Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Internets detektiver följer dina digitala fotspår


Allt som vi gör på internet lämnar spår efter sig, spår som kan följas och plockas fram när vi minst önskar det. Ett enda litet illa valt ord i fel sammanhang kan i praktiken förändra hela ditt liv genom att ställa sig i vägen mellan dig och ditt drömjobb.

Det blir allt vanligare att företag anlitar personer som gör sökningar och bakgrundskontroll på kandidater som söker ett viss arbete, eller på nyckelpersoner som de vill värva till sitt företag. Personerna som utför det arbetet kallas ofta för researchers även om deras arbete i mångt och mycket kan liknas vid ett rent detektivarbete. Tidigare kallades de även för headhunters (huvudjägare). Det är inte ovanligt att researchers är knutna till bemanningsföretag antingen som anställda eller på frilansbasis. Fler och fler personer blir idag anställda genom headhunting och researchern spelar ofta en huvudroll när det gäller att hitta rätt personer till rätt arbete.

Vi lämnar efter oss mängder av digitala fingeravtryck och vet man bara hur man ska gå till väga för att hitta dem går det ganska snabbt att vaska fram uppgifter om den som man vill kolla upp. Därför är det idag viktigare än någonsin att vi tänker på att hålla en god etikett när vi rör oss på internet. Allt kanske inte är lämpligt att lämna ut till allmän beskådan. Det där ogenomtänkta tweetet eller den där bilden som rör sig i gråzonen för yttrandefriheten kan helt plötsligt bli det som ställer sig i vägen mellan dig och ditt drömjobb och leder till att någon annan får det.

Med tanke på att vi kan bli granskade är det bra att inte skriva något i affekt eller att försöka tänja på gränserna för vad man får och inte får göra. Även om jag själv inte har något att dölja, tycker jag ändå att det kan vara lite oetiskt att företag anlitar researchers som granskar mina och andras förehavanden utan att ge oss en liten hint om det. De flesta av oss skulle bli ganska förgrymmade om någon fysiskt spionerade på oss och gick igenom våra tillhörigheter på jakt efter information. Egentligen borde vi reagera på samma sätt när det sker på internet.

Problemet med att bara gå efter uppgifter som hittats på internet är att de personerna som verkligen har något att dölja oftast är bra på att torka bort sina digitala fingeravtryck, dölja sina digitala fotspår och bra på att framställa sig själva i en bättre dager. Narcissisten, psykopaten eller den som har en lättare psykopatisk beteendestörning är oftast mästare på att lyfta fram sig själva i en jobbintervju, de är inställsamma, manipulativa och charmiga och har ett stort mått av spelad social kompetens. Risken som jag ser den med att anlita researchers är att fel person ändå får jobbet trots att företaget egentligen har försökt att göra allt för att undvika det.

Att en researcher går igenom kandidater eller tänkbara kandidaters förehavande på internet gäller givetvis inte alla arbeten, det skulle bli allt för kostnadskrävande och olönsamt. Det gäller främst arbeten som ställer lite högre krav på utövaren och researchern skrider till verket när det bara finns en handfull kandidater kvar. Hur djupt researchern gräver beror på arbetets art, är det ett VD-jobb som ligger i potten gräver han givetvis lite djupare än om det exempelvis handlar om ett akademiskt arbete

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.


Inlagt 2013-03-13 13:29 | Läst 8106 ggr. | Permalink

"Det där med Facebook var ingen nyhet. Men att man skulle behöva vara rädd för att besöka vissa sidor eller skriva något på nätet som en framtida arbetsgivare kan tänkas ogilla, det köper jag inte. Om ett företag la ner en massa resurser på att snoka i framtida (och nuvarande) arbetstagares privatliv och tog hänsyn till det vid anställningar, skulle det företaget nog inte gå så bra i alla fall. Däremot kan arbetsgivare lätt ta reda på om man blivit dömd för brott, men det är ju en helt annan sak. /Peter"


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Svar från Chasid 2013-03-13 14:12
Tack för din kommentar och för länken Johan :)
Det var mycket intressant läsning. Artiklen visar verkligen på vikten av att man tänker först och handlar sen i social media.
/Mikael Good
Antipodian 2013-03-13 14:26
Om man är riktigt paranoid så vet man att företag som är registrerade i USA har en lagstadgad skyldighet att dela med sig av information om utländska medborgare till CIA, t.ex. Facebook, Google search och gmail, Microsoft Hotmail med fler :-)
Svar från Chasid 2013-03-13 14:29
Med andra ord kan man lugnt säga att storebror ser oss! Om de vill kolla mig så får de gärna göra det, jag har inget att dölja.
/Mikael Good
Ett bra inlägg om något som allt för få tänker på.

En alternativ väg till sitt drömjobb kanske är att skapa ett alterego på Internet. En figur som skriver rätt saker, på rätt platser och lätt dyker upp när man söker. Lika väl som att man kan sudda ut sina digitala spår kan man också lämna falska.

Själv försöker jag agera efter några tumregler när jag är ute i cyberrymden.
1. Om jag inte betalar, så är jag varan som blir såld.
2. Allt jag gör syns, surfa som om någon hängde över axeln.
3. Bara för att det står på Internet behöver inte vara osant. Bara högst osannolikt.
Svar från Chasid 2013-03-13 15:23
Tack för din kommentar Johan :)
Möjligheten att dölja sina spår och skapa ett perfekt alterego är något som passar både narcissisten och psykopaten som hand i handske.
Dina tumregler är verkligen bra, jag ska ta till mig dem och tänka på dem när jag surfar.
/Mikael Good
Jag är pensionär. Dessutom har jag mina "dra-åt-helvete-pengar" på banken. Det går alltså inte att klämma åt mig. Jag skriver och säger vad jag vill, he,he...
Svar från Chasid 2013-03-13 15:25
Tack för din kommentar Peter :)
Vi som arbetar strävar efter att någon gång bli lyckliga pensionärer så att vi får göra och säga det vi vill, förutsatt att vi håller oss inom lagens råmärken :)
/Mikael Good
syntax 2013-03-13 20:40
Förvisso Mikael. Hittills har du, vad jag förstår, hållit dig inom lagens råmärken... ;-)
2013-03-13 16:21   Peter
Det gäller väl bara om man använder sitt riktiga namn eller mejlar från t ex en comhem-adress? Annars har jag svårt för att tro att andra än polisen och liknande kan få tillgång till den informationen (på laglig väg åtminstone). Polisen kan ju inte heller bevisa vem som använt en dator vid ett visst tillfälle alla gånger.
Svar från Chasid 2013-03-13 16:46
Tack för din kommentar Peter :)
Det går att få tag på en hel del information på laglig väg och det finns en del bra redskap att använda sig av om man vill tränga ned lite mer på djupet gällande kandidaternas internetvanor. För en researcher räcker det att kandidaten är misstänkt för att de inte ska vara aktuella för jobbet, en researcher tar inte någon onödig risk och det ingår inte heller i deras yrke att göra så.
/Mikael Good
2013-03-13 18:35   Peter
Tack för svaret. Om det finns några sådana verktyg så kan du kanske nämna något namn eller förklara hur verktygen i fråga fungerar (jag är rätt insatt i ämnet). Annars drar jag slutsatsen att du inte riktigt vet vad du talar om eller att du försöker luras av någon anledning. /Peter
Svar från Chasid 2013-03-13 18:55
Du är fri att dra precis vilka slutsatser som du vill Peter! Men jag kan inte låta bli att undra varför jag ska behöva förklara mig för någon som väljer att anonymt kommentera min blogg?
I länken som Johan Tornesel delade med sig av tidigare i kommentarsfältet näms det jag åsyftar i förbifarten.
/Mikael Good
Bra att du lyfter upp den här frågan! För det handlar rakt igenom om den personliga integriteten. Och även om man inte har något att dölja idag så vet man inte hur framtiden ser ut. Det jag menar är att tex åsikter som idag anses "bra" kanske inte är lika populära i morgon. Man behöver inte blicka långt bak i historien för att hitta exempel.
Allt gott! // Petter
Svar från Chasid 2013-03-13 22:34
Tack för din kommentar Petter :)
Även om alla kanske inte håller med om det så tror jag ändå att man ska följa Johan Lunds tumregel om att surfa som om någon hängde över axeln, gör man det tror jag att man är ganska så skyddad.
/MIkael Good
2013-03-13 21:13   Peter
Det där med Facebook var ingen nyhet. Men att man skulle behöva vara rädd för att besöka vissa sidor eller skriva något på nätet som en framtida arbetsgivare kan tänkas ogilla, det köper jag inte. Om ett företag la ner en massa resurser på att snoka i framtida (och nuvarande) arbetstagares privatliv och tog hänsyn till det vid anställningar, skulle det företaget nog inte gå så bra i alla fall. Däremot kan arbetsgivare lätt ta reda på om man blivit dömd för brott, men det är ju en helt annan sak.
/Peter
Svar från Chasid 2013-03-13 22:31
Det skulle vara intressant att veta varför du väljer att gömma dig i anonymitet. I mina ögon förlorar du en hel del trovärdighet på att göra så och jag vet inte om jag ska ta dig riktigt på allvar eller om jag ska behandla dig som ett internettroll.
/MIkael Good
Jag har uppdaterat artikeln. Även om jag själv inte såg det så har jag i efterhand insett att det nya stycket var en liten pusselbit som behövdes för att öka förståelsen av texten. Jag har lagt in det nya stycket sist i texten och det följer även här:
"Att en researcher går igenom kandidater eller tänkbara kandidaters förehavande på internet gäller givetvis inte alla arbeten, det skulle bli allt för kostnadskrävande och olönsamt. Det gäller främst arbeten som ställer lite högre krav på utövaren och researchern skrider till verket när det bara finns en handfull kandidater kvar. Hur djupt researchern gräver beror på arbetets art, är det ett VD-jobb som ligger i potten gräver han givetvis lite djupare än om det exempelvis handlar om ett akademiskt arbete".
/Mikael Good