Kajornas dans

Dimman välver sig tung över Vättern,
lindar in morgonen i gråa svepningar,
tystar världen i mjuka lager,
som om någon stor och gammal vill dölja allt
och skydda det för vintern.

Motorvägens sorl når hit, ett dovt eko,
ett avlägset pulsslag som rullar genom diset
och blandar sig med doften av fuktig jord och sot,
en påminnelse om eld och rost som faller
i denna tid av glöd och förlust.

Kajorna samlas i mörka flockar ovanför,
de vänder i skarpa bågar, rör sig som en enda kropp,
sänker sig i virvlar över stilla vatten,
där Vättern ligger blank och svårtolkad,
en spegel där inget reflekteras, bara försvinner.

Och där står vi vid strandkanten,
inramade i det som förbleknar och stillnar,
som skuggor som väntar på kylan,
med löv under fötterna som viskar, som brinner,
innan de löses upp i det stora grå.

Text och foto: Mikael Good

Fullmåne över Huskvarnadalen

Månen är tacksam att fotografera och det finns miljontals ja kanske miljarder bra och mindre bra bilder på månen. Genom åren har jag plikttroget tagit några featurebilder på månen för att ha i bildarkivet. Men jag har inte tagit någon månbild som jag varit nöjd med förrän nu.

Jag har i stort sett alltid med mig en systemkamera så även i tisdags eftermiddag då jag promenerade hem från jobbet. På avstånd hörde jag hur en skränande flock kajor närmade sig, och jag bestämde mig för att plocka fram kameran ur väskan och göra mig redo för att försöka fånga de snabbflygande små gynnarna. Fullmånen hade precis stigit upp över Huskvarnabergen, och jag tänkte att det skulle kunna bli en bra bild om jag fick med både kajor och måne på samma bildruta.

Jag förfokuserade objektivet, ställde in tid och bländare och gjorde mig beredd, sekunden senare kom den stora flocken med kajor flygande, jag följde dem med kameran och tryckte av två bilder när de var på rätt plats vid månen i sökaren. När jag kom hem studerade jag bilderna på datorn, jag var nöjd med bilden som pryder artikeln och framkallade den varsamt i Adobe Camera Raw.

Jag använde en Sony A9 och ett Tamron 28-200mm f/2,8-5,6 DI till bilden på månen och kajorna.

Text och foto: Mikael Good

Släpp in lite oskärpa i bilderna

I ett samtal mellan de legendariska fotograferna Helmut Newton och Cartier Bresson, lär Cartier lite med glimten i ögat ha sagt att ”Sharpness is a bourgeois concept” när Helmut påpekade att han inte var lika stadig på handen som tidigare.

När jag går på utställningar eller ser bilder från några fotografins stora mästare, slås jag allt som oftast över att många av bilderna inte är riktigt skarpa. I mitt tycke är det inget som drar ned intrycket, då det adderar närvaro till bilderna. Men om de tagits idag skulle de säkert bemötas med en del höjda ögonbryn och syrliga kommentarer såsom ”bilden är oskarp och höjer sig ej över mängden” .

Idag ser jag allt färre nytagna bilder som är oskarpa. I jobbet har jag tillgång till TT:s stora arkiv, där kan man tydligt se hur bilderna blir allt skarpare och perfekta för varje år som går. Digitalkameror med stabilisering som går att använda på allt högre ASA-tal, objektiv med MTF-värden som man knappt kunde drömma om för 30 år sedan har i mångt och mycket utrotat oskärpan ur bilderna.

Jag tror att många fotografer har fastnat i ett tekniskt tänkande, där strävan efter perfektion överskuggar målet. Fotografering handlar egentligen om att se och förmedla, med det i åtanke kanske  det är dags att bryta mot normerna och släppa in lite oskärpa i bilderna!

Bilden på kajflocken tog jag med en digital Leica och ett superskarpt 35mm.

Text och foto: Mikael Good