DEN FUNKAR, MIN YASHICA-MAT!

***

Svartvit film är typ 45 år sen, och Yashican? 55 sen senast kanske? Köpt 1957, dvs för 66 år sen. För ett par år sen i dagarna köpte jag några svartvita 120-rullar för att kolla om min Yashica-Mat fungerade. Utan film såg det ok ut. Tre rullar har jag tagit, sen har det gått trögt. Saker och ting blir inte av, I tar mkt av min tid men ännu mer av min ork. Jag startar upp så lite det bara går,  jag orkar ofta inte full följa. Nåväl, till sist kom jag mig för att slicka in rullarna till Crimson för framkallning. Jag har sålt all svv utrustning och tänkte till att börja med göra så för att se om grejorna över huvud taget funkade, sen får jag se. I går kom dom tre filmerna tillbaka och vid första anblicken såg det riktigt hyfsat ut, lagom exponerat det mesta, se sista bilden.  Vid närmare koll ser det ut som det brukade på filmtiden för mig, mycket oskarpt, mer eller mindre. Men det kan jag nog förbättra, nu när jag kommer ihåg hur noga det är med avståndet. Det får nog bli några rullar till.....

*

Framkalla hos Crimson? Enkel, bra och smidig service, negativen kommer tillbaka i negativblad med fyra remsor med vardera tre bilder. På några ställen finns dock någon form av kemikaliefläckar, det ska jag ta upp med dom. I övrigt tycker jag filmerna, Ilford HP5 Plus, har ett konstigt korn. Jag har ju bara snabbläst dom tekniska svartvitebloggarna men minns att man diskuterar olika sorters korn, det här verkar som små nålar. Mina gamla svv filmer funkar alldeles utmärkt att jobba med i LR, men här fick jag problem direkt. Ljus och kontrast inget problem såklart men efterskärpning gick inte så bra. Det har funkat otroligt bra med mina gamla svv filmer och gjort underverk, men här  nästan oanvändbart. Trots att jag först kör brusreducering för att få ner den konstiga kornigheten blir den åter tydlig när jag försöker efterskärpa. Nån som har ett bra råd kanske? Låt bli att efterskärpa är nog det naturligaste, har jag väl ställt in skärpan korrekt i kameran räckr skärpan bra, det ser jag ju, allra helst som det är 6 x 6-negativ.

*

Först ett par bilder från Vikmansäng för några månader sedan.

*

Curt, Vikmansäng 

*

Okänd besökare, Vikmansäng

*

Ingemor

*

Yngsta dottern Annika

*

Min Yashica-Mat

*

Ett av dom tre negativbladen

*

***

HAR VI DET FÖR BRA?

***

Om jag förstått rätt har människan alltid kämpat för att få det bättre. I första hand för sig själv och sin familj, men också den egna byn och stammen och så småningom också för landet och rentav världen. För länge sen handlade det om att få mat för dagen och tak över huvudet. Svält, rovdjur, hetta och köld var reella faror för dom som överlevt barnaåren - barnadödligheten var extremt hög med våra mått. Det har över långa tider gått extremt sakta. Inte mycket hände från generation till generation, eller ens från sekel till sekel. Under dom sista 1000 åren har det börjat ta fart. Boktryckarkonsten, krutet, ångmaskinerna. Vägarna, båtarna. Och under de senaste 150 åren har utvecklingen fullkomligt exploderat. Elektricitet, telegraf och telefon, tåg, bilar och flygplan. Radio och television. Datorer och mobiltelefoner. Nätet. Smittkoppsvaccin, pencillin, strålkniv och individuellt utformad cancerbehandling. Rymdteleskop och marssonder som autonomt tar markprover.

*

Dom stora barnkullarna som ursprungligen funnits hos alla folk, nödvändiga för att få några barn att överleva och ta hand om åldrande föräldrar gav plötsligt starten för en extremt snabb befolkningsutveckling när barnadödligheten sjönk brant. Mat fanns för första gången nånsin att mätta dom allra flesta och mediciner och insikt om hälsosammare livsstil gjorde att parallellt med snabbt ökade barnantal livslängderna började öka nästan lika snabbt. Resultatet blev en oerhört snabb befolkningsutveckling. Från under 1 milliard år 1800 till åtta milliarder idag. Trots den snabba befolkningsökningen har världen generellt aldrig sett lägre barnadödlighet, högre livslängder, större jämställdhet mellan könen och lägre andel svältande än idag.

*   

Men så var det haken då, klimatet. Är vi på väg att underminera grunden för vår egen existens? Är det stopp nu? Ska vi tom backa? Kan alla ha helkaklade badrum och två bilar, åka på semester till Thailand? Och fritidshus?  Eller byta kamera vart femte år och köpa till ny optik? Alla betyder just nu inte varenda en med de saker jag räknar upp, vi har olika områden att lägga pengar på. Men ändå, är det stopp nu, en del är väldigt tydliga med att säga att det måste vi såklart? Och hur ska man stoppa utvecklingen och marknaden? Marknaden är vi ju? Jag vet vad jag tycker men det får anstå till någon annan gång.

*

Bara för att visa hur fort det gått nu på slutet har jag lagt in några bilder hemma från Ludvika från 50-talet. Dom är alla mellan 65 och 70 år gamla. Fyra bilder är hemifrån oss på Carlavägen och en bild från Tre Krokars Gata. Vi hade det inte dåligt, vi hade det bra, båda mina föräldrar var lärare, typisk medelklass alltså. Men nog har det hänt en del.

*

Första bilden är faktiskt från Sälen, vi gjorde skolresa dit 1953 för att gå några dagar. Där fanns en lift, det hade jag knappt hört talas om, men inga 6- eller 8-manssoffor som ni ser. Det fanns alltså människor också då som hade råd att åka till fjällen och bo på Högfjällshotellet men dom var inte så många och vi hörde definitivt inte dit.

*

Lunch i köket på Carlavägen 31, 1954. Gammal lägenhet med högt i tak. Vedspis men en elektrisk dubbelhäll med två kokplattor hade vi köpt. Ingen riktig diskbänk men en sink. Väl använda aluminiumkastruller. Vaxduk. Spisgaffeln hänger där den ska.

*

Badrummet i samma lägenhet, Carlavägen 31, lillebror Dag 12 i badkaret, 1956

*

Samma tillfälle. Enkelglas med lösa innanfönster i ganska bedrövligt skick. Minns jag rätt fanns varmvatten mellan 15 maj och 15 september bara en gång i veckan, det var inte eldningssäsong den tiden vilket betydde att värden inte behövde elda så ingen elementvärme under den perioden.

*

Auktion utanför auktionskammaren vid torget, 1956. Propert och rejält men inga lilafärgade frisyrer och inga jeans

*

Lägenheten  Tre Krokars Gata dit vi flyttade 1958, bilden sannolikt från året efter. Och nej, ingen tidning med tjejer, en Adox-katalog

*

Hemma  hos mormor och morfar var köksstandarden precis densamma, vedspis med elplattor. Min moster, Olga, gräddar plättar

*

Närbild på elhällen. Stålplåt, den höll länge! Aluminiumkastruller också här. Nersänkt knopp på locken för att man skulle kunna sätta en kastrull på den andra för att hålla värmen.

*

***

MED SIMPLA VERKTYG

***

Här bror Dag, fotad i april 1958 med min Yashica-Mat. Den kameran var väl inte så simpel, den har gett mig många bra bilder. För porträtt just hade jag dock ingen utrustning alls . Ett billigt stativ (30:-) hade jag köpt men inga särskilda lampor, inga reflexskärmar eller liknande, inte ens en vettig bakgrund. Jag var 17 och gick i första ring, Dag  var 14.  För att få ljus ser jag att vi var i pappas rum, husets ljusaste rum eftersom det var ett hörnrum. Egentligen var det pappas kontor men han var väl på tj-resa nånstans. Det verkar som eftermiddagssolen lyste in och för att lätta upp skuggsidan i hans ansikte använde jag en vanlig skrivbordslampa på nära håll. Som bakgrund hade jag satt upp ett vitt lakan med häftstift. Anteckningarna i negativalbumet berättar inte bara att det var april 1958 utan också att filmen var en Panatomic-X, framkallad i Rodinal 1:100 vid 21 C i 18 minuter. Negativen ser bra exponerade ut men kornet är rätt tydligt. Negativet är skannat i en Epson 750 flatscanner och jag har skärpt en aning, brusreducerat en aning och i den croppade versionen lite vignettering.

*

*    

*

***

PAPPA - 120 IDAG

***

Ja, ursäkta, ytterligare ett gammalt porträtt. Eftersom pappa Gustaf skulle fyllt 120 år idag får han komma med här. Bilden är återigen tagen med min älskade Yashica-Mat fast redan 1957. Här har jag riggat upp för att ta "riktiga" porträtt. Något bättre att fota mot än draperiet mellan hallen och vardagsrummet där på Carlavägen i Ludvika kunde jag inte hitta på. Säkert hade jag skaffat en extra stark glödlampa, typ 100 eller möjligen 150 W, och det ser ut som jag haft en lampa till. Får ju säga att skärpan med min Lumaxar är riktigt bra, här är den nästan i överkant för att funka som ett bra porträtt.  Pappa var 55 när jag tog bilden, själv var jag 17. Och visst var han skolinspektör, här, som man brukar säga, i sin krafts dagar. Han blev 90.

*

*

***

Cathédrale Notre-Dame de Strasbourg 1959

***

Båda mina föräldrar var mycket intresserade av Frankrike. Mamma läste franska som vuxen många, många år och pappas intresse var historia, särskilt fransk historia. Det resulterade i tre frankrikeresor på 50-talet (1953, -56 och -59). Dom sparade pengar i tre år varje gång för att sen ha råd att åka. Vi åkte bil, hade inga detaljrouter eller hotell planerade, däremot hade dom bestämt vilka områden dom ville se. Detta är 1959, Simca Vedetten (sidventilad V8 på 84 hkr) är ny för året och jag är 18 år och vi körde en timme var, jag, mamma och pappa. Eftersom historia och kultur var deras stora intressen besökte vi alltid dom kända slotten och kyrkorna vi passerade. Här kommer några bilder när vi är på väg på Autobahn och sen kommer in till Strasbourg där katedralens första delar grundlades redan på 1000-talet. Som artonåring var väl inte kyrkorna och slotten mitt eget stora intresse men det var ändå  spännande att resa ut i Europa. Och kanske har respekten för det gamla och kulturerna grundats redan där. 

Bilderna är tagna med min Yashica-Mat, 6x6.  Här har jag skannat negativen för att göra bilderna. Slutresultatet den vägen är blir alltid långt mycket bättre än jag nånsin fick pappersbilderna jag förstorade från negativen.

*

*

Mamma, lillebror Dag (15) och pappa. Och så Simcan då

*

*

*

*

*

***