WAITING FOR PEACE

***

*

*

***

KARLAVÄGEN LUDVIKA NYÅRSAFTONEN 1957

 ***

Meningen med foto kan naturligtvis alltid diskuteras. Att bevara ögonblick är i all fall en orsak och kanske den mest ursprungliga. Det här är för 60 år och fyra veckor sen, min mamma skålar med min morfar, alltså hennes pappa, född 1872, vid midnatt på nyårsaftonen 1957. Morfar Andreas är alltså 85 år och ensam efter att hans hustru Olga gått bort i början av 50-talet, själv levde han ytterligare 6 år. Mamma Maj, född 1909, är 48 och själv är jag 17. Mamma levde till 2006 och blev 97 år, här är hon alltså bokstavligt talat mitt i livet.  Och vi har ett enda kvar av dom här vinglasen med tunt, tunt glas. Både mamma och morfar var folkskollärare.

*

Bilden har sina brister. Jag har tagit den med min Yashica-Mat på Agfa Isopan U och framkallat i varm Microdol i 10 minuter, allt enligt mina anteckningar på negativbladet. Kanske utan blixt men mer sannolikt med blixt rakt på så bara morfars ansikte som är närmast är någorlunda rätt exponerat. Det är detta och ytterligare ett negativ från samma tillfälle som är underexponerade, alla tio övriga negativ är lagom täta så det är inte framkallningen. Och kan ni förstå, jag störs inte det minsta av dom underexponerade partierna eller kornigheten......

*

***

TORSTORP - MYCKET VATTEN I MÄSELNSPÅRET

***

Det var ett tag sen jag gick i motionsspåren och på ängarna ute vid Torstorp, det området hör till mina favoritområden i Finspång, vackert alla årstider. Att det skulle vara vått förstod jag, men det var ännu våtare. Motionsslingorna var inte framkomliga över huvud taget, i varje fall utan rejäla gummistövlar, och på flera ställen hade det bildats små sjöar ute på ängarna. I sommar tror jag inte det blir några problem med låga grundvattennivåer......Här kommer några bilder från dagens promenad på seneftermiddagen. Det snöade hela tiden och blev allt tätare under promenaden, dessutom föll skymningen. Dagens kamera blev A7S:en som passar extra bra i dåligt ljus, dessutom är den liten och lätt.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

INGET ATT FÖRVÅNAS ÖVER LÄNGRE - ELLER?

***

Trots att jag  vet att mobilen duger till de flesta vardagsfoton blir det ganska sällan jag använder mobilkameran. Igår var den med, en kort promenad i går eftermiddag vid halv fyra tiden. Gråmulet, duggregn och begynnande kvällsmörker gjorde att jag inte tog med mig kameran på vilken Zeiss-135:an (135/1,8) satt på, den väger en del. Nästan tillbaka vid bilen igen tyckte jag ändå plogfårorna var fina och jag vet ju att mobilen hade bra skärpedjup  så den passade.

*

Ändå blir jag förvånad. Jag hade tvekat om det skulle vara värt att ta bilden med min A7RIII. Stor bländare och inte för kort tid för att inte ge så högt ISO hade jag då kört. Med följd att skärpedjupet aldrig hade räckt från åkern nere vid mina fötter bort till andra ändan. Säkert hade jag tagit ett antal bilder för att jämföra på plats, och därefter ytterligare några bilder. Med åtföljande jobb i datorn. Nu gör jag ingenting nästan, jag bara kollar att jag har med hela åkern och knäpper, bryr mig inget om inställningar och sånt. När jag kommer till bilen tar jag 4 minuter senare en bild av kyrkan som är ljusare än åkern. Med 135:an på sätter jag tiden på 1/160 s och väljer bl 5,6, vilket ger ISO 4000 så det säger ju lite om hur ljust (eg hur mörkt) det var.

iPhone 6S, brännvidd 4,15 mm sensor 1/3" eller 18 mm2  (160 gram): 1/35 s  bl 2,2  ISO 80

Så här blev mobilbilden efter att jag gjort den svartvit i Silver Efex. Det otroliga skärpedjupet finns där, hyfsad skärpa ända bort till horisonten, tillräcklig teckning och kontrast för att diset ska  synas bort mot horisonten och ingen skakningsokärpa som jag ser. Helt ok vardagsbild alltså

*

Sony A7RIII ff, med adapter och Zeiss 135/1,8 (totalt precis över 2 kg):  1/160 s   bl 5,6  ISO 4000

Det är klart att den här bilden har tekniska kvaliteter som inte mobilbilden har. Men det jag fortfarande förvånas över är hur väl mobilen fixar det dåliga ljuset, intressant också att den väljer lågt ISO, största bländare och en lång tid. Och den riktigt stora överaskningen, eller borde jag säga påminnelsen, är hur lätt det är. Bokstavligt talat bara att knäppa.  Inte så svårt att förstå att mobilerna tar över. Lägger vi så till att med mobilen kan jag omedelbart skicka bilden ut i världen och till kompisarna, ja, då ska man nog vara lite fotonörd för att fortfarande släpa omkring på kamera och några objektiv.....

*

***

BUKETTEN

***

Vi hade yngsta dottern hemma under helgen, utan barn. Bara för att prata, äta gott och mysa. Och vi har haft det jättemysigt! Med sig hade hon en vacker bukett tulpaner som vi med glädje har njutit av.  Vid nå´t tillfälle frågade I om jag inte kunde fota buketten, så vacker som den var. Jovisst svarade jag, väl medveten om hur svårt det är att fota något som jag inte själv "tänt" på. I själva verket tycker jag också det är svårt att göra en blombukett rättvisa. Det första är ju att få en någorlunda ren bakgrund. Så känner jag ofta att den (av mig) fotade verkligheten ofta ser tunn och livlös ut jämfört med vad jag ser och känner när jag står och beundrar blommorna irl. Ofta är min lösning att krypa närmare, kanske använda makro, då går det nästan alltid att låta färgerna och formen ta överhand. Men idag ville jag försöka visa själva buketten, ymnigheten och överflödet som finns där och förtrollar öga och känsla.

*

Lösningen på bakgrunden var att placera den ute i snön. Helt gråmulet och ett envist regnande gjorde att snön inte lyste kritvit. Däremot fanns det rätt mkt fläckar och prickar i snön runtomkring. Det tyckte jag löste sig bra med användning av Color Efex Pro Vignette: Blur. Och eftersom jag ändå var inne i CEP blev det en vända med profilen Glamour Glow - lite softning, lite överlysning, lite högre färgmättnad och kontrast. Bara namnet på profilen får säkert dom renläriga att vrida sig i förtvivlan. För mig är det enkelt - jag vill återge blombuketten som jag känner den, som jag ser den, som jag tror att ett barn skulle se den, inte återge den vetenskapligt och ingenjörsmässigt ( jag är ingenjör). Såklart är det ingen tävlingsbild, en riktig fotograf skulle kunna göra något annat. Men jag är nöjd, jag har löst mitt uppdrag.

*

*

*

***