Sveriges sista luffare
Det var en underbar vårdag år 1996, jag var på väg ut för att ta en längre promenad i det sköna vårvädret och njuta av fågelkvittret, värmen och vårdofterna efter en lång kall, trist och hemsk vinter. Jag hade gått några hundra meter från min lägenhet. När en man som satt på en parkbänk tillsammans med sin kamrat tilltalade mig och frågade om jag var fotograf pga kameran som jag bar med mig, jag stannade till och hade en längre pratstund med dessa två män. Under pratstunden visade det sig att männen var två luffare från Stockholm som luffade runt i landet och livnärde sig på handel och vandel, de sov hos vänner och bekanta eller på "bänken" om det inte kunde uppbringa något boende. Mannen till höger, jag kommer tyvärr inte ihåg hans namn sa att han och hans polare var Sveriges sista luffare. Mannen till vänster sa att han var Tumba Tarzans son, han klagade över sina dåliga skor så jag erbjöd honom ett par nya tennisskor som jag hade över, jag gick upp i min lägenhet och hämtade dem och han tog tacksamt emot dem.
Jag brukar oftast ta mig tid med människor som vill ha en pratstund, oftast så är det människor som av någon anledning står utanför samhället som vill ha en pratstund, de har oftast intressanta historier att berätta, historier som man aldrig hör annars. Hade jag inte haft kameran med mig så hade jag säkerligen missat denna unika pratstund. Kameran är oftast en dörröppnare till ett och annat samtal!
Jag hittade bilden på Sveriges sista luffare när jag nyligen gick igenom mitt bildarkiv. Yashica Electro 35 GTN, 45/1.7, Tri-X, D76. Plats Österängen
Veckans skiva: Nebraska - Bruce Springsteen
//Chasid
MVh//Chasid