Var inte rädd för att möta människor när du gatufotar!
I år firar jag som bekant 25 år som gatufotograf och därför så kommer
det att bli rätt så mycket fokus på just gatufotograferande i min
blogg. Denna gången tänker jag berätta om ett möte som jag gjorde i
Nothing Hill i London i slutet av det förra seklet.
När jag var
i London en vecka i januari 1996 så gick jag omkring en dag och
gatufotade med en gammal rejäl manuell systemkamera laddad med Ilford
FP4 i stadsdelen Nothing Hill i London. Jag växlade mellan två
objektiv, en 16 mm och en 40 mm. När jag hade gatufotat i ungefär en
timma fick jag kontakt med en äldre irländsk herre som jag precis hade
fotograferat. Jag hade en längre givande pratstund med den irländske
herren då han bla frågade mig varför jag fotograferat just honom. Jag
förklarade för honom att jag var en svensk gatufotograf som var ute och
fångade ögonblick och frågade honom om det var ok att använda bilden
som jag tagit på honom i utställningssyfte. Han skrattade och sa att
det var helt ok för honom att bli utställd och att det skulle bli en
kul anekdot att berätta för kompisarna på puben!
När
jag visade fotot på den irländske herren för en kompis några år senare
så sa han att han hade blivit utskälld efter noter av samme irländske
herre, jag tror främst att det berodde på att min kompis hade smugit
runt med en telezoom och inte var beredd att stanna till och prata med
den irländske herren. När man gatufotar så får man inte vara rädd för
att stanna till och prata med människor man möter, jag har haft en hel
del intressanta samtal med människor som jag mött genom mitt
gatufotograferande genom åren.
När
jag tittar på mina gatufoton från London 1996 så här i efterhand, så
måste jag erkänna att jag misslyckades ganska så kapitalt med de flesta
av mina gatufoton vid det tillfället, jag missade de flesta ögonblicken
och var allt som oftast för långt borta, jag var nog i ganska så dålig
gatufotoform när jag var i London i januari 1996. När jag åkte till
Prag ett halvår senare så var ordningen återställd men det är en annan
historia!
Jag föredrar att gatufota med vidvinklar då det skapar närhet till motiven och möjligör för den som blir "porträtterad"
att opponera sig om han/hon vill. Att folk har misstyckt att jag
porträtterat dem har bara skett ett fåtal gånger och då har jag alltid
varit tillmötesgående och respekterat deras önskemål! Det är bara dumt
att slå lagboken i huvudet på dem i sådana situationer genom att hävda
sin rätt att fotografera på allmän plats. Att fota med teleobjektiv är
för mig lika overkligt som att gå omkring med en kikare på stan, vågar
man inte vara aktivt In mitndrinen - mitt i händelsernas centrum med antingen vidvinkel eller normal ska man enligt mitt sett att se det inte hålla på med gatufoto
Vill du läsa lite mer om gatufoto? Läs då gärna mitt tidigare inlägg om gatufoto: In mitndrinen - mitt i händelsernas centrum eller artikeln Gatufoto für dummies
Dagens låt: Black is The Colour - Hamish Imlach
//Chasid
Håller med om att det kan bli roliga möten med människor när man gatufotograferar. En del blir glada över att bli sedda och en del blir nyfikna.
Såklart ska man inte vara rädd för att vara i händelsernas centrum men man behöver inte för den skull kategoriskt avfärda längre brännvidder. Precis som med de flesta andra typer av motiv kan det vara bra med variation i perspektiv. Jag använder gärna 10-150mm för gatufoto. De längre brännvidderna behövs inte för att smyga, det tycker jag också är fel, men för att ge sin karaktär till bilden.
Ser fram emot pragbilderna (i nästa gatublogg?)
Det kan vara bra med olika brännvidder för variationen skull vid gatufoto men jag tycker personligen att man överträder gränsen till porträttfoto när man går över 90 mm. Telebilder på stan kan ändå vara bra, men i mina ögon så är det inte riktigt gatufoto. Gatufoto för mig kräver närhet till motivet! Jag föredrar att gatufota med ett 35 mm objektiv mycket för att jag kan den brännvidden utan och innan och missar få bilder med det objektivet på kameran!
Det kommer att bli ett blogginlägg om Prag under detta året!
Mvh//Chasid
Jag tycker att det är svårt att få närvarokänsla med längre brännvidder än 90 mm och så tycker jag att det är riktigt svårt att gatufota med zoom, med en fast brännvidd på 28 till 50 mm så blir jag mer rörlig och inte lika statisk i mitt fotograferande som med en zoom. Det naturliga och öförställda lyckas jag fånga i nio fall av tio trots att jag är nära, jag tror att det är en vanefråga helt enkelt och så vill jag inte smyga, de som blir avbildade ska alltid ha möjligheten att kunna opponera sig om de vill!
Mvh//Chasid