Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

The Madcap Laughs Again :-)

Det har varit en hel del debatt om det här med konstnärslöner. Även om jag är lite avundsjuk på dem som får konstnärslön så anser jag ändå att konstnärslönerna ska få vara kvar. För mig är det viktigt att vi kan bibehålla en stor kulturell bredd i Sverige. Författare ska inte behöva skriva kriminalromaner och deckare och konstnärer ska inte behöva måla gråtande barn för att överleva, det måste finnas utrymme även för smalare konst och det enda sättet för att behålla ett brett och levande kulturliv är att bibehålla konstnärslönerna! Snart kommer politikerna att ta beslut om konstnärslönernas vara eller inte vara, jag hoppas att de får vara kvar!

Jag är ärligt talat trött på att behöva förklara i kommentar efter kommentar att det är mina personliga tankar och åsikter som jag ger utlopp för i min blogg! Jag vet att jag allt som oftast är motströms i mina åsikter och det verkar tyvärr som att alla på Fotosidan ska vara stöpta i samma form och helst tycka och tänka likadant... Har man som mig ofta andra åsikter än gemene man så får man tyvärr snabbt en stämpel på sig att vilja göra sin egen smak och sitt eget tyckande till universella sanningar, vilket absolut inte är min avsikt. Enligt mig har alla rätt till sina egna åsikter i sina bloggar! Även om de inte tycker som mig i alla frågor, visar jag dem tyst min respekt genom att inte kommentera när jag tycker att de är ute och cyklar! Kommentera gärna min blogg men för dem som vill ha långa diskussioner så finns alltid Fotosidans forum som erbjuder en bra möjlighet att ventilera sina åsikter!

Jag kommer att fortsätta att skriva vad jag tycker och tänker i min blogg (förhoppningsvis kommer jag även att följa Fotosidans regler för bloggar) oavsett vad "verklighetens folk" eller "Jante" tycker om det! Skulle jag bli kallad för tokig eller kommunist (vilket jag inte är) så vet jag att jag är i gott sällskap - The Madcap Laughs Again :-)


© Mikael Good, 2008

© Mikael Good, 2008

© Mikael Good, 2008

Dagens låt: Octopus - Syd Barret

//Chasid

Inlagt 2010-03-11 10:34 | Läst 3533 ggr. | Permalink

"Min vän journalisten har berättat om en intressant erfarenhet. När han är i Sverige och möter främmande människor (t ex slår sig i slang med någon på ett fik) så kanske frågan kommer upp: Vad gör du för något? Då svarar han att han är skribent. En vanlig reaktion är en förvånad tystnad, följt av frågan: Men vad lever du på? Han jämför med Frankrike. Där blir han omedelbart bemött med respekt och uppskattning när han berättar att han är skribent. Det anses vara en seriös profession som föder sin man. Som jag ser det, så finns bara en nackdel med Frankrike: man måste kunna franska för att leva där :-) Å andra sidan, gör man sig besväret att lära sig franska så anser folk att man skådat ljuset, och man blir upptagen i gemenskapen utan prut. Som du kanske vet sätter fransmän likhetstecken mellan franska språket och civilisationen, vilket framgår av titeln på franska läroböcker."


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Hej Mikael!
Varför blogga du?

Jag var en vandrare bland blomsterängen,
som tanklöst följde alla vägen svängar
och plötsligt vid okänd krökning stod,
och brant var stupet ned mot dödens flod.

Nu ser jag vålnader omkring mig irra,
med tomma ögonhålor mot mig stirra,
En isig kyla,fylld av fasa,slår
sin ring omkring mig,vart mittöga når.

mvh Rolf
Svar från Chasid 2010-03-11 14:16
Jag bloggar för att jag tycket det är kul :)
Det var allt en kuslig dikt Rolf! Jag föredrar nog att fortsätta vandra barfota på de fagra blomsterängarna, men man får se upp så att man inte sätter foten på en geting :)
//Chasid
Det här med konstnärslöner ja...
Jag förstår att vi är sprungna från stenåldersmänniskor, som bara behövde hålla koll på den nära omgivningen för där fanns käk och ev fiender, jag brukar tänka på det när någon kommenterar det orättvisa att ha konstnärslön "När jag minsann jobbar och knegar..."

Det är väl det som det handlar om, oförmågan att lyfta blicken över trädtopparna liksom, och istället börja fundera på orimliga bonusar, orimliga löner, orimliga vinster hos folk som "inte knegar" speciellt mycket..... ;)
Där skulle jag hålla med om då nå nå'n säger, "Orimliga löner, när jag minnsan jobbar och knegar"...

Men vi härstammar som sagt, och vi har väl inte utvecklat nå't synsätt för litet längre avstånd ännu..!? ;)
/

Ps. Mikael, avundsjuka urholkar själen, man blir bitter och inget rolig att umgås med, man bara sitter och ältar allt som andra har och man själv inte fått! ;) :)
Och tiden går... ;)
Svar från Chasid 2010-03-11 14:19
Du har helt rätt i att det vore bättre om de som klagade gjorde det på dem som det egentligen borde klagas på :) Den totala kostnaden för konstnärslönerna är som en ordinär fallskärm för en svensk direktör!

Avundsjuka är tyvärr en sjukdom som sitter djupt i den svenska folksjälen... Du ska inte tro att du är något säger den bittert... Men jag vet bättre än att förringa alla de gåvorna som jag fått :)
//Chasid
Bra med någon som har åsikter och kan stå för dem.
Ser fram mot ditt fortsatta sktivande, det är alltid intressant att ta del av dina tankar.
/Krister
Svar från Chasid 2010-03-11 14:20
Det behövs alltid dem som går emot strömmen! Kul att du gillar min blogg Krister :)
//Chasid
Det var som sjutton, har du stuckit ut hakan och åkt på smockor här på FS? Hehe, då är jag alltså i gott sällskap!

På en punkt håller jag med dig, det är angeläget med lite bredd i det svenska konst- och kulturlivet. Men när jag jämför med Canada, så finns det här, utan statsbidrag. Jag hör till dem som i princip anser att det är bättre att jobba och tjäna pengar tills man blir ålderspensionär. Men det är bara att inse att det ofta inte går i Sverige. Det är väl skattesystemet som omöjliggör för någon annan än staten att se till att konstnärer och författare kan överleva.

En vän till mig är svensk journalist boende i Frankrike. Han har berättat att där anser man att alla yrken med konstnärligt inslag (inkl journalistens) är så värdefulla för samhället att de får mer förmånlig beskattning än andra. I princip är skatten något han förhandlar med skatteverket om en gång om året. Det är ett annat sätt att lösa det. Själv tycker han det är bättre än den svenska varianten.

Jag är rädd att om Reinfeldt & Co skippar konstnärspensionen så är det för att de tycker att den använts för att belöna politiskt korrekta mottagare (enligt förra regeringens definition).
Svar från Chasid 2010-03-12 10:04
Så fort man sticker ut hakan i Sverige så får man ducka för smockorna, men jag är gammal boxare så jag vet hur man ska röra sig :)

I Canada finns det så vitt jag förstår en helt annan kultursyn och det tillsammans med en större marknad och ett frikostigare skattesystem möjliggör det för kulturarbetare att i större utstäckning än i Sverige försörja sig själva! Jag är medlem i ett Canadensiskt galleri/bildbyrå och har sålt fler foton den vägen än vad jag gjort i Sverige!

Jag tror faktiskt att de flesta svenska kulturarbetarna skulle vilja kunna försörja sig själva men i Sverige hjälper det nog tyvärr inte bara med sänkta skatter för att kulturarbetarna ska kunna överleva, många av dem jobbar i riktigt smala områden där möjligheterna till egen försörjning tyvärr är minimala. Men jag tycker att de ska få konstnärslön efter sin konstnärliga gärning och inte utifrån politiska meriter.

Jag blir mer och mer övertygad om att Frankrike är landet för mig :) Ett sådant skattesystem som i Frankrike skulle verkligen gynna mig då hela min yrkesbredd ligger inom det konstnärliga området! En extra bonus är att fotografer och konstnärer har hög status i Frankrike :)

//Chasid
Min vän journalisten har berättat om en intressant erfarenhet. När han är i Sverige och möter främmande människor (t ex slår sig i slang med någon på ett fik) så kanske frågan kommer upp: Vad gör du för något? Då svarar han att han är skribent. En vanlig reaktion är en förvånad tystnad, följt av frågan: Men vad lever du på?

Han jämför med Frankrike. Där blir han omedelbart bemött med respekt och uppskattning när han berättar att han är skribent. Det anses vara en seriös profession som föder sin man.

Som jag ser det, så finns bara en nackdel med Frankrike: man måste kunna franska för att leva där :-) Å andra sidan, gör man sig besväret att lära sig franska så anser folk att man skådat ljuset, och man blir upptagen i gemenskapen utan prut. Som du kanske vet sätter fransmän likhetstecken mellan franska språket och civilisationen, vilket framgår av titeln på franska läroböcker.
Svar från Chasid 2010-03-12 20:39
Det där är en ganska så träffande bild, seriösa skribenter i Sverige förväntas att jobba gratis :) Men det finns givetvis undantag när jag pratar med invandrare så möts jag ofta av stor respekt när jag säger att jag jobbar som skribent!

Hade jag varit bättre på franska så hade Frankrike helt klart varit ett land för mig, jag hade gärna bott i en liten by i närheten av havet, men min franska är tyvärr inte så god...
//Chasid