SETT PÅ STAN - NORRKÖPING

***

Det blev en hel del bilder när jag var inne i Norrköping häromsistens. Någon har ni sett redan. Just det jag skulle kunna kalla gatufoto gör också jag svv ibland, dock inte som någon regel. Den här bilden ser arrangerad ut men är det inte. Jag kom gående där på Olai Kyrkogata när dom här tre grabbarna svängde runt ett hörn och fick syn på min kamera och vill bli fotade. Såklart tog jag snabbt några bilder. Grabbarna drog besvikna vidare, jag hörde en av dom säga att han tog inget, låtsades bara, jag hörde inget klick. Det dom naturligtvis inte visste var att jag körde på tyst tagning, bilder blev det. Här är en.

*

*

***

HÄRIFRÅN TILL EVIGHETEN

***

Idag struntar jag i nomenklaturen, den är ändå helt ointressant. Norrköping idag på Olai Kyrkogata så visst är det gatufoto. Men bilden går utmärkt som barnbild också. Eller snapshot i största allmänhet. För mig blir det nästan alltid färg. Varför skulle jag självmant välja svartvitt när tillvaron är i färg? För det konstnärligas skull? Aldrig i livet jag offrar livsglädjen för konsten. Allrahelst nu på äldre dar känner jag att färgen blir viktigare och viktigare. Ju äldre vi blir desto mer tvingas vi att titta på livet i stället för att fullt ut delta. Men färgen finns där till glädje för alla.

*

Jag föll pladask för den här scenen. Undrar vad bilden på ryggen föreställer? Först tyckte jag det var fantomen, men kanske är det en apa? Fast vad har pistolerna med apan att göra? Om det nu är pistoler? Är man klok är man i alla fall försiktig, man vet inte var fallgroparna finns. Men det är tryggt att ha dockan i handen. Miljoner bilder och tankar rasslar förbi i mitt huvud. Barnen i världen, och mina. Och världen. Och att bara det eviga nuet existerar, härifrån till evigheten.

*

*

***

SETT PÅ STAN - NORRKÖPING I GÅR

***

Gatufoto vill jag nog kalla det. Svårrörlig som jag är gör jag det enklaste - hittar en sittplats där det rör sig mycket folk. Måns känner nog igen sig, sittplatsen vid den stora parkeringen mitt emot Centrumkyrkan. Alla bilder är tagna med 24:an på A7RIII:an. Den kombinationen har hög upplösning. Därmed kan jag croppa bilderna rejält, särskilt när det är bra ljus som här.  Ibland ser det ut som jag använt tele men det är ju effekten av croppningen.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

TRYING TO ESCAPE

***

Gatufoto från i går, Norrköping. 

*

*

***

PÅ VÄG TILL JOBBET

***

Allt var så annorlunda då (1956). Det var fortfarande 6-dagars arbetsveckor men man slutade lite tidigare på lördagarna. 40 timmars arbetsvecka kom 1970. Också vi som gick i skolan hade skola på lördagarna. Allt ifrågasattes inte hela tiden, saker var som de var. Det låter förstås stockkonservativt, men systemet verkade fungera. Det är drygt tio år sen andra världskrigets slut och jag tror de flesta fortfarande kände optimismen efter krigsslutet. Standarden var låg efter nutida mått men den började stiga. Några skaffade sig bil även om fötter och cyklar var det normala sättet att ta sig till och från jobbet. Ransoneringarna var också slut och kupongerna  borta. Minns jag rätt fanns motboken kvar, inte för att det var aktuellt för mig som 15-åring men varje gång pappa skulle köpa något skulle den med. ASEA var Ludvikas i särklass största arbetsplats med många tusen anställda, och ASEA-sirenen hördes över hela stan tio minuter (eller fem kanske) innan förmiddagens resp eftermiddagens arbetspass började.

*

Här står jag där Furuhällsvägen kommer ut på genomfarten/Storgatan och övergången där till ASEA. De är ju inte bara vägen man ska över utan också järnvägen. Grängesberg, Värmland, Göteborg åt vänster, Borlänge, Falun Gävle åt höger.... Det ser ut att vara en solig marsdag och jag gissar av solen att eftermiddagspasset ska börja.

*

*

*

*

***