Kan man verkligen tävla i fotografi utan att förlora dess själ?

Jag läste precis på ettan att årets finalister i SM i fotografi är klara, artikeln satte igång mina tankar och jag började att fila på en kommentar. Men ju mer jag skrev, desto längre blev den, och till slut insåg jag att den blev för lång för att vara en kort kommentar. Därför bestämde jag mig för att lägga upp mina tankar om att tävla i fotografi i bloggen istället.

Varför ska vi tävla i konst? Är det meningen att vi ska göra konstformen fotografi till något som liknar sportens värld, där man jagar poäng och medaljer som om det vore ett 100-meterslopp? Konst och kreativitet har aldrig handlat om vem som är snabbast, vem som hoppar högst, eller vem som prickar flest rätt tekniska moment. Att betygsätta en fotografisk bild på en skala från 1 till 100, är det inte ett försök att koka ner något så subjektivt och djupt personligt som en konstnärlig skapelse till en mekanisk process?

Fotografi är som så många andra konstformer en uttrycksform. Varje bild bär med sig fotografens unika blick på världen, en vision, en känsla. Är det verkligen rimligt att sätta den bredvid en annan bild och avgöra vilken som är "bättre" utifrån en punktlista? När juryn bedömer bilder utifrån "påverkan", "berättelse", "komposition", är det då konst vi värderar, eller har vi glidit in i ett byråkratiskt system där det som kan mätas, också ska mätas?

Och vad gör det här med konstnärerna själva? När en fotograf får höra att den uppnått 89 poäng för sin ljussättning men bara 78 för sin berättelse, reduceras då inte deras konst till en samling tekniska prestationer, snarare än ett uttryck för något personligt, något subjektivt? Vi riskerar att skapa en kultur där konstnärerna inte längre strävar efter att uttrycka något djupt och genuint, utan istället efter att maximera sina poäng i olika kategorier.

Tanken om ett svenskt landslag som ska tävla i ett "VM i fotografi" är en intressant paradox. Är det verkligen en sport vi utövar här? Eller har vi bara inte lärt oss att uppskatta konsten för vad den är, en individuell resa, inte en tävlingsgren. Vad blir nästa steg? EM i Surrealism? VM i poesi? Låt oss hålla konst där den hör hemma: i det personliga, i det oförutsägbara och i det som inte går att kvantifiera. För när vi försöker tävla i konst som om det vore sport, förlorar vi något av dess själ.

Bilden i inlägget tog jag i Camden Town, London.

Text och foto: Mikael Good

2024-09-19 09:05   per-erik åström

Tack för kloka ord och reflektioner!
Själv undviker jag konsekvent allt som andas ”tävling”.
Allt gott/per-erik

Besvara

2024-09-19 09:28   Benganbus

Man tävlar ju i musik också, och fel låt vinner ju alltid! ;)
Jag tror man hade en matematisk ekvation på 1930-talet för att se vilken bild som va bäst, vi kanske är där snart igen! :) ;)
Håller helt med dig om att det här är en tokighet!
/B

Besvara

2024-09-19 09:29   syntax

Håller helt med Mikael - väl uttryckt.
Man kan bara tävla i sådant som kan vägas och mätas. Man kan exempelvis tävla i att springa 100 meter, eftersom sträckan och tiden kan mätas.
Att försöka tävla i kreativa uttryck är ju lätt befängt. Svårt att förstå att folk sväljer sådana koncept.

Förbaskat kul bild förresten!

Besvara

2024-09-19 09:39   niniz

Oj så bra skrivet mycket tänkvärt..
Men behöver inte sträcka sig långt för att se det här ... även bland vissa bloggar :)
Tack
/N

Besvara

2024-09-19 10:23   Erik Madsen

Hej Mikael.
Jag håller helt med de andra kommentatorerna här.
Det är ett mycket välskrivet inlägg. För många år sedan var jag själv domare där vi fick sådana blanketter. Det värsta var att domarpanelen var tvungen att enas innan vinnarna i de olika kategorierna kunde utses !
Med många vänliga hälsningar från Erik/DK.

Besvara

2024-09-19 10:28   Måns H

Tänkvärd text!

OS hade poesi som en gren i början. Den har tagits bort. Men det på sätt och vis absurda tävlingstänket finns ju hela tiden, Nobelpris, topplistor och här på fs möjlighet att använda betygsskalor. Här på fs skriver jag hellre förhoppningsvis omtänksamma kommentarer och uppskattar verkligen sådana.

Besvara

2024-09-19 11:48   morgondotter

just så
och
det som styr en del av livet
ekonomi

sport är numer en typ gladiatorspel
idrottare tjänar pengar på uppträdanden med sin fysiska förmåga
betalande tv-bolag, reklam mm

musik
konst mm
är beroende av försäljning för att konstnären kan leva

det du tar upp
i
din text
är, för mig, hur kapitalet tagit över skapandet
själva skapandet är invaderat av kapital-tänk

vem har råd att rama in sina bilder
och
vänta på upptäckt
när tävlingen kan, om du har tur, ge dig en snarväg dit
där försäljningspriset ökar

sport
konst
mm
kan ge pengar om du blir utvald som vinnare

guldkalven hägrar
fame hägrar


dagens mått på lycka

alienationen växer
manipulationen växer

vem är du
vem är jag
levande charader

tack för att du tar upp det
/inger


v

Besvara

GunnarW 2024-09-19 23:25

oj ... jag blev tagen av poesin, rytmen och den topografiska utformningen - ett konstverk ❤️ Tack

Svara

2024-09-19 11:49   Nils Bergqvist

Hur ska man kunna tävla i fotografi? Men det ligger nog i tiden, då det ska tävlas i allsköns genrer hit och dit. Jämföras, klassificeras, sorteras. Till vad nytta? Fotografi har väl något annat att ge, får man hoppas, än årets kock, bästa semesterbilden, godaste ölet, eller annat? Fotosidan är härvidlag inget undantag, det tävlas och och det bedöms i galleriet etc, etc. men ganska ointressant som jag ser det. Det intressanta hittar man annorstädes.

Besvara

2024-09-19 11:53   Johan Pihl

Härlig bild, Mikael!
Själv tävlar jag sällan i fotografi, mer än att jag lägger upp bilder i vanliga pooler/grupper här på Fotosidan. Jag har dock inga synpunkter om huruvida man kan/ska tävla i fotografi eller inte. Vill folk göra fototävlingar, så är det upp till var och en att bestämma om man vill vara med eller inte. Själv är jag dock lite skeptisk, och avstår gärna - så vidare det inte är ett väldigt fint förstapris jag vill ha, som man kan vinna :)

Besvara

2024-09-19 11:53   morgondotter

slutligen vill jag tillägga om din titel på bloggen
både sin
och
dess själ

för övrigt bra bild i dessa tävlingstider
om
rätt klassmarkör
/inger

Besvara

2024-09-19 12:31   ericborgstrom

Är inte tävlingen ett sätt att få visat sina fotografier för en större krets? Alla har inte lyckats skapa sig ett namn, en ”brand”, ännu.
Tror Eric

Besvara

2024-09-19 12:41   Grevture

Jag skulle väl säga att det viktiga är att ingen kännmer sig tvungen att tävla, eller tvungen att prestera något särskilt med sin fotografi. Själv har jag aldrig tävlat med bild, tror inte det passar mig och mitt sätt att fotografera.

Men jag har haft mycket med tävlingsinriktade människor att göra - bland annat för att jag fotograferat mycket sport och idrottare. Och jag tror det här att tävla är en djupt liggande instinkt hos oss människor. Jag skulle hävda att vi alla - jag själv inkluderad - ägnar oss åt småskaligt och ofta rätt omedvetet tävlande mer än vi ibland inser. Vi tävlar ofta om uppmärksamhet bland vänner, släktingar och kollegor. Alla som växt upp med syskon kommer nog ihåg mer eller mindre besynnerliga små tävlingar i allt från vem som klättrar högst i ett träd eller äter upp morgonfilen snabbast. Som vuxna småtävlas vi om vem som är mest snyggt klädd, är först på jobbet på morgonen (eller längst kvar på kvällen). Här på Fotosidan tävlar vi ofta i forumen vem som mest mest om kameror och objektiv eller vem som har den mest dräpande slutrepliken.

Att en del fotografer inspireas av och drivs av att tävla i foto har jag inga som helst problem med. I alla fall så länge ingen tvingar mig att delta :-)

Besvara

2024-09-19 13:08   Chasid

Först och främst vill jag rikta ett stort tack till alla er som kommenterat! Jag hinner tyvärr inte svara er var och en, men jag kikar in lite snabbt nu under lunchen, med ett kombinerat svar, som även är en utveckling av mina tankar:

Jag kan faktiskt förstå att vissa tävlar med sina bilder, kanske för att vinna priser som kameror, objektiv eller pengar, det har jag själv gjort mer än en gång och ibland har det gått bra! :) Men när det handlar om att tävla för att samla på sig ära, utmärkelser, diplom eller medaljer, ja, där tappar jag tråden. Vad är egentligen poängen? Är inte konstens hela kärna att undkomma dessa fyrkantiga gränser?

Men, å andra sidan, så är jag ju också en kreativ person. Och däri ligger kanske min oförmåga att riktigt greppa det analytiska behovet av att sätta upp måttstockar och kriterier för vad som gör en bild "bra". Det är klart, i vissa sammanhang finns en viss logik i att mäta och värdera, men måste vi verkligen applicera den på något så subjektivt som konst? Det finns en ordning i världen där det analytiska har sin plats, men att försöka mäta konstens värde på det sättet, som om den vore ett idrottsresultat, känns lika främmande som att tävla i att skriva Haikudikter – på tid.

Kanske handlar det om olika sätt att se världen. De som vill sortera, analysera och döma efter fasta regler, mot oss som snarare skapar i ett tillstånd där mening, form och känsla flyter fritt.

Besvara

2024-09-19 13:46   TheInvisibleJackal

Instämmer helt i dina ord Mikael.
Jag har deltagit sporadisk i några olika fototävlingar genom åren. Mestadels har det rört sig om tävlingar i fotoklubbens regi. Det har dock aldrig känts som något väsentligt inslag eller ens viktig del i mitt eget fotograferande utan snarare bara varit en del i fotoklubbandet som man ska vara med på. Klubben har förvisso i förhållande till många andra klubbar hållit en relativt låg tävlingsprofil. Något som på senare tid börjat att ändras av tävlingsförespråkare av det mer rabiata slaget. Det ska tävlas i tid och otid. Det hävdas bl a man blir en bättre fotograf av att tävla. Vad som nu menas med en bättre fotograf? Bättre på att ställa exponeringen? Skärpan? Bättre på att behaga bildbedömningsjuryn? Bättre på att känna vad som är trenden i detta nu och i det kommande? Vad vet jag. Jag vet bara att då får fotoklubbandet vara för min del. Ett ständigt tävlande utan tillstymmelse till reflektion är inget som jag känner är varken berikande eller utvecklande. Snarare ganska meningslöst egentligen. /Jörgen

Besvara

2024-09-19 14:37   Erik Schalin

Och ändå...
Om vi radar upp 40 bilder i den ordning vi gillar dem så är de flesta överens om vilka 5 som skall hamna i toppen, likaväl botten.
Så på något sätt så berörs vi ändå ganska lika.
Mvh Erik

Besvara

2024-09-19 15:56   Brutus Östling

Märkligt fenomen tävlandet! Bra blogginlägg. :)

Besvara

2024-09-19 17:09   mombasa

Mycket intressant blogg och en läsvärd tråd också som inte behöver fyllas på även om fenomenet tävling i konst kanske borde få sin historiska genomlysning. Nån som är på?
/Gunnar S

Besvara

2024-09-19 17:48   Nils Bergqvist

Letade efter Ralph Nykvists artikar i gamla Aktuell Fotografi, och hittar nummer 6/1978. I en annan artikel i den tidningen, som föranletts av ett tidigare nummer där Sune Jonsson uppenbarligen uttryckts sig kritiskt mot fototävlingar, skriver man att debatten rasar: Ska vi tävla med bilder? Redaktionen hade fått svarsbrev från många håll, inte minst fotoklubbar som givetvis ville ha tävlingarna kvar. Man frågar också sex olika fotografer vad de tycker. Ralph Nykvist skriver att det är en felaktig form för fotografin att användas i tävlingar. Curt Larsson skriver att tävlingar behövs i ett visst stadium, de tillhör den personliga fotografiska utvecklingen, men inflikar samtidigt att i tävlingar ska man kunna mäta med stoppur eller tumstock, och det går ju aldrig med bilder. Stig T. Karlsson skriver att många tycker det är trevligt men det är naturligtvis en omöjlighet att tävla med bilder. Och att man kan förstå amatörerna för det ger en slags spänning, det är lattjo och lite förströelse.

Besvara

2024-09-19 18:52   Peter -

håller med, väl skrivet 👍

Besvara

2024-09-19 20:23   alf109

Håller med dig, dessutom tror jag att alla dessa tävlingar likriktar då man vet att vissa typer av bilder ger "höga poäng". Av samma anledning kan jag vara kritisk till akademiska konststudier.
/Affe

Besvara

2024-09-19 21:40   Benganbus

Tävling i konst är ett intressant ämne!
Mycket intressant! :)
B)

Besvara

2024-09-19 23:57   Christer B

Som tävlingsmänniska kan jag förstå drivkraften bakom att tävla. Det ger korta endorfinkickar och man kan sätta upp mål som driver en att faktiskt ta bilder med sin kamera. Men en känsla av tomhet smyger sig lätt på och man undrar vad det är som driver en. Att tävla kan i bästa fall hjälpa en att förstå vad man inte vill ägna sig åt för typ av fotografi och leda en närmare vad man innerst inne mår bäst av att fotografera. Man kan ju faktiskt upptäcka sidor av sig själv som man inte kände till när man provar på något som man i förstone tyckte verkade ointressant.

Besvara