Fullformat - första test inomhus

Nu över till svagare ljus och inomhusbilder! Eftersom vi var i Göteborg och hälsade på barnbarn var det liksom självkart med motivvalet inomhus - barnbilder. Fortfarande sitter den fasta, ljusstarka Minoltan 50/1,4 på, här vore den nästan självklar även om jag hade haft den nya fasta normalzoomen jag planerar att skaffa. Alla bilder är tagna i befintligt ljus, dagsljus eller glödlampsljus, och ISO-värdena varierar mellan 800 och 6400, fortfarande tagna på fri hand. Glömde säga det i förra bloggen, men dessa och de tidigare är alla tagna med RAW-format och lätt justerade i LR4.

Inga av bilderna är tagna som porträtt utan jag har försökt fånga barnen i deras aktiviteter. Dom flesta bilderna är på Elias snart 3 och som just nu gillar att se ut som storasystrarna, dvs ha en klänning eller kjol. Vid lekbordet (ISO 1600, 1/160, bl 3,2 )

Såna här småböcker har han en egen liten väska full av (ISO 1600, 1/200, bl 3,2 )

Liksom storasystrarna gillar han också pepparkaksbak (degätning!). (ISO 800, 1/160, bl 1,6  )

Att det är roligt kan ju ingen ta fel på.....(ISO  800, 1/125, bl 1,6)

Storasyster Hilda är snart tio år (ISO  800, 1/160, bl 1,6)

Storasyster Agnes är snart åtta, sitter här framför TV:n i TV-ljus och svag allmänbelysning (ISO 6400 1/100, bl 1,6 )

Och här Elias, nära att somna, framför TV:n (ISO  1250, 1/125, bl 1,4)

..men lägger sig på bordet med en leksak istället för att somna (ISO 1250, 1/125, bl 2,0 )

Huvudet får vila lite å armen, är man trött är man (ISO 1250, 1/200, bl 2,0 ) 

Morgonen därpå är det liv och lust igen, sjunga vid pianot är ju skoj............(ISO 1250, 1/200, bl 3,2)

Som första försök helt ok tycker jag själv.

Avslutar med några bilder från snöriket uppe i Dalarna (faktiskt så långt söderut det går i Dalarna, Korsheden utanför Söderbärke mellan Ludvika och Fagersta). Här har jag precis svängt av mot Korsheden efter Söderbärke (ISO 500, 1/100, 5,0)

Och detta är efter min favoritpromenadväg, skymningen är redan på väg (ISO 500, 1/100, bl 2,8)

I hjärtat av skogen finns lugnet, friden och glädjen (ISO 125, 1/100, bl 6,3)

Tom  ljuset av återskenet inifrån huset räcker för att fotografera på fri hand även om naturligtvis inte bildkvaliteten då är på topp (ISO 6400, 1/40, bl 1,4) 

Nog för idag, det blev kanske lite många bilder, men jag tycker det artar sig bra. Suss gott alla, och

en riktigt God Jul till er alla om vi inte hörs dessförinnan!!

Fullformat - första test utomhus

Så var det dags att prova hur den (A99:an) känns vid praktisk användning. Att den är skön att hålla i har jag redan sagt och den känslan kommer direkt igen när jag tar ut den. Slitet uttryck, men den sitter som gjuten i handen, det känns tom lite vällustigt att gå runt med den i handen. Som sann amatör har jag inte planerat några särskilda tester eller prov utan tar bara med den när jag går ut. Första bilderna råkar vara från Krokslätt, alldeles i närheten av Scandinavian, morgonen efter att jag köpt den. Alla bilderna här är tagna på fri hand med ISO 400 med mitt kära gamla Minolta 50/1,4. Första bilden är Mölndalsån, precis utanför Scandinavian:

Därefter ett gäng bilder på området vid Krokslätts gamla industrier, fortfarande innan det blibit riktigt ljust

 Det behöver knappt framhållas men många av de gamla fabriksbyggnaderna är fantastiskt vackra och jag glädjer mig åt att de bevaras, underhålls och används!

Men visst, det finns en del stilrena nya byggnader också (även om jag föredrar de gamla)

Dagen blir strålande och lite senare går jag nere vid Eriksberg och njuter av en annan arkitektur under blå vinterhimmel och i strålande sol. Dom bilderna är alla tagna med ISO 100 och på fri hand. Eftersom jag inte skaffat någon ny standardzoom är det fortfarande den fasta Minoltan 50/1,4 som sitter på.

Måste vara lite ovanligt att det ligger snö nästan ända ute vid kusten redan i december! Går jag ut på en av pirarna får jag med lite speglingar i vattnet

Lite längre fram blir det några bilder på Sverigeskeppet (hette det väl) som för ngt år sedan seglade till Kina och tillbaka

Ännu lite längre fram kommer en av de moderna skuplturerna i vacker Bohusgranit

När jag går tillbaka efter kajen tittar jag mer inåt bebyggelsen och konstaterar att även om läget är fantastiskt är det lite för tättbebyggt för min smak som är van vid Dalarnas skogar och jag tror att jag skulle känna mig instängd att bo här 

 Delar upp de första bilderna på två bloggar varför jag slutar här. Återkommer strax med lite inomhusbilder i svagare ljus!

PS

Vi klarade oss!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

(Världen skulle gå under igår)

Fullformat (igen), Fotografiska och andra Funderingar

Så blev det då en fullformatare, en Sony A99. Jag skrev ju om mina funderingar kring detta med fullformat i min förra blog från den 11 december. Sen gick det mkt fortare än jag trott. Dagen efter åkte vi till Gbg för att vara med vid några av barnbarnens Luciafirande ytterligare en dag senare. Efter att Luciafirandet var avklarat passade jag på (Finspång ligger långt från alla stora fotohandlare) att åka ut till Scandinavian i Mölndal för att känna på 99:an. Det första jag gjorde var att kolla priset.       Jovisst,  24 490:-, precis som jag räknat med. Kommande prissänkningar? Nej, det kände dom inte till (förstås). Dom hade ett exemplar kvar, och jag tog god tid på mig för att känna på den. Ändå visste jag nästan direkt att det var rätt. Den var otroligt skön att hålla i, hade ett lågt men distinkt slutarljud och EVF:n, ja den var precis så ljus och tydlig som jag hoppats, en klar hjälp för mina ögon. Men visst, den har ju en lite irriterande fördröjning ibland och säkert kommer tillfällen då det betyder en missad bild. Ändå kände jag mig ganska säker på att trivas med den också. Efter nästan två timmars provande, skruvande, frågande, kontakt med Sonyspecialisten Bengt i Mullsjö osv var det dags för affär, jag hade bestämt mig. Innnan jag betalade kollade jag om de var beredda att skicka med ett 32 GB kort med högsta (95 MB/s) skrivhastighet, ord pris nästan 900:-. Jovisst, det var ok. Så var det dags att bdetala. När expediten så slår in beställningen på datorn kommer priset 21 990 :- upp. Stor förvåning, men hon konstaterade snabbt att priset faktiskt sänkts med nästan 3 000 (ok, 2 500 då)  medan jag känt på kameran. Så jag bestämde mig för den i tron att den kostade 24 490:- men betalade bara 21 990:- . Och minneskortet för 900? Jovisst, sagt var sagt, det ingick. Jag gick ut som nöjd kund, med en sprillans ny 99:a med minnes kort och typ 3 400:- mer kvar på kontot än jag räknat med!

  Sitter ensam i fritidshuset uppe i Dalarna, lyssnar på musik jag tycker om, just nu Bliss/ They Made History/ Reveal Featuring Lisbeth Scott, och läser samtidigt lite blogginlägg på Fotosidan. Kvällen är sen och tystnaden, lugnet och det kompakta mörkret utanför huset gör att tankarna lätt far iväg. Och det är något jag tycker om, få tid att tänka, reflektera och känna efter - var står jag, vad känner jag om jag verkligen lyssnar på min inre röst, inte bara tycker till. Fotografiska är ju uppe på tapeten, både i TV-nyheterna och i bloginlägg här. Jag har under hösten gjort mina första besök där och det har varit roligt. Inte bara roligt, det har gett mig mersmak av att se mer bra fotografi, köpa mina första mer seriösa fotoböcker. Har skaffat deras årskort, och Fotografiska  kommer definitivt vara orsak till fler Stockholmsbesök. Träffade min dotter där vid ett tillfälle, och efter att ha sett Strömholms-utställningen åt vi också lunch där tillsammans. Jättetrevligt! Vet ju också att museet har lockat massor av nya intresserade som också vill börja känna foto som konst, dokumentation, upplevelse, inlevelse .

Är vi alla alltså manipulerade av detta genomkommersiella geschäft?  Så känner inte jag. Jag tror också att det går långt fler nöjda besökare  än missnöjda besökare därifrån. Likaså glädjer jag mig åt att det finns verksamheter som klarar sig själv, som inte konstant klagar på bristande resurser och vikande intresse utan hittar egna vägar att göra det de tror på. Jag tror faktiskt också att de bidrar till att utveckla svensk fotografi i vid bemärkelse. MEN. Det betyder ju inte att allt de gör är rätt. Muntliga avtal ÄR lika giltiga som skriftliga. Men framför allt betyder det inte att alla  beslut av enskilda personer är riktiga. Det är inte företag som fattar beslut, det är personer som är anställda eller på annat sätt representerar företaget, som fattar besluten. Utan att vara insatt i detaljer låter det sannolikt att EN av orsakerna till att de två aktuella fotograferna inte fick sina utställningar 'är ett dåligt genomfört skifte av utställningsansvarig. För mig är ansvarsfrågor alltid fråga om personligt ansvar och personlig integritet och här verkar det ju brista ibland. Innan vi sett hur vanlig denna brist är, är inte jag beredd att döma ut Fotografiska. Eller att svepande förklara att Fotografiska inte är ett fotografiskt museum därför att det inte uppfyller den egna definitionen av vad ett fotografiskt museum skall vara. 

Sammanfattnigsvis -  jag glädjer mig fortfarande att Fotografiska finns men tycker inte heller att hanteringen av de här ärendena känns korrekt.

Och hur är det nu att återigen (min mesta fotografering före den digitala tiden var ju fullformat, fast det hette småbild då) fota i fullformat?  Väldigt bra, stortrivs med kameran så här långt. Största nackdelen hittills är batteritiden som är klart kortare än min a580. Men känslan av att en fast 50/1.4 återigen blir standard på min kamerautrustning är jättebra, och den kombinationen är dessutom en ganska lätt utrustning. Bilder kommer, men är häruppe i "ödemarken" utan bra programvara för att hantera bilderna från den nya kameran. Kan ändå direkt konstatera att  lågljusegenskaperna är väldigt mkt bätter än på 580:an.

Dags för fullformat?

Har ganska länge tänkt mig skaffa en fullformatare. Låt mig direkt säga - jag tror inte jag kommer ta bättre = vackrare, konstnärligare eller mer intressanta bilder bara för att det eventuellt blir en ny kamera. Det har ju inte med det att göra såklart. Kanske däremot kan det bli bilder med mindre brus (särskilt vid höga ISO) och bättre dynamiskt omfång och säkert färre bilder där jag missat skärpan. Dessutom vet jag att varje gång jag bytt kamera har fotointresset fått sig en extra skjuts och det, det skulle faktiskt kunna resultera i bättre bilder. I alla fall lite, eller ibland.

Just nu har jag en A580, dvs en Sony. Eftersom jag började med Minolta för ganska längesen har jag byggt upp en ganska bra objektivpark och därför är jag benägen att fortsätta med Sony (trots  att det bara verkar vara Canon/Nikon som räknas om man vill anses vara seriös fotograf). Och de flesta objektiven jag har är bra, tom mycket bra, även för fullformat. På den gamla analoga tiden var det ju småbild = fullformat i dagens vokabulär och från den tiden har jag två högklassiga Minoltaobjektiv, 50/1.4 och 85/1.4. När jag så på senare tid kompletterat med objektiv har jag vetat att det så småningom blir en fullformatare och det  har blivit ett Sigmatele 100-300/4 APO DG, ett Tamronmakro 90/2.8 SP AF Di och nu senast ett Sonytele 70-200/2.8G. Egentligen är det bara standardzoomen som inte är för ff, ett Zeiss Vario-Sonnar DT 16-80/3.5-4.5 ZA  som jag köpte till min förra kamera, en A700.

Sony har ju haft fullformatare flera år, dom var faktiskt först med en ff med 24 MP och prisläge runt 20´. Att det inte blivit någon sån (A850 eller den dyrare A900) beror på att de inte haft särskilt bra egenskaper vid höga ISO, och det är just en av de egenskaper jag är ute efter. Nu har dom kommit med en helt ny ff, A99, som har det mesta av det jag vill ha - men också en del som många inte gillar, framförallt en fast, halvgenomskinlig spegel och elektronisk sökare. Mig tror jag det skulle passa - min syn är inte perfekt och kommer bli sämre (grön starr) och där tror jag den elektroniska sökaren vore idealisk även om den har nackdelar vid starka motivkontraster. Priset är också högt, typ 25´, dvs mer än för en Nikon 800E, och avsevärt högre än Nikon 600 eller Canon 6D. Få se hur jag gör, kommer nog titta in på Scandinavian Photo i Mölndal i veckan.

Nu när jag är igång och pratar kameror kan jag inte låta bli att titta lite bakåt. Min första kamera var en lådkamera för 6x9 (8 bilder 6x9 cm på en 120 rullfilm), ärvd av pappa, sannolikt gjord på 30-talet och som jag använde - ska jag gissa från 1952 0ch några år framåt. Den hade fast fokus, fast bländare och en slutartid! Första egenhändigt införskaffade kameran blev en Zeiss Ikon Nettar som jag köpte 1954? för 125 :- efter att ha sommarjobbat några veckor. Det var en bälgkamera för 12 6x6-bilder, fortfarande på 120-rullfilm, men med alla möjligheter i världen - jag kunde ställa in både avstånd, bländare och tid! I gymnasiet började jag så jobba extra dels på biblioteket, dels i en fotoaffär och så småningom köpte jag min första småbildskamera någon gång runt 1957. Kanske stammar min svaghet för Sony och udda kameror ända från den tiden, det blev nämligen en Robot IIa. En mycket liten, behändig och helt unik kamerakonstruktion med en drivfjäder som efter uppdragning gjorde det möjligt att ta ungefär 20 bilder utan att veva fram som med alla andra kameror. Robot hade dessutom rykte att ha hög finmekanisk kvalitet och bra optik, ett Schneider Xenar 37.5/2.8 som utan vidare hade platsat som ett modernt pannkaksobjektiv. Roboten med objektiv var inte mycket större än en modern kompaktkamera och gav 55 bilder 24x24 på en vanlig 135 småbildsfilm. Krångligt var däremot att den inte kunde ta en vanlig småbildskassett utan hade en egen kassett som måste laddas i mörkrum varje gång, jag fick alltså köpa småbildsfilm på 5m rullar och klippa upp och ladda i mörkrum. Tyvärr har jag ingen av dessa kameror kvar och framförallt Roboten skulle jag vilja ha. Jag missade en på blocket för ngt år sen då jag anmält intresse men var för sen att bekräfta köpet.

Efter Roboten blev det rullfilm och 6x6 igen, en japansk Rolleiflex som hette YashicaMat och den har jag däremot kvar. Den kostade drygt 400:-, ca hälften av en Rolleiflex.

Den skaffade jag i slutet av 50-talet, och då blev det också en exponeringsmätare, lös förstås

Efter att jag klarat av studierna och börjat arbeta i mitten av 60-talet blev det lite modernare kameror, först en Konica FM. Det var min första kamera med inbyggd exponeringsmätare och hade ett ljusstarkt Hexanonobjektiv 52/1.4

Som framgår av bilden har det varit med om en del, bla tappade jag kameran med objektiv i en källartrapp, ca 2m men trätrappa, och det var då det blev så här. Allt fungerade dock alldeles utmärkt även efteråt så rejält byggt var det.

Nästa kamera blev en lite smidigare igen, en Olympus OM-2N med ett Zuiko 50/1.4

Till denna skaffade jag också min första extra extra optik, ett Zuiko 135/3.5.

Ytterligare några analoga kameror har det hunnit bli före den digitala och framförallt den senaste, en Minolta 700 har jag kvar, dock ingen bild.

Inte heller har jag bilder på  dom digitala systemkamerorna men i tor och ordning har det varit Konica Minolta 7D, den kamera som införde antiskak i huset och som Sony fortfarande har, därefter Sonys Alfaserie A100, A700 och nu A580. Så nu får vi se, blir det en A99:a eller är det läge trots allt för systembyte?

Nog för idag, nu ska jag meditera en timme!

Det roligaste jag gjort på länge (2)...

Fortsätter där jag slutade häromdagen.  Bland det bästa med hela kursen var övningarna i studio. Jag kommer inte ihåg exakt hur många kvällar vi ägnade åt det men typ 6-7 stycken. Vi började med att titta på studioporträtt av kända fotografer och gick igenom studioutrustningen innan vi själva började. Vi jobbade både analogt och digitalt, provade med både porträtt, stilleben och montage liksom lite kreativ ljussättning.

Första erfarenheten var att jag med min Sony konstaterade att jag hade en lite udda kamera - varken synkkontakten eller blixtskon (för radiolänk) var av standardtyp (=Canon, Nikon) varför jag inte kunde använda min egen kamera tillsammans med studiobelysningen (är visst ändrat på den nya fullformataren A99 som jag är sugen på). Det hade till följd att medan jag väntade på att låna någon av de andra deltagarnas kameror satte jag på något av mina ljuskänsliga fasta objektiv (Minolta 50/1.4 resp Minolta 85/1.4) och plåtade med bara inställningsbelysningen och ISO 400 eller 800 . Ett par exempel på såna bilder är dom här två, båda med 50 mm-objektivet, bl 2,2 och 1/100 resp 1/60 s och ISO 400

 Inga märkvärdigheter, ganska rakt på, men jag tycker själv om dom för enkelheten i "stilen".

Samma kväll provade vi också lite med att exponera på lång tid utan belysning och så låta blixljuset gå på under det att slutaren var öppen. Det gav ju större frihet att experimentera med rörelser, tex att låta den modellen kasta med huvudet så att håret inte ligger som det brukar, tex så här

 ...eller att avfyra blixtarna flera gånger under samma exponering

...eller att hitta på något annat, tex använda mobilens ficklampa under exponeringen

Det är klart att jag begriper att det här är vardagsmat för många och inga märkvärdiga bilder men jag har haft genuint roligt, och som jag upplever mig själv för konventionell i mitt uttryckssätt är det definitivt nyttigt att få leka lite. 

 Ett helt annat tema kom på slutet av kursen - Lust och Olust. Lust kändes inte så svårt, jag plockade fram ett par bilder på ett av barnbarnen från sommaren, första är på Agnes 7 som fullständigt orädd njutningsfullt hoppar från hopptornet i badtjärnen

och en stund senare njutningsfullt slickar på sin glass

Olust däremot kändes svårare, och kvällen innan redovisningen och jag fortfarande var utan olustbild blev lösningen att själv, en aning förkyld och lite moloken, sätta mig framför kameran i hemmamiljö, rigga med dubbla blixtar och så få hjälp att trycka på avtryckaren medan jag efter bästa förmåga och låtsades att all världens elände vilade på mina axlar

 Här passade jag på att prova lite nyvunna PS-kunskaper - Gaussisk oskärpa över hela bilden utom ögenen som skärpts en smula, kloningsverktyg, snabbmask och nedtoning av handen mm mm. Återigen självklarheter för de flesta på Fotosidan men jag tycker PS är sk-tsvårt att lära sig och har fullt sjå med att komma ihåg gång från gång vad jag gjorde och hur jag gjorde.

Nog för idag, tack för idag!