BILAR PÅ STAN

***

Det finns ju mkt att se i stan för en lantis, här kommer ett par bilbilder. 

*

Audi som Audi tänkte jag, jag kan väl lika gärna ta den här. Om det är 5,2 litersmodellen har den en V10-motor på 525 hk

*

Det var kring den här som Maria Montazami och fotofolket gjorde något. Här provade jag LR:s sammanläggning av två bilder för första gången och det fungerade alldeles utmärkt, dessutom urenkelt! 

*

***

VOLVO DUETT

***

På väg till apoteket i Smedjebackens hittade jag en vacker Duett på parkeringen utanför. Trots att jag inte har något speciellt bilintresse tycker jag den var värd att fotas och också värd att visas här på FS. 135:an satt på så det blev en smula trångt men håll till godo!

*

*

*

*

*

*

*

***

I UR OCH SKUR - 2 MILJ KM

***

Det borde vara värt ett glas champagne. 2 miljoner km har jag kört. 50 år tog det . Starten var en svart Opel Rekord, 63:a, köpt i augusti 1967. Bensinen kostade strax under en krona.

*

Ända sen starten har jag noterat bensinköpen i små anteckningsböcker och noterat mätarställning. Böckerna har legat i en skrivbordslåda och jag har aldrig ägnat dom nån uppmärksamhet. Förrän i går kväll då jag fick för mig att räkna ihop totala körsträckan "på riktigt". Jag skrev en blogg för något år sen om bilkörning och då jag uppskattade att jag kört ca 150 000 mil. Men slutsumman i går kväll blev alltså 200 800 mil. Eftersom jag fn kör drygt 300 mil per månad borde jag passerat 200 000 omkring 1:a oktober i höstas. Körkort tog jag redan 1958, men min första egna bil, den 5 år gamla Opeln, köpte jag alltså 1967.

 *

Alla bilar jag köpt själv har varit begagnade, när jag körde som mest hade jag tjänstebil. Sjutton bilar tog det för att få ihop dom 200 000 milen.  200 000 mil, det är 2 miljoner km. Jag har förstås också räknat ut ungefär hur många timmar jag suttit bakom ratten, men det får ni göra själva. Många timmar blir det, men hade jag åkt tåg och buss hade det blivit väldigt många fler timmar. Miljömässigt? Nej, såklart inte, men det har sina sidor att bo i Finspång.  Innan vi skaffade bil åkte vi just buss och tåg upp till Ludvika där vi båda hade våra föräldrar, drygt 20 mil. Det tog i det närmaste 6 timmar. Med bil går det på 2,5. Och Finspång - Korsheden är samma sak. 

*

I ur och skur har det i alla fall varit, det här var i Söderbärke senast

*

***

I GÅR VAR DET DAGS...

***

Eller rättare sagt var det inte dags i går, för det var dags i förrgår, mitt bilnummer, liksom I:s, slutar på en 3:a. Och det är klart, kommer man in vid typ tretiden på eftermiddagen den sista maj och säger att man har två  bilar som har en 3:a som sista siffra så är det fullt. Men igår gick det bra.

*

*

Och bra gick det, efter typ 12 minuter och 445:- var det klart utan anmärkning

*

Tur att jag har bloggen, +28 är lite för mkt för min smak. Ungefär en gång i timmen går jag inomhus och dricker lite vatten och sitter fem minuter vid datorn, sen är det ok att gå ut igen, vattna i trädgår´n eller knäppa några bilder eller vad jag nu gör. Latmansdagar....

I morgon är det begravning av Sigbrit. Den andra i år. Det visste vi inte när vi drack nyårschampagne...

***

PERSONLIGT OM CRUISING, BILAR OCH UTVECKLING

***

Passerade Köping på väg hem från Korsheden för ett par veckor sen. Där hade tydligen varit ngn form av cruising, nu stod ett stort gäng bilar vid en av mackarna och hotellet intill. Gamla amerikanare är inte varken mitt gebit eller mitt intresse men ramlar jag rakt in i ett helt koppel av blänkande dollargrin tittat jag gärna. Vill gärna inledningsvis säga att jag har stor förståelse för nostalgin med gamla amerikanare även om dom inte är mina favoriter

*

Den här såg ut att vara äldst och i mitt tycke en av de elegantaste

*

Både snyggt och praktiskt i min värld

*

Så fanns ju den här skummisen som jag utnyttjat i ett annat blogginlägg

*

Den här kan jag inte riktigt tidsbestämma, jag gissar tidigt 50-tal

*

Här kommer dom jag väl känner igen från andra halvan av 50-talet och kastade längtansfulla blickar på då, här en Ford Fairline

*

Och en Cheva, något år senare om ni frågar mig

*

Riktigt elegant, hissar man ner bakrutan också blir det väl en snygg coupé utan B-balk

*

Men fotgängarvänligt hade man nog inte hört talas om

*

Och det blev värre, ett riktigt spjut

*

Nej förlåt, inte ett spjut utan två. Med lite tur kunde man få två fotgängare samtidigt

*

Stort men ändå fortfarande någorlunda modest

*

Så börjar det, i min smak, bli svulstigt, markerade fenor och ett riktigt dollargrin med dinosaurietänder

*

Och ännu större skulle det bli och ett formspråk som tappat riktningen

*

Ja, ska vi gå tillbaka till fristående strålkastare eller inte? Vi både gör och inte gör

*

Kanske inte dinosaurietänder, det kanske är hajen 3?

*

Men så hittade jag något som fick det att vattnas i munnen också på mig. Bara lacken alltså...

*

Och inte visste jag att vit skinnklädsel kunde vara så snyggt

*

En klassisk Cheva från slutet av 50-talet får avsluta. Kan det vara en Bel Air?*

*

Min egen reflektion när jag fortsatte hem var att det inte var så konstigt att amerikansk biltillverkning tappade stort mot europeiska och japanska märken som satsade på modern design, vägegenskaper och ekonomi. Och nu ser jag fram mot att få lite på pälsen för min kritik och felaktiga tidsangivelser.....

*

Suss gott!

***