganska snabbt. Min tanke är att prova lite astro/landskapsbilder vid tillfälle, alltså landskap med vintergatan tex, men gärna  annat såklart tex vid storstadsbesök och varför inte några sommarängar också, vi får se vad det blir. Först kameran med nya objektivet, därefter ett gäng bilder tagna direkt på stan i Norrköping och några hemma bara för att få känna på känslan. Några är nästan direkt ur kameran, några restituerade, några croppade. Tror att jag kommer ha lite skoj med detta......

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

DOVHJORT

***

Så har dovhjortkalvarna börjat komma ut ur skogsgömslena. Häromdagen gjorde vi en tur där vi bla åkte den lilla vägen mellan Regna och Kattala och på en fin liten äng insprängd i skogen såg vi den här dovhjortsflocken. 

*

Först noterade jag dom här två i ett (o)lämpligt ögonblick

*

*

Lite längre upp på ängen fanns fler

*

*

Av den här gruppen på fem till vänster uppfattar jag är en vuxen hind till höger och fyra kalvar där födda olika tidigt under sommaren

*

Dom fem till vänster separerade

*

Kalven i mitten är rimligen född senare än de två andra

*

***

MEST TOFSVIPOR FORTFARANDE - RISINGE

***

I lördags var jag åter förbi Risingefälten och fortfarande en hel del fåglar. Sångsvanarna har varit där ett tag men nu såg jag också några tranor. Kråkor var det också rätt många och dom verkade också hitta en hel del att äta. Tofsviporna ser man inte så mkt av först men det visade sig att dom fortfarande stod för merparten av fåglarna där. Det blir väldigt uppenbart när dom lyfter. Alla bilder med 560 mm och croppat.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

IDAG MÅNDAG

***

Så är det måndag igen. Måndagar, liksom onsdagar, börjar med att jag kör I till Solgläntan. Där är hon 9-13, dricker kaffe, spelar spel, kanske lätt sittande gymnastik,  äter lunch. Idag var det fläskpannkaka, det hörde jag när jag hämtade henne. Själv kommer hon inte ihåg såklart. Som så ofta blir hon rörd när hon ser att jag kommer och kan inte hålla tårarna tillbaka. Alltid när jag lämnar henne säger jag att jag hämtar dig klockan ett men hur skulle hon kunna veta att jag kommer när hon ingenting minns?

*

Väl hemma kommer en liten pärs, ta sig uppför trapporna till entrédörren. Två halvtrappor är det men för I är det nätt och jämt möjligt. Varje steg ska benet upp och foten placeras på nästa trappsteg utan att sticka ut för mkt. Hon håller hårt i räcket med ena handen och mig i den anda. Efter några steg börjar benen darra av ansträngningen. Jag har ställt en utestol på avsatsen mellan trapporna, där kan hon vila sig en minut eller två innan nästa halvtrappa ska tas. Och det går. Väl innanför dörren kan hon sätta sig i rullstolen jag kört fram men först måste hon vrida sig 180 grader och det är svårt, jag brukar hjälpa till så ändan kommer rätt.

*

*

Idag kom hemtjänsten samtidigt som vi kom. Två unga grabbar idag, det är oftast killar, hemtjänsten här i Finspång har stort underskott på tjejer. Det har ingen betydelse, trots att dom duschar och byter på I, jag är fortfarande lika imponerad över den vänliga och personliga attityden, där finns också den lilla respekt som man, som utelämnad till andra, behöver för att inte självkänslan ska fara illa. Under sommarhalvåret kommer dom nästan alltid på elcyklar, åtminstone om det inte ösregnar. 

*

*

Rullstolen har blivit allt viktigare. Ibland orkar I ta sig mellan rummen med min hjälp, men lika ofta inte. Den är också lösningen när vi ska äta. I kan inte böja sig framåt och dra in stolen under sig utan med en vanlig stol blir hon sittande alldeles för långt från bordet. Rullstolen skjuter jag bara in och så är hon vid bordet, perfekt. Ibland är jag lat och låter henne sitta kvar i rullstolen när vi ser TV, men hon sitter bättre i sin riktiga stol så oftast byter vi till den.

*

*

 Eftersom allt blivit svårare att klara själv har vi betydligt mer hjälp av  hemtjänsten än tidigare och dom kommer numera tre gånger om dagen. Ändå får jag då och då använda larmtelefonen. Det vanligaste är att I inte kommer rätt när hon sätter sig utan sätter sig utanför stolsitsen, eller att hon inte sätter sig tillräckligt långt in på sängen utan glider av sängkanten. Då är det larmet som gäller. Det tar 10-15 minuter tills dom kommer (och kostar 250 :-/gång). Det har hänt att det blivit två gånger samma kväll/natt, men också dom är vänliga och hjälpsamma också om det är så  att dom nyss varit här. Och så rullar det på, med I:s glada humör och kämpa-anda och mycket hjälp.

*

*

***

GATUFOTO, CITYSCAPES, ARKITEKTUR ELLER MÄNNISKOR? ELLER MUSIK KANSKE?

***

Det här med genrer är inte lätt. För mig spelar det inte så stor roll eftersom jag mest är på bloggen här, mera sällan i någon av bildgrupperna. Dom utställningar jag deltagit i har heller inte haft något tema. Rent personligen tycker jag det är roligt att fota det mesta jag träffar på och verkligheten är inte uppdelad i genrer, allt går ihop och finns på en gång. Jag inser att det är svårt att bli riktigt bra på något på det sättet, men för mig själv är det roligare.

Bilden här gillar jag själv, konserthusets enkla men ändå imponerande entre´ i dämpade färger en regnig septemberdag för några år sen. Två personer samtalar utan att dominera bilden utan snarare är till för att visa konserthusfasadens dimensioner och ge bilden lite liv. 

*

*

***