Khalad Photography Blog
Cathédrale Notre-Dame de Strasbourg 1959
***
Båda mina föräldrar var mycket intresserade av Frankrike. Mamma läste franska som vuxen många, många år och pappas intresse var historia, särskilt fransk historia. Det resulterade i tre frankrikeresor på 50-talet (1953, -56 och -59). Dom sparade pengar i tre år varje gång för att sen ha råd att åka. Vi åkte bil, hade inga detaljrouter eller hotell planerade, däremot hade dom bestämt vilka områden dom ville se. Detta är 1959, Simca Vedetten (sidventilad V8 på 84 hkr) är ny för året och jag är 18 år och vi körde en timme var, jag, mamma och pappa. Eftersom historia och kultur var deras stora intressen besökte vi alltid dom kända slotten och kyrkorna vi passerade. Här kommer några bilder när vi är på väg på Autobahn och sen kommer in till Strasbourg där katedralens första delar grundlades redan på 1000-talet. Som artonåring var väl inte kyrkorna och slotten mitt eget stora intresse men det var ändå spännande att resa ut i Europa. Och kanske har respekten för det gamla och kulturerna grundats redan där.
Bilderna är tagna med min Yashica-Mat, 6x6. Här har jag skannat negativen för att göra bilderna. Slutresultatet den vägen är blir alltid långt mycket bättre än jag nånsin fick pappersbilderna jag förstorade från negativen.
*
*
Mamma, lillebror Dag (15) och pappa. Och så Simcan då
*
*
*
*
*
***
FRANKRIKE
***
Tre gånger Frankrike. Mamma och pappa var fascinerade av Frankrike. Pappa av den franska historien, särskilt före franska revolutionen 1793. Mamma av det franska språket. Efter att vi köpt bil 1952, eller om det var 1953, gjorde vi tre utlandsresor med bil under 50-talet - 1953, 1956 och 1959 - alla med Frankrike som mål. I tre år sparade dom till varje resa. Jag kommer inte ihåg ordningen, men en resa gick till Loiredalen och alla slotten - Chenonceaux, Tours, Amboise mfl. En till Provence - Aix-en-Provence, Nimes, Carcassonne, Namure mm. Och en till gränstrakterna mot Spanien med Andorra och ner till Barcelona. Säg det slott och den katedral jag inte sett i Frankrike - Tours, Reims, Notre Dame de Paris, Chartres. Den senare har fö ett av världens vackraste kyrkfönster. Mammas bibel på resorna var Guide Michelin, där stod allt, från beskrivningen av vilka slott och katedraler som var viktigast till vilka matställen som var lämpliga. Guide Michelin är ju känd för klassificeringen av Europas bästa restauranger, men i resebroschyren fanns också vardagsmatställena, inte minst matställena som lastbilschaffisarna sades föredra - mkt mat, bra mat och billigt. Det var ingen kedja men dom hade en beteckning som jag glömt. Nej förresten, i samma ögonblick jag skriver att jag glömt namnet dyker det upp i minnet - Les Routiers. Vill man äta billigt och bra i Frankrike ska man söka upp en restaurang som har beteckningen Les Routiers, åtminstone gällde det på 50-talet. Men det skulle inte förvåna mig om det fortfarande gäller.
*
En detalj från de franska katedralerna är vaxljusen som alltid brinner. Där finns alltid ett helgon, ofta flera, som är förknippat med katedralerna. Och där finns alltid önskningar och förhoppningar man vill be helgonen om hjälp med. Kanske är det om något praktiskt och konkret, kanske gäller det ett barn som förlorats i tidig ålder och som man vill ge Guds frid. Människor kommer, köper ett ljus, tänder det och sätter det i någon av mångljusstakarna och sätter sig sen en stund på en bänk nånstans i katedralen och ber tyst, eller kanske bara sitter en stund, avskilda från världens larm därute. Alla har vi något att be om, något att hoppas på. Så utövad kan jag se mig själv som religiös, trots allt jag skrivit. Utan dogmerna, utan påbuden, utan uppdelning i goda och onda, i syndare och helgon, i heligt och vackert , i profant och kyrkligt. Allt är ett.
*
*
***
LÄTTSKRÄMD?
***
Alla -ismer, höger eller vänster, skrämmer mig. Alla religioner skrämmer mig. Fanatism är bara en gradskillnad. Alla som redan vet, är bergfast övertygade om hur det är, skrämmer mig. Alla som generaliserar skrämmer mig, alla som inte utgår från den enskilda människan i det aktuella ögonblicket utan redan vet, skrämmer mig. Ändå är jag inte rädd. Det är bara nuet som finns. Gårdagen finns inte. Världen ändrar sig kontinuerligt. Alla människor är olika men lika mycket värda. Varje människa svarar för sig själv.
*
Frankrike 1960
*
***
MIRAKLEN I LOURDES
***
Lourdes, orten som fortfarande anses vara Europas mest besökta vallfartsort med uppåt 6 miljoner pilgrimer varje år, ligger i södra Frankrike på sluttningarna upp mot Pyrenéerna. Orsaken till pilgrimsströmmarna är den då 14-åriga bondflickan Bernadettes upplevelse i i Massabielle-gottan nära staden. Året var 1858 och hon påstod sig haft en uppenbarelse av Jungfru Maria i grottan. I samband med detta ska det ha "sprungit fram" en källa med helande vatten. Pilgrimerna dricker gärna av det helande vattnet. I Lourdes tar man fortfarande emot ca 100 000 sjuka per år som får bo gratis i särskilda sjukhusbyggnader. Otaliga människor påstår sig blivit mirakulöst botade där, katolska kyrkan har erkänt ca 7 000 oförklarliga tillfrisknanden men av dessa har endast 67 betecknats som mirakel (!) Själv gick jag omkring med min Yashica-Mat och tog lite bilder. Behöver jag säga att jag redan då (1960) var både förvånad och en smula misstänksam mot det jag såg?
*
På knä inför det oförståeliga
*
Människorna har samlats framför ingången till grottan (uppe till vänster i bilden) och till höger om grottingången har man rest en Jungfru Maria-staty
*
Också vid vårt besök fanns en stor grupp sjuka och invalidiserade, uppenbarligen från belgiska Gent, som hoppades på helande
*
Både präster ........
*
.....och nunnor rörde sig på området
*
***