MYSTERIUM MED LÖSNING

***

Världen är full av mysterier, stora som små. Till dom stora får vi väl räkna universum även om vi uppenbarligen inte riktigt vet hur stort det är. Stort är det, men 12,8 el 13,8 milliarder ljusår? Det skiljer en milliard ljusår, det är ca 9,5  10²¹  km (jag lovar, det är mer än det ser ut). Astrofysikerna har räknat på två olika sätt, och båda sätten bygger på väl kända modeller och beräkningarna är kollade av hundratals vetenskapsmän.  Båda svaren är "riktiga" enligt den grundläggande modell vi har av universum. Eller hur är det, egentligen den grundläggande modell vi har av 5 % av universum? Den grundläggande modellen förutsätter att 70 % av universum består av mörk energi och den vet vi inget om, inte ett skvatt. Därtill förutsätter modellen av universum att ytterligare 25 % består av mörk materia som vi inte heller vet något om. Det spånas mkt kring det här just nu och det är inte säkert att universum är som vi trott. Kanske är det inte så "homogent" som vi trott, vi kanske lever i ett bubbeluniversum där vår bubbla kan vara väldigt olika från andra regioner. Allt detta fick en vacker och intressant beskrivning  i gårdagens Vetenskapens Värld. Den som lever får se.....

*

Så finns det små vardagsproblem och ibland är dom tom lösbara. Det var en vacker eftermiddag idag, framåt tre var jag på väg ut för att få en smula motion i min egen takt. En timme eller enochenhalv brukar fungera ensam för I innan hon blir orolig. Nu satt hon avslappnad i vardagsrummet och njöt av solen som strömmade in. Eftersom jag såg att hon var barfota hämtade jag ett par strumpor och la bredvid henne med uppmaningen att ta på dom själv, det funkar ibland och är bra träning. Hon nickade och jag gick ut. Vid halvfem var jag hemma igen. Hon satt fortfarande i fåtöljen i vardagsrummet och halvsov. Jag såg att hon bara hade en strumpa på sig så jag tittade efter den andra men kunde inte se den. Eftersom jag vet att hon gillar dom här gick jag en vända runt - vardagsrummet, hennes rum, badrum och toa. Ingen strumpa. När hon vaknat till hämtade jag en annan, samtidigt som jag frågade henne om hon visste var den andra var. Egentligen behöver jag inte ställa såna frågor men gör det av bara farten, men det visste hon inte, vilken strumpa? Medan jag gjorde i ordning middagen gick jag några fler vändor, kollade tvättkorg, några garderober, tvättstugan för säkerhets skull fast hon numera nästan aldrig går ner. Nä, ingen strumpa. Det blev åtminstone tre vändor utan resultat. Efter maten la jag mig raklång på min säng i tio minuter, det mår min rygg bra av. Skönt att bara slappa en stund. Riktigt kunde jag inte släppa strumpan, var i fridens namn hade den tagit vägen? Huset är inte så stort och jag hade tittat rätt noga. Såna där trivialmysterier kan störa mig, strumpan i sig är betydelselös, men den kunde ju inte gå upp i rök? Så tänkte jag till en stund, jag försökte föreställa mig när hon drog på sig första strumpan, och sen då? Då gick det upp en talgdank. Det blir ju inte alltid rätt. Jag klev upp, gick ut till I och bad att få kolla hennes fot, den först strumpbeklädda. Jovisst, där fanns två strumpor på samma fot! Riktigt nöjd blev jag, jag letade inte fram den utan tänkte fram den :-)

*

*

***

HIMLEN ÖVER KVISMAREN

***

Eftersom I var på särskilt boende veckan som gick hade jag normal rörelsefrihet. I lördags åkte jag upp till Kvismaren trots att jag förstod att det inte skulle vara några fåglar. I stället verkade himlen kunna bjuda på en vacker eftermiddag, skäl nog för mig som gillar fria rymder. Nu blev solnedgången där uppe inte särskilt spekulativ men ändå omväxlande och vacker. Här kommer några bilder däruppifrån. Som kvällsljuset inte var överdådigt har jag inte försökt kompensera det vid datorn, jag skulle säga försiktig bildbehandling.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

LÅDKAMERAN

***

Måns berättar ju förtjänstfullt om den lådkamera han fick titta på och undersöka i dom senaste bloggarna. Det fick också mig att återvända till 6x9 negativen. Liksom många i min generation var lådkameran inkörsporten till fotograferingens värld. Eftersom jag har bilder från min storasysters konfirmation våren 1952 vet jag att jag hade börjat fota då. Det var pappas lådkamera jag använde, tyvärr hade jag inte begrepp att spara den när jag sen gick vidare med modernare kameror. Jag tror han köpte den till hans och mammas bröllopsresa 1936, några dagar i Norge, så rimligtvis ungefär samma ålder som kameran Måns undersökte.

*

Nåväl, jag har 135 st 6 x 9-negativ sparade, dvs åtminstone 17 filmer. Dom tog jag åren 1952-54, sommaren 1954 köpte min första egna kamera, en Nettar. Jag tror dom här bilderna är från jultid 1952-53 eller 1953-54 eftersom morfar är och hälsar på. Han förlorade sin fru Olga 1951 så det är logiskt. Jag har visat dom tidigare men tycker det är roligt att visa att det gick att ta inomhusbilder med bara naturligt ljus trots helt mörkt ute. Kameran hade jag säkert på ett bord, ag måste ju röra kameran för att kunna trycka av och hålla slutaren öppen nå´n sekund eller så. Trådutlösare fanns inte till den. En sekund, bländare 8 eller 11 och kanske FP3 låter rätt rimligt med det ganska dåliga inomhusljuset.

* 

Pappa står vid stora bordet i vardagsrummet och bläddrar igenom dagens tidning. Lillebror Dag sitter intill och lägger patiens

*

I radiohörnan intill sitter morfar och storasyster Sigbrit och läser. Eftersom morfar var född 1872 är han här drygt 80, alltså ungefär ett år el två yngre än jag nu.

*

***

CITYSCAPE - 10 BILDER FRÅN NORRKÖPING

***

Som sagt jag var i Norrköping i går. Fint ljus, soligt,  på väg att bli kväll. Ambitiös som jag var hade jag både 99:an och A7RIII på ryggen, egentligenen vidvinkel och en 135:a, ni ser vilka bilder som kommer från vilket objektiv. 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

VARDAGSKÄRLEK

***

I går tillbringade jag drygt ett par timmar på Norrköpings gator för att som omväxling få lite bilder på stad och folk. Fredag eftermiddag och rätt mkt folk på stan. Jag står ofta vid buss/ spårvagnshållplatser, dels därför att det är extra mkt folk just där, dels därför att just när människor går av och på tänker dom inte så mkt på att det står en kille med kamera intill. Den här lilla serien hör väl inte till dom tekniskt bästa men jag gillade scenen - hon står och väntar vid förardörren när spårvagnen kommer in och stannar, han kommer ut och hon avlöser honom på passet men dom hinner med en puss i bytet. Det gör mig varm i kroppen och jag tänker att den där relationen kommer nog hålla.......

*

*

*

*

***