Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

MED BIL GENOM EUROPA - 1959

***

Båda mina föräldrar växte upp i små omständigheter och i små samhällen, säg med 100 invånare.  Kanske förklarar det deras starka intresse för Europa och andra kulturer, längre bort än så tror jag inte deras intresse gick. Men Europa var spännande nog på 50-talet, när kriget äntligen var slut och Europa tack vare Marshallhjälpen oväntad snabbt hämtade sig från krigets förstörelse. Före kriget hade de inte råd att resa, under kriget gick det inte, nu fanns plötsligt både praktiska och ekonomiska möjligheter.

*

Vi var typisk medelklass, båda lärare även om pappa sen drygt 10 år var skolinspektör. Men just därför reste han mycket till alla skolor, stora som små, tom riktigt små, och därför skaffade han sig bil i början av 50-talet, minns jag rätt tog han körkort när han precis fyllt 50. Här våren 1959 har han precis köpt sin 3:e bil, en Simca Vedette, en fransman. En i mitt tycke riktigt elegant tvåfärgad bil med vita däcksidor och med en sidventilad V8 på 84 hkr. Här är vi ute på första turen med bilen som vi säkert hämtat ut samma dag, dom provisoriska (röda) registreringsskyltarna sitter på och bruksanvisningen har vi lagt på framstötfångaren eftersom vi kollat på en del saker. Tyvärr glömdes den där när vi så körde iväg så det var första och enda gången vi tittade i den! Men fin va?

*

*

Och att det blev en fransk bil var inte att förvånas över. Både mamma och pappa var väldigt intresserade av Frankrike. Pappa läste allt om fransk historia före franska revolutionen och mamma läste franska språket. Under mina tonår gjorde vi resor till Europa och med Frankrike som huvudmål tre gånger, vart tredje år - 1956, 1959 och 1962. Det tog dom tre år för att få ihop till varje resa.

Och nu var det 1959 och det blev alltså en resa i den nya Vedetten. Vi var ut e ca fyra veckor varje gång, bestämde aldrig hotell i förväg men bodde på så enkla hotell som möjligt där vi tyckte det var lagom att stanna. Och dagsetapperna var korta - 15-20 mil utom när vi rullade genom det platta Nordtyskland där också dom alldeles nya motorvägarna gjorde längre etapper mindre tröttande. Och vi som kom från Dalarnas krokiga grusvägar trodde knappt våra ögon när nybyggda autobahn öppnade sig mil efter mil och med mycket begränsad trafik med dagens mått. Och utan hastighetsgränser - även om vi körde väldigt lugnt, sällan över 100 ens här.

*

Men som sagt, målet var ju Frankrike. Och här finns mycket att se - vi  missade inte ett slott, inte en katedral efter dom vägar vi körde. Ambois, Chenonceaux, Tours, Versailles, Nimes, Carcasonne, Aix-en - Provence - you name it! Och vissa kommer jag verkligen ihåg än, här kommer katedralen i Reims, en av de större. Och den dominerar stadsbilden fullständigt! Obs skylten, är det nån som kan missa katedralen härifrån? Och i förgrunden en äkta fransk polis med vita manschetter och visselpipa i mun, en visselpipa som användes mest hela tiden.

*

Utanför Reims finns några av de mest berömda Champagnetillverkarna och naturligtvis besökte vi någon - Taittinger kanske, kommer inte ihåg. Men resan gick vidare och på just denna resa skulle vi framförallt utforska Provence. Här har vi kommit till Nimes , en av de största städerna i landskapet och med ett mycket påtagligt romerskt förflutet, och här bokade vi in oss på ett evenemang i den gamla romerska arenan., sådär 2000 år gammal. Mycket folk på väg som ni ser

*

Och då, 1959, var tjurfäktningar ännu inte utdömda. Många tror att de bara fanns i Spanien, men just i södra Frankrike och Provence var de också ganska vanliga. Mycket folk som ni ser, och MYCKET varmt. Vi hade köpt av dom billigare biljetterna utan att förstå varför just dom var billiga, men ni fattar, dom låg i eftermiddagssolen förstås! Gissaratt lufttemperaturen i skuggan var 35 C. Och det hela tog väl över tre timmar, i solen...  Och denna enda gång jag sett tjurfäktning räckte, det kände jag redan då, slutade gjorde det bara på ett sätt....

*

I Provence hittar man också Aix-en-Provence, här en typisk fransk boulevard. Och till vänster en sån där fin gammal Citroen, kanske en Berliner 11 med stora stänkskärmar och på dom stora fristående strålkastare. När jag blir gammal, eller åtminstone lite äldre, ska jag skaffa mig en sån och meka lite och köra med....

*

Men vi var ju i Provence och alltså måste vi ner till kusten, Cotes d´Azur. Här har vi gjort en avstickare till ett litet samhälle efter kusten och uppenbarligen inte någon känd badort. Mycket enkelt och primitivt, men Medelhavet inte desto mindre. Och här fanns nog bara fransmän, och så vi då

Ja, efter ytterligare ett antal slott och katedraler, och en del annat, vände vi så småningom norrut igen

Au revoir!

***

Inlagt 2015-05-16 00:43 | Läst 5367 ggr. | Permalink

"Ford Vedette[redigera | redigera wikitext] Åren före andra världskriget hade franska Ford byggt bilar i smarbete med Mathis. Efter kriget valde Ford att satsa på en egen bil som var utvecklad i USA och vars kaross var mycket lik den Mercury som introducerades året därpå, inklusive självmordsdörrarna bak.[1] Ford Vedette debuterade på bilsalongen i Paris 1948. Dess lilla V8-motor hade använts i amerikanska Fords minsta modeller i slutet av 1930-talet. Bilen var byggd på en gammaldags separat ram, men Vedette var den första Ford-modell som hade individuell hjulupphängning fram och den första bilen som använde MacPherson fjäderben. Från 1952 såldes även den lyxigare Ford Vendôme med större motor och automatväxellåda som tillval. Ford Comète[redigera | redigera wikitext] 1951 introducerades coupé-modellen Ford Comète, med kaross från Facel på Vedette-chassit. Comète hade fyrväxlad växellåda och såldes med både Vedette-motorn och den större Vendôme-motorn. Simca Vedette[redigera | redigera wikitext] Till 1954 hade Ford utvecklat en ny Vedette-modell, med självbärande kaross och större motor, men efterfrågan på bilar med V8-motor var liten i Frankrike och Ford hade under en tid försökt sälja den franska verksamheten. I augusti 1954 köptes anläggningen i Poissy av Simca. Simca var främst intresserade av lokalerna för att utöka sin tillverkningskapacitet, men Ford skickade med den nya Vedetten ”på köpet”. Bilen såldes först under Ford-namnet, men från 1955 kallades den Simca Vedette. På vissa exportmarknaden, däribland Sverige, behölls namnet Ford Vedette ytterligare några år. Se vidare under huvudartikeln: Simca Vedette."


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Härlig berättelse och härliga bilder. Minns bilen/bilmärket mycket väl, dels fanns det inte så många bilar att hålla reda på, dels var bilintresset stort. Känner också igen familjesituationen, men själva köpte vi Volvo, rejält och svenskt och så.
Det här är en bit nutidshistoria på en greppbar nivå, som är så viktig, inte bara för oss - minnen, nostalgi etc - utan också för våra barn. Och vad vi kan lära oss är att själva fortsätta att fotografera och dokumentera.
Tack för att du delade med dig, Björn.//GöranR
Svar från Khalad 2015-05-16 15:06
Tackar Göran, kul att du gillar bloggen!/ Björn T
Intressant bildreportage från en närliggande, men ändå på sätt och vis avlägsen tid.

Att mycket har hänt på de dryga 50 åren är väldigt uppenbart trots de på många sätt tidlösa miljöerna.

Tack för att jag fick åka med på din resa!
Svar från Khalad 2015-05-16 15:07
Tack Oscar, uppskattardin kommentar!/ Björn T
Vilken reseberättelse! Väldigt kul att ta del av och du var en förträfflig fotograf redan på den tiden. Du visar en härlig samling bilder med stor spridning i motivval.
Hälsningar Lena
Svar från Khalad 2015-05-16 15:09
tack Lena, då liksom nu fotograferade jag nog det mesta när kameran väl var med, jag har aldrig bestämt mig för någon bestämd typ av fotande! / Björn T
Tack för en trevlig resa du bjuder på ! Din resa påminner mig faktiskt om min första Europa- resa 1959 med en Volkswagen. Tyckte resorna på den tiden var mer spännande. Hade bla. en stor verktygslåda med mig ?? /
Hans
Svar från Khalad 2015-05-16 15:10
Tack Hans, det var dom alldeles säkert. Om inte annat var vi väl alla lite mindre blasé, allt hade inte visats på TV, eller dataskärmarna då!/ Björn T
Jag har åkt i en Vedette och nu vet jag att det var en Simca trodde det var Ford. En kusin till Vedetten blev vald til årets bil i Sverige på sjuttiotalet då märket ännu var stort.. Njuter åter av din trevliga berättelse med bilder. Tack. Blir det en bok så småningom?
Svar från Khalad 2015-05-16 11:53
Hej Björn, tack för din fina kommentar! Det kan mkt väl varit en Ford, bara ngt el några år innan vi köpte Vedetten hette den Ford Vedette, antar Simca köpte över den fabriken/modellen, tror den tillverkades i Frankrike också när den hette Ford Vedette, det går nog att googla på vilket jag inte gjort nu/ Björn T
Mycket vacker bil. Enkel och funktionell. Imponerande med en V8 må jag säga. Vilka härliga bilder du har. Reims körde jag igenom för 10-15 år sedan och jag begriper fortfarande inte varför vi inte stannade till och tittade på katedralen.
Svar från Khalad 2015-05-16 15:14
Hej Ingemar och tack för din kommentar! Det var ovanligt med en V8 om det inte gällde stora amerikanare. Jag noterar dock att den här alltså gav 10,5 hkr/cylinder, bilen jag har nu har 40 (diesel)hkr/cylinder och det är inte jättemycket idag. Stanna och tita på katedralen nästa gång, den är värd ett besök också för den som inte är kyrklig av sig (som jag tex) / Björn T
Ni har rätt, Vedetten är en FORD-konstruktion rakt av, motorn är den gamla sidventilsmotorn från 1932 (A-ford).
Svar från Khalad 2015-05-16 15:16
Där ser man, minnet svek inte alldeles :-) Tack Per!/ Björn T
Ford Vedette[redigera| redigera wikitext]Åren före andra världskriget hade franska Ford byggt bilar i smarbete med Mathis. Efter kriget valde Ford att satsa på en egen bil som var utvecklad i USA och vars kaross var mycket lik den Mercury som introducerades året därpå, inklusive självmordsdörrarna bak.[1] Ford Vedette debuterade på bilsalongen i Paris 1948. Dess lilla V8-motor hade använts i amerikanska Fords minsta modeller i slutet av 1930-talet. Bilen var byggd på en gammaldags separat ram, men Vedette var den första Ford-modell som hade individuell hjulupphängning fram och den första bilen som använde MacPherson fjäderben.

Från 1952 såldes även den lyxigare Ford Vendôme med större motor och automatväxellåda som tillval.

Ford Comète[redigera| redigera wikitext]1951 introducerades coupé-modellen Ford Comète, med kaross från Facel på Vedette-chassit. Comète hade fyrväxlad växellåda och såldes med både Vedette-motorn och den större Vendôme-motorn.

Simca Vedette[redigera| redigera wikitext]Till 1954 hade Ford utvecklat en ny Vedette-modell, med självbärande kaross och större motor, men efterfrågan på bilar med V8-motor var liten i Frankrike och Ford hade under en tid försökt sälja den franska verksamheten. I augusti 1954 köptes anläggningen i Poissy av Simca. Simca var främst intresserade av lokalerna för att utöka sin tillverkningskapacitet, men Ford skickade med den nya Vedetten ”på köpet”.

Bilen såldes först under Ford-namnet, men från 1955 kallades den Simca Vedette. På vissa exportmarknaden, däribland Sverige, behölls namnet Ford Vedette ytterligare några år.

Se vidare under huvudartikeln: Simca Vedette.
Nu har jag läst samt sett dina bilder i lugn och ro.
Ville göra det på detta sätt. Kände att denna blogg var så speciell.
Så var den för mig. Du måste haft en ovanligt lycklig barndom.
Att komma ut så var det inte många förunnat.
Dina bilder är vältagna vackra njutbara så denna text därtill.
Enbart tacka för jag fick vara med på resan denna stormiga förmiddag.
Gun-Inger
Svar från Khalad 2015-05-17 12:41
Tack GIA, foto v ar ju min stora hobby redan då. Lycklig barndom? Ja i stort var den nog det, men det finns också mkt som inte syns. Vi gjorde dom här tre resorna men ,avstod från mkt annat och det var väldigt mkt plikt och ganska lite av naturlig glädje och spontana känslor. Roligt att du gillar bloggen, tack igen!/ Björn T