Var inte rädd för att möta människor när du gatufotar!

I år firar jag som bekant 25 år som gatufotograf och därför så kommer det att bli rätt så mycket fokus på just gatufotograferande i min blogg. Denna gången tänker jag berätta om ett möte som jag gjorde i Nothing Hill i London i slutet av det förra seklet.

När jag var i London en vecka i januari 1996 så gick jag omkring en dag och gatufotade med en gammal rejäl manuell systemkamera laddad med Ilford FP4 i stadsdelen Nothing Hill i London. Jag växlade mellan två objektiv, en 16 mm och en 40 mm. När jag hade gatufotat i ungefär en timma fick jag kontakt med en äldre irländsk herre som jag precis hade fotograferat. Jag hade en längre givande pratstund med den irländske herren då han bla frågade mig varför jag fotograferat just honom. Jag förklarade för honom att jag var en svensk gatufotograf som var ute och fångade ögonblick och frågade honom om det var ok att använda bilden som jag tagit på honom i utställningssyfte. Han skrattade och sa att det var helt ok för honom att bli utställd och att det skulle bli en kul anekdot att berätta för kompisarna på puben!



När jag visade fotot på den irländske herren för en kompis några år senare så sa han att han hade blivit utskälld efter noter av samme irländske herre, jag tror främst att det berodde på att min kompis hade smugit runt med en telezoom och inte var beredd att stanna till och prata med den irländske herren. När man gatufotar så får man inte vara rädd för att stanna till och prata med människor man möter, jag har haft en hel del intressanta samtal med människor som jag mött genom mitt gatufotograferande genom åren.



När jag tittar på mina gatufoton från London 1996 så här i efterhand, så måste jag erkänna att jag misslyckades ganska så kapitalt med de flesta av mina gatufoton vid det tillfället, jag missade de flesta ögonblicken och var allt som oftast för långt borta, jag var nog i ganska så dålig gatufotoform när jag var i London i januari 1996. När jag åkte till Prag ett halvår senare så var ordningen återställd men det är en annan historia!



Jag föredrar att gatufota med vidvinklar då det skapar närhet till motiven och möjligör för den som blir "porträtterad" att opponera sig om han/hon vill. Att folk har misstyckt att jag porträtterat dem har bara skett ett fåtal gånger och då har jag alltid varit tillmötesgående och respekterat deras önskemål! Det är bara dumt att slå lagboken i huvudet på dem i sådana situationer genom att hävda sin rätt att fotografera på allmän plats. Att fota med teleobjektiv är för mig lika overkligt som att gå omkring med en kikare på stan, vågar man inte vara aktivt In mitndrinen - mitt i händelsernas centrum med antingen vidvinkel eller normal ska man enligt mitt sett att se det inte hålla på med gatufoto

Vill du läsa lite mer om gatufoto? Läs då gärna mitt tidigare inlägg om gatufoto: In mitndrinen - mitt i händelsernas centrum eller artikeln  Gatufoto für dummies

Dagens låt: Black is The Colour - Hamish Imlach



//Chasid

2008-06-16 09:23   lumor_

Vilket egendomligt sammanträffande med den irländske herren :)
Håller med om att det kan bli roliga möten med människor när man gatufotograferar. En del blir glada över att bli sedda och en del blir nyfikna.

Såklart ska man inte vara rädd för att vara i händelsernas centrum men man behöver inte för den skull kategoriskt avfärda längre brännvidder. Precis som med de flesta andra typer av motiv kan det vara bra med variation i perspektiv. Jag använder gärna 10-150mm för gatufoto. De längre brännvidderna behövs inte för att smyga, det tycker jag också är fel, men för att ge sin karaktär till bilden.
Ser fram emot pragbilderna (i nästa gatublogg?)

Besvara

Svar från Chasid 2008-06-16 12:59

Hej Per och tack för din kommentar!
Det kan vara bra med olika brännvidder för variationen skull vid gatufoto men jag tycker personligen att man överträder gränsen till porträttfoto när man går över 90 mm. Telebilder på stan kan ändå vara bra, men i mina ögon så är det inte riktigt gatufoto. Gatufoto för mig kräver närhet till motivet! Jag föredrar att gatufota med ett 35 mm objektiv mycket för att jag kan den brännvidden utan och innan och missar få bilder med det objektivet på kameran!

Det kommer att bli ett blogginlägg om Prag under detta året!

Mvh//Chasid

Svara

2008-06-16 09:56   refo

Använder oftast mitt 55 - 200 mm och tycker nog inte att det per automatik innebär att man "smyger" om man väljer att stå på lite längre avstånd. Jag vill hellre kalla det att skapa "bättre förutsättningar" :-) för att kunna ta de bilder jag vill ha. Vad man lättare missar med att "synas i onödan", nära objektet, är många gånger det naturliga och oförställda hos de som annars hade blivit medvetna om kameran.

Besvara

Svar från Chasid 2008-06-16 12:51

Hej Mikael och tack för din kommentar!
Jag tycker att det är svårt att få närvarokänsla med längre brännvidder än 90 mm och så tycker jag att det är riktigt svårt att gatufota med zoom, med en fast brännvidd på 28 till 50 mm så blir jag mer rörlig och inte lika statisk i mitt fotograferande som med en zoom. Det naturliga och öförställda lyckas jag fånga i nio fall av tio trots att jag är nära, jag tror att det är en vanefråga helt enkelt och så vill jag inte smyga, de som blir avbildade ska alltid ha möjligheten att kunna opponera sig om de vill!
Mvh//Chasid

Svara