Bräckeskolan

Längesen det var så kallt i Göteborg. Häromdagen var det dessutom helt vindstilla. Gillade ljuset när jag passerade Bräckeskolan, i väster den sjunkande solen, i öster månen.

Äntligen på hal is igen

Vilka fantastiska dagar det varit, vackert vart man än tittar! Och jag gillar vinter (också). Bland det bästa är att få spänna på sig långfärdsskriskorna och sticka ut. Jag har haft helt magiska stunder. Som den gången jag kom hem sent från jobbet och konstaterade att det var fullmåne och -12 C när jag klev ur bilen. Snabbt i med lite mat, ombyte så ut till Bleklången som ligger nån mil ut i skogen utan nån bebyggelse överhuvudtaget i närheten. Eftersom jag hade varit där helgen innan visste jag att isen var perfekt och typ 40 cm. Under några timmar åkte jag sjön runt, utan pannlampa men i nästan bländande månsken. Inte en människa, inte ett ljus mer än månen, inte ett ljud mer än skridskornas sjungande i i den blanksvarta isen. Helt suveränt!

Här i mina trakter är det ganska mkt snö och någon skridskoåkning har det inte blivit i vinter. Förrän nu.

Väl hemkommen från senaste Göteborgsbesöket hade dom plogat upp en 7 km-slinga på sjön hemmavid, Bönnern, ett stenkast från huset. Snyggt! Alltså har det blivit skridskor varje dag nu i snart en veckas tid.

Ingen ödemark, men en skön känsla att få ge sig ut när skuggorna blivit långa. Solen har ännu inte riktigt brutit igenom utan mot norr är det fortfarande lätta moln

men snart är det helt klart

och dom snötäckta grenarna står fint mot himlen

Lite längre fram har bävrarna fällt en hel del och mer är på gång (inte just nu på vintern förstås)

och när jag vänder  hemåt lyser solen bara på trädtopparna

 Väl hemma så blir dusch, en kopp te och Rahasyas Heart Meditation. Det känns som en fin dag!

Elias

För ett och halvt år sen fick Elias mamma (38 år) helt oväntat en stroke. Under några dygn visste vi inte hur det skulle gå och hela familjen kände hur skört livet är, vad lite vi vet. Elias hade då inte fyllt 2. Under något år har vi därför tillbringat mkt tid med barnbarnen i Gbg. Nu är mamma Hanna helt återställd, men opererades förra veckan för ytterligare ett aneuerism som skulle kunnat leda till en stroke till om det inte åtgärdades. Ytterligare en stor hjärnoperation men också den har gått bra och hon är efter en vecka hemma igen hos Elias. (Jag är otroligt imponerad av vad som går att göra med modern neurokirurgi!) Den här gången - när allt var planerat och under så mycket kontroll det går att ha - har det funnits så mycket tillförsikt att det tom funnits tid att fotografera en del. Här är det just minstingen Elias, snart 3, som fått uppmärksamheten även om en bild på Agnes, snart 8, slunkit med.

Som vanligt är alla bilderna tagna i befintligt ljus. Alla bilderna är också tagna med den nya A99:an och på har favoritobjektivet, den fasta Minoltan 85/1,4 suttit hela tiden - det sitter på för det mesta just nu. De två första har ISO 1600, resterande ligger på 640 eller 800.

Elias 1: 1/125 bl 1,6

Agnes 1: 1/160 bl 2,0

Elias 2: 1/125 bl 1,7

Elias 3: 1/250 bl 1,6

Elias 4: 1/160 bl 1,6

Elias 5: 1/160 bl 1,7

Elias 6: 1/125 bl 2,5

Ibland ser jag inte skogen för alla träd...

Ibland funkar bloggen som jag tänkt, dvs jag ser lite mer medvetet på vad jag fotograferar, liksom varför. Just nu har jag haft lite för mycket uppmärksamhet på kameran och för lite på bilderna. Motiven är det inget fel på, allt går att fota. Men som så ofta, det är liksom lite för mycket på bilderna, jag ser ju inte skogen för alla träd. Jag vet vad jag vill visa, men det skyms liksom av allt som inte hör dit. Alltså plockar jag ut några bilder, de flesta från året som gick, där jag både försökt variera motiv och att renodla det 

Först ut är kökslampan

Nära till hands kommer så köksfönstret en majeftermiddag efter regnet

Och utanför råder koltrastkväll (grantoppen)

Hoppar därifrån ut i fjällvärlden (Björnrike)

och därefter tillbaka till stadsmiljö

och vidare till teknik och transport

som ju skall hjälpa människan, stor eller liten

Dom egna fötterna med skridskopjäxor på den egna mattan funkar ju också som motiv

Naturen igen. Den här vill jag kalla ishimmel

Men som sagt, ibland ser jag inte skogen för alla träd...

 Önskar er en skön natt!

Ludvika i mitt hjärta (...och i fullformat...)

Fortsätter att köra in mitt nyförvärv - A99:an. Nu är det Minoltan 85/1.4 som suttit på mest hela tiden under helgerna har uppe i Dalarna. En hel del bilder har det blivit men däremot ingen tid förrän nu för att ta hand om dom. Här kommer ett gäng bilder från Ludvika en seneftermiddag alldeles efter nyår.

Ludvika är lite speciellt för mig eftersom det var där jag växte upp. Kom dit 1947 just när jag skulle börja första klass och bodde kvar till 1960 då jag tog studenten. Dessutom har jag regelbundet varit där fram till 2006 då mamma gick bort, nästan 98. Och sen många år har jag fritidshuset drygt 3 mil från stan.

Den här eftermiddagen passade jag på att ströva omkring i centrum efter ett tandläkarbesök. På sitter som sagt 85:an och eftersom det redan börjar skymma kör jag ISO 400. Det här är väl Engelbrektsgatan har jag för mig, mot norr och resecentrum i fonden (1/200 bl 3,2)

Sugen som jag är på lite kaffe slinker jag in på BK (Bergslagskonditoriet) som funnits i samma lokaler mer än 80 år och inifrån det en bild ner mot stationen (=resecentrum på modernt språk) och Väsman. Det har klarnat upp och dimma börjar lägga sig över sjön. Att det är inifrån syns ju på reflexerna i fönstret (1/60 bl 3,2)

Det har klarnat upp och temperaturen sjunker snabbt (1/160 bl 3,2)

 Efter fikat går jag ner mot stationsområdet. Härnere var jag ofta som grabb och tittade på tågen. Då jag började gå dit var det fortfarande mest ånglok. Minns jag rätt elektrifierades den här delen av Stockholmsspåret runt 1953-54.Nu när temperaturen gått ner början dimma bildas över Väsman och stationsområdet. Det blir fint ljus och  jag fortsätter runt stationsområdet (1/125 bl 2,5)

Tågutfart mot norr (Falun, Gävle) (1/125 bl 2,2)

 För att kommma över den gamla bron till andra sidan passerar jag Lidl, av långt senare datum än min Ludvikatid (1/500 bl 2,2)

Väl på andra sidan, där gamla badhuset fanns en gång i tiden (ingen simbassäng men många kar för tvagning!) kommer man ut mot båthamnen och ljuset börjar bli svagt för ISO 400 men ligger kvar där ytterligare några bilder (1/100 bl 1,4)

 Precis vid båthamnen har restaurang Piren byggts där jag ätit några gånger. Tycker nog att utsikten är mer prisvärd än maten (1/160 bl 2,2)

Restaurangen ligger verkligen på piren (1/160 bl 2,0)

Dimman har nu blivit tätare och mörkret börjar falla på allvar och jag går upp till ISO 1250 när jag fortsätter fota på frin hand, här en bild bort mot ABB (1/250 bl 2,0)

 Gillade förresten restaurangens ljusreklam (1/640 bl 3,5)

Tillbaka på vägen bakom station är det nu ganska mörkt men det går fortfarande bra tom med relativt korta tider (1/500 bl 1,6)

Här utöver sjön mot norr är det ännu mörkare (1/125 bl 1,6)

Jag kliver nu rakt över spårområdet och där är det åter lite ljusare varför jag kör ISO 800 ett par bilder, den första här på själva spårområdet (1/125 bl 2,2)

...och den andra på stationshuset med Gunnar Klys´ kraftfulla väggmålningar med industriinteriörer från trakten. Själv har jag trott att det var Johan Ahlbäck som gjort dom (Johan kallas ofta för arbetets konstnär eller målare) och skrev först så i bloggen men fick en kommentar från Tommy Klys (son till Gunnar?) som berättade hur det verkligen ligger till. Jag kände Johan en smula, han bodde tillsammans med min lärare Svea Morin utan att de var gifta (sambo var ett okänt begrepp) och i lilla Ludvika var det ett samtalsämne förstås. Men båda var konstnärer och fantastiska människor och jag har Svea att tacka för mycket, en helt fantastisk lärare och personlighet. Gunnar Klys kände jag inte men vet att pappa och mamma hade lite kontakt med honom. (1/250 bl 2,2)

Innan jag beger mig mot bilen och Korsheden igen svänger jag upp mot stan. Nu blir det ISO 1600 och fortfarande handhållet. Första bilden är på gamla "Hendebergs hörna", fastigheten som på den tiden rymde stans största (och väl enda?) el- och lampaffär. Strax intill låg en annan "institution" inom köpmannaområdet, Stefans, som hade en guldsmedsavdelning och en fotoavdelning. På den senare jobbade jag ofta extra under jul- och sommarlov. (1/160 bl 2,0)

Åt andra hållet ser man bort mot Domusgallerian. Innan den byggdes fanns där ett äkta småstadstorg med gatsten, torghandel, skomakare, hattaffär (Widlers), och från det torget brukade vi på skyltsöndagen (andra advent) få åka häst och släde till församlingshemmet för att där dricka varm choklad med vispgrädde, mums! (1/320 bl 2,0)

Sista bilden för idag är Storgatan ner mot ASEA (förlåt, ABB) (1/320 bl 2,0)