PEOPLE

***

*

*

***

PEOPLE

***

*

*

***

DUKAT FÖR GÄSTERNA!

***

Frågan är om inte trädgården - jag skulle säga trädgårdar i gemen - är vackrare på hösten än på våren/ sommaren då allt blommar? Naturen sparar inte på krafterna nån gång, slöseri är naturens livsstil. Visst är det härligt? Bilderna är från trädgården i Finspång idag på förmiddagen

*

Huset anas bakom katsuran

*

Bukettaplarna är färdigdukade för gästerna, sidensvansarna tex

*

Vildvinsrankan klättrar fint utefter klipphällen

*

Så finns det dom som inte har så stora pretentioner på sina livsvillkor. Den här växer i princip mitt på stenhällen men ok då, lite mossa finns där.

*

***

FALUN - LUMPEN PÅ I 13

***

Min allmänfysik var bra, men jag gjorde ändå lumpen som "malaj" pga av en mindre fysisk defekt, fö sen länge åtgärdad. Malaj är ju annars ett lite nedsättande ord men det stör mig inte alls och jag kommer inte ihåg att det gjorde det då heller. Nåväl, lumpen gjorde jag, om än med kontorsuppgifter på personaldetaljen. 9 månader med start nå´n gång hösten 1960. Framförallt gällde uppgifterna att hålla ordning och uppdatera register av olika slag. Härifrån har jag mest några bilder på personal, flera med några av våra befäl med så att kameran var med tycks inte varit kontroversiellt. Damerna som är med var alla civilanställda på personaldetaljen. Inte ett enda av namnen kommer jag ihåg men jag tar med personbilderna ändå eftersom jag delar bloggen i en Falugrupp på FB, kanske någon känner igen någon? Idag är ju regementet sen länge nedlagt.

*

Värnpliktig arbetskamrat

*

Två värnpliktiga arbetskamrater och ett underofficersbefäl

*

Grabben till vänster känner ni igen vid det här laget, hon i mitten var den som var chef de facto medan kaptenen nog var formell chef. Notera cigaretten

*

Civilanställda

*

Civilanställda

*

På luckan

*

Kö till matsalen

*

Matsalen

*

I läste på handelsgymnasiet där i Falun och hyrde rum på Parkgatan, trevligt att vara väntad!

*

***

DEN SISTA ROSEN........

***

.....åtminstone i vår rabatt. Ensam står den där, stolt och orädd, säkert en och en halv meter hög. Åldern börjar ta ut sin rätt, det finns både missfärgningar och veck av lösa flikar, men stoltheten finns där ändå, den står med ryggen rak. Döden kommer med första frosten men den är inte här, än. Kanske i morgon, eller i övermorgon. Vad vet jag? Men att den kommer vet jag. Egentligen är det det enda jag vet om resten av mitt liv. Och så har det varit i vartenda ögonblick jag levat. Också för 60 år sen när jag träffade I. I varje ögonblick har döden varit det enda givna, det enda på förhand som varit känt. Men så mycket mer jag varit med om, så otroligt mycket mer  jag fått glädjas åt. Varför skulle jag misströsta nu?

*

Sista rosen, nedanför rabatten utanför sovrumsfönstret i Finspång

*

***