Hemma hos en lettisk frihetskämpe

Strax efter att Sovjetunionen hade återockuperat de baltiska staterna år 1944 bildades partisangruppen skogsbröderna som kämpade för de baltiska staternas självständighet. En av kämparna var Pāvuliņa som jag träffade i Riga den 20 december 2006.


De lettiska frihetskämpen Pāvuliņa i sitt hem i Riga.

I samband med att jag dokumenterade Hoppets Stjärnas julpaketsutdelning träffade jag Pāvuliņa. Tyvärr hade jag varken tid eller möjlighet att sitta ned och lyssna på hennes spännande livsberättelse. Om jag hade haft det hade jag gärna ställt frågor om skogsbröderna och deras kamp mot en till synes oövervinnlig fiende. Det var inte ovanligt att kvinnor stred i den främsta frontlinjen och utifrån det hade det varit intressant att få veta vilken roll Pāvuliņa själv hade spelat i frihetskampen mot sovjeterna.


Tre lettiska skogsbröder i den lilla staden Ērgļi, Lettland 1951. Foto: Wikimedia

Även om Estland, Lettland och Litauen är våra grannländer känner få av oss till att det fanns ett organiserat väpnat motstånd mot Sovjetunionen i länderna från 1944 till 1957. Skogsbröder kallades partisanerna i Estland, Lettland och Litauen som kämpade mot den sovjetiska ockupationsmakten. Motståndet började redan när sovjeterna återockuperade större delen av de baltiska staterna 1944. Gerillan var som mest aktiv mellan 1945–1947. De attackerade och dödade partifunktionärer, inrikestrupper, poliser, vakter samt kollaboratörer.


Både kvinnor och män deltog i partisankriget mot sovjeterna. Bilden togs i Litauen. Foto: CC

I Litauen var motståndet mot sovjeterna stort. 1947 utfördes mer än tusen partisanattacker i landet till priset av drygt tusen förlorade frihetskämpar. Förlusterna på den sovjetiska sidan var antagligen betydligt större, men de officiella siffrorna är noggrant friserade. Även i Estland och Lettland attackerade skogsbröderna sovjeterna, men attackerna var färre och förlusterna mindre. Trots att sovjeterna förlorade många soldater hade de en outtömlig källa att ösa ur och kunde sända fler flygplan, soldater och pansarvagnar till Baltikum för att stävja upproret. Tvångskollektiviseringen av jordbruket och ökad statlig kontroll över jordbrukprodukter bidrog också till att civilbefolkningen inte längre kunde smyga undan mat till skogsbröderna.


Sovjeterna sände fler soldater, flygplan och pansarvagnar för att besegra skogsbröderna (bilden har tagits vid ett annat tillfälle). Foto: Wikimedia

Trots att de sovjetiska soldaterna bara blev fler och fler och skogsbrödernas försörjning minskade kraftigt kunde några av dem hålla ut ända till 1957. Visst stöd fick de från väst via Sverige som blev ett transitland för stöd till den baltiska motståndsrörelsen. De använde sig bland annat av snabbgående motorbåtar för att leverera hjälp och även smuggla in agenter. Västmakterna var dock inte intresserade av att understödja någon frihetskamp, de ville främst få underrättelseinformation. Men även om det västliga stöder var litet göt det mod i skogsbröderna och gav dem hopp om att de en dag skulle befrias från det sovjetiska tyranniet.


Skogsområde i södra Lettland.

Sovjeterna var skickliga på att infiltrera skogsbröderna och många av dem avslöjades av infiltratörer eller av vänner och släktingar som tvingats förråda dem efter hot eller tortyr. När de tillfångatogs av den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD fick många av dem utstå grym tortyr där känsliga uppgifter tvingades ur dem. Pāvuliņa var en av dem som tillfångatogs av NKVD och hon dömdes för landsförräderi till straffarbete i Gulag. Jag vet inte om hon torterades eller i hur många år som hon var straffånge. Men ett vanligt straff för skogsbröder som togs tillfånga var 25 år utan möjlighet till någon villkorlig frigivning.


Fäderneslandsvakten på toppen av det lettiska frihetsmonumentet. Foto: Wikimedia

Skogsbröder som tillfångatogs frigavs inte förrän på 1970-talet . När de suttit av sitt straff behandlades de som andra klassens medborgare och fick under många år utstå trakasserier från säkerhetstjänsten. De före detta straffångarna som var kristna utsattes för extra bevakning. Att vara kristen sågs som en säkerhetsrisk i den ateistiska sovjetstaten och det var inte förrän Sovjetunionen införde religionsfrihet 1988 som det blev relativt fritt för dem att utöva sin tro.


Rigas Lutherska kyrka.

Tills sist kollapsade Sovjetunionen inifrån och den 6 september 1991 erkände Sovjetunionen, Estland, Lettland och Litauens självständighet. Den sovjetiska säkerhetspolisen flydde landet och demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet infördes. Pāvuliņas delaktighet i skogsbrödernas frihetskampen mot sovjeterna uppmärksammades. I början av 2000-talet medaljerades hon av den dåvarande presidenten Vaira Vike-Freiberga för sitt mod och sina insatser i kampen mot de sovjetiska ockupanterna under slutet av 1940-talet.


Läkaren Inez och Pāvuliņa. I bakgrunden syns en oljemålning som föreställer Rigas Lutherska kyrka.

Pāvuliņa som var kristen gick gärna till Rigas Lutherska kyrka som låg nära henne hem i Riga. När kraften i hennes ben tröt kunde hon inte längre ta sig dit. Men kyrkan fanns alltid i hennes hjärta, på väggen i sovrummet hade hon en stor oljemålning av den. Församlingsmedlemmar såsom läkaren Inez som syns på bilden här ovan besökte henne regelbundet för att titta till och be med henne, och på så vis kunde hon vara en del av gemenskapen.



När jag återkom till Lettland ett par år senare levde inte Pāvuliņa längre. Det är möjligt att hennes historia finns nedtecknad i ett lettiskt arkiv. Ibland är världen mindre än vad man tror och om någon som läser den här artikeln vet mer om Pāvuliņas liv och gärning så får du gärna höra av dig till mig.



Text och foto: Mikael Good

Dagens bild - Ryssen kommer!

Det här är inte en kamera som har hängt som ett fint smycke runt en hipsters smala nacke. Det här är en kamera som har använts flitigt under hela sin 50 årliga levnad. Trots sitt slitna och härjade yttre levererar den fortfarande riktigt bra bilder. Optiken är ett Jupiter 35 mm F 2.8. Ett objektiv som satt på många av de ledande ryska dokumentärfotografernas kameror innan de fick råd med tyskt glas i början av 2000-talet. Objektivet är fortfarande full användbart och jag har använt det på både analoga och digitala Leicor med gott resultat. Bilden nedan är tagen med en digital Leica och ett Jupiter 35 mm F 2.8. Objektivet är trots sin ålder fullt användbart även för kräsna fotografer som mig! 

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Fota i svartvitt om du vill undvika bildtjuvar

Jag är faktiskt glad att inte någon av mina bilder är med i det omtalade bildspelet om Jönköping som sprids som en löpeld i Södra Vätterbygden. Personen som ligger bakom bildspelet har inte upphovsrätt till vare sig bilder, film eller musik. Enligt honom är bilderna i bildspelet plockade från Google!

Jag brukar låta privatpersoner eller hjälp- och biståndsorganisationer använda mina bilder fritt om de frågar först och syftet är gott. Men om det är ett företag som vill nyttja mina bilder får de givetvis betala. Med tanke på att personen bakom bildspelet profiterar på det genom att tillåta reklam kan han säkert räkna med att det framgent dyker upp en och annan saltad faktura i brevlådan.

Att inte någon av mina Jönköpingsbilder är med i bildspelet beror säkerligen på att jag främst valt att skildra staden och dess invånare i svartvitt. Den typen av bilder passar oftast inte bildtjuvarna som vill ha glättiga bilder i fyrfärg. Det verkar som att det bästa sättet att undvika bildtjuvar är att fota i svartvitt!

Missförstå mig nu rätt! Jag är inte missunnsam mot personen med pseudonymen John Lord som gjort bildspelet. Det är faktiskt lite kul att han har lyckats få 18.000 inklick på sitt bildspel om Jönköping och marknadsvärdet för kommunen är högt. Men det hade varit trevligt om han antingen hade haft de berörda fotografernas tillstånd eller använt sig av sina egna bilder och filmer till bildspelet.

Klicka på länken om du vill se det omtalade bildspelet: http://www.youtube.com/watch?v=CpKnkRsfGas&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3DCpKnkRsfGas&app=desktop

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved 

Made in the USSR - The Russian Leica M Connection

It happens every now and then that people tell me that Leica cameras and lenses are far to expensive and that they can´t understand how i can afford to be a Leica photographer with my poor salary. But the thing is that Leica don´t have to be that expensive since you can make exellent use of a 15 EURO lens on a modern digital Leica M.



Strangely I didn´t receive the question when I owned a bulky and really expensive Canon 1ds Mark II and many big lenses with red rings. One might think that Leica cameras are expensive but the thing is that they don´t have to be that expensive. If you take some time to shop around the second hand market you can find bargain priced Leica M8 and M8.2 from 1000 Euro (9000 SEK) and that´s even cheaper than some so called poor man Leicas from Ricoh and Fuji.



There are many good M mount and LTM lenses to find. Voigtländer and Zeiss makes "bargain" priced lenses that are both good and affordable. The second hand market is filled with good, interesting and cheap lenses ready to recycle from Canon, Topcor, Ricoh, Soligor, Voigtländer, Konica, Minolta and so on. There are also some good old Leitz lenses with LM39 thread to find for really decent prices. Don't´forget the Russian connection there are some really good Russian lenses with LTM thread to find especially Jupiter-12 f2,8/35mm and Jupiter-3 Sonnar f1,5/50, lenses that you can use on M mount Leicas with a LTM to M adapter.



I think that you already heard this one before; "The thing about Leica are the lenses". That might be true for some people, but it´s not true for me cause I happen to like rangefinder cameras and I like to recycle good old lenses that doesn´t cost me a fortune to get. Since Leica is the only manufacture that makes real digital rangefinders I stick with Leica. But if you have the money and want to have the absolute best in quality - go for Leica lenses it can´t be any better.

Don´t try this at home. Although the lens works perfect on your good old Leica M2 or M4 you can severely damage the shutter if you mount and use a Jupiter-12 2,8/35mm lens Made in the USSR on your digital Leica M. My lens works perfect on my digital Leica but that dosen´t say that every Jupiter-12 lens will do the same. The Jupiter-3 equipped with a LTM adapter works perfect on all digital Leicas.


Dude, The Surf's Always Up in Jönköping © Mikael Good. All Rights Reserved. Leica M8.2 + Jupiter-12 2,8/35mm

I took all the photos in this article with a Leica M8.2 and a good old Jupiter-12 2,8/35 mm lens made in the USSR down at lake Vättern in Jönköping earlier this day. A lens made in USSR is perfect for winter conditions and it works at it´s absolute best in such conditions. I paid 10 EURO for the lens and 5 EURO for the LTM to M adapter, don´t you think that it is a exellent price for such a good lens?

Text and Photo: © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved.