År 536 – ett av mänsklighetens mörkaste år.

År 536 kvävdes världen i en grå dimma efter ett enormt vulkanutbrott, förmodligen på Island. Solen hängde som en skugga av sitt forna jag på himlen. I Konstantinopel skrev Prokopios om ljuset som slocknade, om dagarna som aldrig blev riktigt ljusa och nätterna som slöt sig tätare än förut. Över åkrarna låg frosten kvar, kornen ruttnade i jorden, boskapen dog vid sina tomma krubbor.

Hungern kom först som en viskning, sedan som ett skrik. Människor slutade tala om nästa skörd, de talade om världens slut. De vandrade genom städerna med tomma blickar, sökte tröst i kyrkornas skuggor, knäföll inför ikoner och ljuslågor. Men röken från rökelsen kunde inte dölja stanken av död. Pesten hade följt svälten som en trogen vän och slagit sig ner bland de levande. Gatorna fylldes av lik, prästerna mässade om domens dag, och riket som en gång tycktes evigt skalv under bördan av sin egen undergång.

Men någonstans i mörkret fanns ännu en glöd. En tro som klamrade sig fast i spillrorna, en väntan på ljuset, en hunger efter något annat än bröd. Kanske var det just i förfallet som hoppet föddes, just i natten som Messias återkomst kändes som mest nära.

Låten 536 av bandet Necrodedron fångar denna katastrof, och målar en brutal tavla av förlorat ljus och förlorat hopp. Men där finns också något mer, en envis längtan, en väntan på frälsning. Marken må vara ofruktbar, men tron växer. Genom askan, genom plågan, genom den bittra smaken av nederlag hörs ekot av en tro och ett hopp som vägrar dö.​

Necrodedron är ett svenskt death-doom projekt. Som hämtat inspiration från svensk death-doom (både väst- och östkust), hardcorepunk, doom metal, metal-punk och inslag av death- och black metal. Jag  står för sång, textförfattande och musikaliska arrangemang. Sngernas lyriska teman hämtar jag från historiska händelser samt Bibelns apokalyptiska böcker, främst Daniels bok och Uppenbarelseboken.



Musik, text och bild: Mikael Good

Katastrofområde Huskvarna del 2

Du kanske redan har läst inlägget Katastrofområde Huskvarna. Nu har det gått ett par dagar sedan det inlägget och kommunens intensiva arbete med att förhindra ytterligare jordskred fortgår alltjämt. Ett flera meter högt lager med sprängsten har byggts upp för att stadga upp rasområdet och Lillån kommer snart att ledas om för att förhindra att ån äter mer av den drabbade flodbanken.

Den delen av trädgården som ligger i riskområdet för ett nytt ras har spärrats av. Förhoppningsvis ska det gå att rädda huset.

Tonvis med sprängsten staplas på höjden för att motverka ytterligare ras.

Den nya sträckningen av ån kommer snart att invigas

Snart leds Lillån om och då kommer man inte längre att kunna njuta av den här vyn.

Snart leds Lillån om och då kommer man inte längre att kunna njuta av den här vyn.

Du har väl inte missat att läsa det nya numret av Le Viseur Magazine?

Om den inbäddade versionen krånglar klicka på följande länk

Text och foto: © Mikael Good, 2012

Katastrofområde Huskvarna

Lillån i Huskvarna är i vanliga fall en stilla liten å som långsamt ringlar sig fram genom ett vackert landskap, men det ymniga regnandet förvandlade Lillån till en aggressivt rytande och fräsande fors som girigt slet med sig allt som kom i dess väg.

Träd, stenar och jord rasade ned i den rytande forsen som girigt kapade åt meter efter meter av terrängen. För att råda bot på skadorna har kommunen beslutat att bygga en en tillfartsväg. På vägen ska lastbilar kunna ta sig fram med sin tunga last av sprängsten som terrängen runt rasbranten ska stärkas upp med. 



Det är bråttom. Om det skulle komma ännu ett skyfall som väcker Lillån ur sin stilla slummer innan arbetet är klart är det stor risk att några av husen uppe på toppen av kullen måste evakueras på grund av rasrisk. Skulle arbetet med att stärka upp terrängen runt rasbranten kommer ett par hus antagligen att lösas in och rivas då de ligger i den omedelbara riskzonen för att störta ned i ravinen.



Altanen som för ett par dagar sedan hade flera meter till godo till kanten av ravinen är nu bara ett par decimeter från kanten. Kommer det ännu ett jordskred är risken stor att altanen faller ned i Lillån.



Träd och jord drogs med ned i jordskredet.
 
Text och foto: © Mikael Good, 2012